För hundra år sedan invigdes den damm som kom att skapa Akkajaure/Áhkájávrre, reglermagasinet med Sveriges största lagringskapacitet. En plats varifrån Sverige får otroligt mycket elektrisk energi och samtidigt på flera sätt även en paradoxernas plats.
Invigningen skedde i oktober 1923 och man skulle tro att det skedde under högtidliga förhållanden. Men, troligen på grund av depressionstiderna och ett modifierat dammbygge, reste istället ett mindre sällskap upp på en inspektionsresa. Den tillförordnade landshövdingen för Norrbottens län fick vara huvudperson och det står i Social-Demokraten att Landshövdingen drack hembränt under tillfället, trots rådande diskussioner om spritförbud. Ett något annorlunda sätt att fira in och gratulera ett stort och nästintill avslutat bygge.
En annan paradox kring det första bygget är att planen var att använda senaste teknik. Det var till och med så modernt att det fick internationell uppmärksamhet. Men i Suorvas fanns inte mycket som räknades som modernt med dåtidens mått mätt. Det fanns inga hus i början av byggarbetet, inte ens vägar dit. Förvisso etablerades en av de första flyglinjerna, men arbetarna slet nog rätt hårt under de långa och mörka vintermånaderna som bygget genomfördes. Det finns även notiser om flertalet dödsfall. I en bok av Nils Forsgren kan läsas att det sagts att Suorvasdammen byggdes med snus, fläsk och svordomar, och hästplågning.
Ni kan läsa mer om Stuor Muorkke, Stora Sjöfallet i Kunskapsbanken på smhi.se. Där framgår den yttersta av paradoxer. Att vi å ena sidan fick en stor samhällsviktig energidepå, men att ett rikt sjölandskap som dessutom låg i en nationalpark, blev till Sveriges största reglermagasin. Att ett område där människor levde och verkade lades under vatten och att Nordens största vattenfall tystnade.
//Katarina