Fruntimmersveckan

Fruntimmersveckan sträcker sig från den 18 juli då Fredrik som veckans enda man har namnsdag till och med den 24 som är Kristinas dag. Enligt traditionen ska fruntimmersveckan vara regnig, men det stämmer inte alltid.

Fruntimmersveckan har fått rykte om sig att vara särskilt regnig. Anledningen till detta kan vara att veckan infaller under en av årets nederbördsrikaste perioder. De genomsnittligt största regnmängderna faller på många håll i landet under sommaren, från mitten av juli till och med någon vecka in i augusti.

Man har undersökt hur väl talesättet stämmer. Är det verkligen så att det alltid regnar under denna vecka?

Rent statistiskt är sista veckan i juli och första veckan i augusti minst lika regniga som fruntimmersveckan. Det finns också exempel på fruntimmersveckor som varit torra i en stor del av Sverige, bland annat åren 1947, 1955 och 1994.

Fruntimmersveckan de senaste åren

År 2015 var det ostadigt med regn- och åskskurar och rätt svalt. Den 19 juli fick Baramossa i Halland 53 mm och den 20 förekom hagelbyar i Stockholm.

År 2014 var veckan före och de två första dygnen av fruntimmersveckan regniga och tidvis förekom åska. Därefter dominerades vädret av en värmebölja som kulminerade med temperaturer över 30° strax efter fruntimmersveckans slut.

År 2013 var det rätt soligt och varmt under fruntimmersveckan med några temperaturnoteringar över 30°. Veckan efter kom åskvädren med lokala skyfall.

År 2012 inleddes fruntimmersveckan ostadigt. På Saradagen den 19 fick Vänge på Gotland 74 mm regn och en del översvämningar rapporterades. Men under senare delen av fruntimmersveckan blev vädret gradvis varmare och stabilare.

De två föregående åren var regnvädren i allmänhet lite kraftigare. Den 21 juli 2011 blev hela Gotland strömlöst i samband med åska. Något dygn senare drabbades bland annat Norrköping av skyfall och översvämningar. På Kristinadagen den 24 juli fick Sörbyn i Norrbotten 65 mm regn.

Samma datum 2010 fick Emmaboda i Småland hela 113 mm regn.

Bakgrund till uttrycket

Talesätt som handlar om vädret (till exempel ”Anders slaskar, julen braskar” och fruntimmersveckan) tillskrivs ofta den gamla svenska Bondepraktikan. Detta är dock i många fall tveksamt.

Den första kända svenska upplagan av Bondepraktikan utkom år 1662. Men först i mitten av 1700-talet kom den svenska almanackan att innehålla sex kvinnonamn i rad den 19-24 juli. Sedan dröjde det till år 1827 innan namnlängden fick sitt nuvarande utseende med Emma den 23 juli.

Enligt Svenska Akademiens ordbok är det första skriftliga belägget för uttrycket fruntimmersveckan från år 1870.

I Dagens Nyheters arkiv hittar man fruntimmersveckan omnämnd för första gången i en notis den 19 juli 1872.