Carl-Gustaf Rossby

Carl-Gustaf Rossby (1898-1957) kom att bli ett världsnamn inom den dynamiska meteorologin.

Carl-Gustaf Arvid Rossby (1898-1957). Utvecklade sitt intresse för meteorologi och oceanografi då han studerade för Vilhelm Bjerknes (1918-1921) i den så kallade Bergenskolan. Han följde med Bjerknes  till Leipzig i Tyskland, där ballonger och drakar användes för studier av den övre atmosfären.

Han återvände till Sverige och tjänstgjorde 1922-1925 vid SMHA vilket innebar att han deltog i några oceanografiska expeditioner (bland annat till Jan Mayen och Madeira) och bedrev studier i matematisk fysik vid Stockholms universitet.

Detta gav honom en fil.lic. 1925 och ett stipendium från Sweden-America Foundation "To Study the Application of the Polar Front Theory to American Weather" gav honom chansen att fortsätta karriären i USA vid U.S. Weather Bureau 1926.

Det var då han skrev ett antal viktiga artiklar om atmosfärens turbulens och stratosfärens dynamik. Två år senare blev han "associate professor" vid MIT där han tillbringade elva år. Hans forskning var inriktad mot termodynamik, turbulens och växelverkan mellan atmosfär och hav. År 1938 blev han amerikansk medborgare och han utsågs sedermera till professor i både Boston och Chicago.

Rossby bildade efter andra världskriget ett internationellt meteorologiskt institut (IMI), stationerat i Stockholm, som med tiden kom att få stor betydelse för SMHIs vetenskapliga utveckling. Här togs de första stegen i Sverige mot att använda en dator (BESK) för beräkna atmosfärens dynamik med hjälp av matematik och fysik.

Rossby Centre, enheten för studier av det framtida klimatet vid SMHI är uppkallat efter honom.