Hästbredderna, passadvindarna och vädret i tropikerna

När effekten av jordens rotation, corioliseffekten, kring 30° latitud sätter stopp för en hemisfärisk sjöbriscirkulation, skapas inte bara den subtropiska jetströmmen, utan också omfattande högtrycksbälten.

I takt med årstidernas växlingar förändras den subtropiska jetströmmens intensitet. Den är starkast under vinterhalvåret, när den maximala uppvärmningen från solen befinner sig på andra sidan ekvatorn. Luften accelererar då över en längre sträcka och når därför högre hastigheter.

Under sommarhalvåret, när den maximala soluppvärmningen sker på en högre latitud och accelerationssträckan därför är kortare, är jetströmmen nästan försvunnen.

När den i tropikerna upphettade luften på hög höjd accelererar mot polerna och corioliseffekten söker få luften att återvända, uppstår kring 30º latitud en viss "stockning", konvergens, av luft i de övre luftlagren.

Den märks vid marken som en 1-2-procentig ökning av lufttrycket och delvis därför har vi mellan 20º och 40º latitud en rad högtryck, det subtropiska högtrycksbältet, med stora öknar och torrområden.

Hästbredderna och passadvindarna

Faktorer, som exempelvis underlagets temperatur och den inre dynamiken i den subtropiska jetströmmen, gör att de kraftigaste högtryckscellerna befinner sig över de svala oceanerna.

Dessa latituder kallas för "hästbredderna" sedan segelfartygens tid. Fartygen kunde bli liggande i dessa regnfattiga svagvindsområden under så lång tid att man var tvungen göra sig av med de hästar som ingick i lasten, när färskvatten och foder började tryta.

Från högtrycksbältet accelererar luften mot ekvatorn, de så kallade "passadvindarna". På grund av jordrotationen strömmar dock inte luften rakt mot ekvatorn utan avlänkas västerut, dvs. är nordostlig norr om ekvatorn, sydostlig söder om.

Där de båda hemisfärernas passadvindar möts tvingas luften att stiga och i denna intertropiska konvergenszon bildas ett pärlband av vädersystem med mäktiga bymoln som når upp till 12-15 km höjd och ger 200-600 mm regn i månaden.

Konvergenszonen följer solen, den ligger lite längre norrut i juni, lite längre söderut i december.

Fiskrikt längs ekvatorn

De två passadvindarna slår sig ofta ihop till en ihållande ostlig luftström, som driver vattnet västerut. På grund av corioliseffekten kommer vattnet strax norr om ekvatorn att avlänkas åt höger, bort från ekvatorn och vattnet strax söder om ekvatorn att avlänkas åt vänster, alltså även det bort från ekvatorn.

Det borttransporterade vattnet ersätts underifrån av kallare djupvatten som bildar en långsmal strimma exakt över ekvatorn. Där trivs plankton, vilket gör att fisktillgången är rik.

Det kyligare vattnet gör det svårt för konvergenszonen över Atlanten och Stilla havet att etablera sig exakt över ekvatorn. Varför den föredrar att för det mesta ligga ca 5° norr om ekvator är dock en gåta som fortfarande sysselsätter vetenskapsmännen.


Denna artikel är en del i serien Atmosfärens allmänna cirkulation