Om ordet väder

Ur ett kompendium i Väderspråket för prognosmeteorologer, skriven av Lars Bosæus 1991,kommer följande text om väderord med historia.

Väder omnämns i formen urvädher (yrväder) redan under perioden 1430-1450. Vädher är bildat av en gammal ordstam med betydelsen luft i rörelse, blåsa. Orden väder och vind var i gamla tider synonyma.

Vindbetydelsen finns kvar i ortnamn såsom Väderöarna, Väderskär och Väderstad. Till sjöss och till fjälls betyder hårt väder främst blåsigt väder. Väder kan också betyda luft, t ex i gå till väders och prata i vädret.

Även betydelsen lukt förekommer, t.ex. "hunden fick väder på en räv" och uttrycket "att släppa väder". Ordet finns i ett stort antal sammansättningar, t ex regnwädher och stormwädher från 1541, lenweder och vppehåls wäder från 1585, skönt, wackert och klart wädher från 1587.

Väderlek - fornsvenska vädherleker - är ett inhemskt och nordiskt ord, som återfinns i handskrifter redan i slutet av 1300-talet, i almanackan såsom wäderleek 1629. Ordet betydde ursprungligen vindrörelser. Ändelsen -lek är densamma som i kärlek.

Ordet väderlek blev efterhand ett samlingsnamn för allt flera väderföreteelser och alltmer synonymt med ordet väder. Enligt uppgift rationaliserade den militära vädertjänsten bort ändelsen -lek på 1960-talet. 1972 följde SMHI efter.