Sveriges huvudavrinningsområden

Sveriges vattendrag är indelade i ett antal huvudavrinningsområden. Dessa definierades 1908 av SMHIs föregångare, Hydrografiska byrån,  som de vattendrag vars avrinningsområde vid mynningen i havet är minst 200 km2.

Sveriges huvudavrinningsområden. Källa: SVAR 2016_6
Sveriges huvudavrinningsområden. Förstora Bild

Sveriges huvudavrinningsområden är tillgängliga via Öppna data.

Numreringen av de svenska huvudavrinningsområdena, de som har sin mynning i Sverige, börjar längst i norr med nummer 1 Torneälven och slutar med nummer 111 Strömsån. Gotlands två huvudavrinningsområden, Gothemsån och Snoderån har tilldelats numren 117 och 118. De administrativa landsgränserna följer dock inte vattnets väg och avrinningsområdena sträcker sig kors och tvärs över landsgränserna. Så även de huvudavrinningsområden som delvis ligger i Sverige men mynnar i Norge har fått nummer från 112 Enningdalsälven till 116 Rana.

Stabila huvudavrinningsområden

Huvudavrinningsområdens utformning har av gammal hävd sett ganska lika ut genom åren. Exempelvis har Kalixälven och Torneälven alltid illustrerats som två separata avrinningsområden. Trots att en stor del av Torneälvens avrinningsområde uppströms Tärendö-bifurkationen faktiskt rinner över till Kalixälven. Göta älv har också alltid haft sitt utlopp i Göteborg även om det mesta vattnet tar vägen mot havet via Nordre älv.

Trots att utbredningen i stort inte ändrats så mycket har dock avgränsningarna, vattendelarna, ritats om och uppdaterats flera gånger under åren. Senast skedde det i och med uppdateringen till SVAR 2022. Från och med den versionen har avrinningsområden automatiskt genererats från en digital höjdmodell (DEM) istället för som tidigare manuellt karterats.

Olika underlag har använts genom tiderna

Den första karteringen av avrinningsområden gjordes med generalstabskartan som underlag. En ny kartering började 1980 med topografiska kartan som underlag. De förfinade beräkningarna blev en del av Svenskt Vattenarkiv, SVAR.

De gamla kartorna var i vissa avseenden osäkra i förhållanden till dagens kartor. Det innebär att några av de avrinningsområden som är klassade som huvudavrinningsområden har en areal som är mindre än 200 kvadratkilometer.  Dessa är Jävreån (16), Nianån (46), Vierydsån (83), Råån (94) och Snoderån (118).  

Med förbättrat underlag har SMHIs beskrivning av sjöar och vattendrag förfinats. 2018 stod den första versionen av Hydrografi i Nätverk klart.  Ett resultat av ett samarbetsprojekt mellan Lantmäteriet och SMHI som handlade om att anpassa och nätverksbilda de sjöar och vattendragsgeometrier som Lantmäteriet har i sin grunddata, i skala 1:10 000.

Geometrierna för avrinningsområden och vattenförekomster i SVAR 2022 utgår från detta nya underlag och är anpassat till Hydrografi i Nätverk.

Landhöjningen förändrar Sveriges huvudavrinningsområden

Svensbyfjärden längst ned i Piteälven definierades som del av Bottenviken för cirka 100 år sedan när huvudavrinningsområdena kartlades. Landhöjningen har dock påverkat detta. 

Vid senare karteringar klassas Svensbyfjärden som en sjö. Detta innebär att mynningspunkten för huvudavrinningsområde nummer 13 - Piteälven flyttats ut till sundet mellan Svensbyfjärden och Inrefjärden.

De ursprungliga huvudvattendragen Lillpiteälven och Rokån som bägge mynnar i Svensbyfjärden tillhör nu huvudavrinningsområde nummer 13.  Piteälvens huvudavrinningsområde ökar därmed sin areal från 11 223 kvadratmeter till 12 279 kvadratmeter.

Ladda ned historiska kartor

Äldre kartor

"Hydrografisk öfversiktskarta öfver Sverige" ur Hydrografiska Byråns Årsbok för åren 1908 och 1909.

"Sveriges vattensystem", en karta som togs fram 1995 i samarbete mellan SMHI och SNA, Sveriges Nationalatlas.

 Hydrografisk öfversiktskarta Övfer Sverige (3,1 MB, pdf)

Sveriges Vattensystem (89,5 MB, pdf)

Sveriges_huvudavrinningsområden SVAR 2016_6 (2,5 MB, pdf)