1 - Använd relevant data
Den här sidan ger vägledning för hur myndigheter kan använda relevanta data, scenarier och tidsperspektiv i klimat- och sårbarhetsanalyser. Den betonar vikten av att beakta både direkta och transnationella effekter, tydliggöra ansvarsområdet och successivt utvidga analysens omfattning för att möta framtida klimatutmaningar.
Se till att använda relevanta data för de klimatrelaterade faror¹ ni bedömer som viktiga. Oftast är det förändring av extremer, inte förändring av medelvärdet som måste hanteras. Om ni exempelvis bedömt att skyfall är en viktig klimatindikator, välj då att titta på analyser av skyfall och inte på analyser av årsmedelnederbörd.
¹ En klimatrelaterad fara definieras som en potentiell naturlig eller antropogen fysisk händelse, trend eller effekt som kan orsaka dödsfall, skada eller andra hälsoeffekter samt förlust av eller skada på egendom, infrastruktur, försörjningsmöjligheter, tillhandahållande av tjänster, ekosystem och naturresurser. Exempel på faror är värmeböljor, torka, brand, översvämning, skyfall, vattenbrist, havsnivåhöjning, ras och skred.
Utgå från trender
Framtida klimatförändringar och klimateffekter behöver ofta inte kvantifieras när klimat- och sårbarhetsanalysen² görs. Det kan räcka med att utgå från trender, hur kommer till exempel värmeböljorna att förändras i framtiden? Scenarierna pekar ofta åt samma håll.
² Sårbarhet innebär benägenhet eller mottaglighet för att påverkas negativt av klimatförändring och innefattar även sektorns anpassningsförmåga.
Välj ett relevant utsläppsscenario
I de fall det är relevant att kvantifiera en förändring, exempelvis hur många dagar en värmebölja förväntas vara i dagens och framtida klimat, är det viktigt att ha i åtanke att klimatförändringens omfattning styrs av utsläppen av växthusgaser och markanvändningen. Om den globala uppvärmningen begränsas till 1,5°C blir konsekvenserna betydligt mindre än om den når 2°C. Utsläppen av växthusgaser, så väl som markanvändning, styrs av världssamhällets totala agerande och politiska beslut. Inget av utsläppsscenarierna (RCP-scenarierna) kan därför sägas vara det mest sannolika. Vid bedömning av framtida klimatförändringar, klimat- och
sårbarhetsanalyser och planering av anpassningsåtgärder bör man därför använda sig av flera olika utsläppsscenarier.
Vid all planering ska sannolikheten för en påverkan kombineras med konsekvensen av påverkan (se avsnitt 3.5 och 3.6). Ju allvarligare konsekvensen av en påverkan bedöms vara, desto viktigare blir det att även inkludera scenarier som bygger på fortsatt höga utsläpp av växthusgaser.
Välj tidsperspektiv
Tidsperspektivet är också viktigt. De olika klimatscenarierna skiljer sig mer åt över längre tid. Om planeringen gäller en kortare tidshorisont är det därför troligt att valet av klimatscenario inte har så stor betydelse. För klimatförändringar i tidsspannet några till ett tiotal år in i framtiden är klimatscenarier av föga intresse. Den naturliga variabiliteten i klimatet är för stor för att klimatförändringar ska kunna skiljas från naturliga variationer i vädersystemet. Däremot är det viktigt att känna till hur klimatet har varierat. Riktigt extrema händelser sker sällan och därför är långa mätserier av stort värde för att klimatvariationer kan täckas in.
För planering med ett längre tidsperspektiv, som till exempel större infrastrukturprojekt, byggnader och VA-system med en livslängd på över 50 år, bör klimatscenarier med ett längre tidsperspektiv användas. I vissa fall kan man behöva planera bortom år 2100, som är slutpunkten för de flesta klimatscenarier. Havet kommer till exempel att fortsätta att stiga efter år 2100 och under lång tid framöver.
Inkludera transnationella effekter
Transnationella effekter av klimatförändringar, orsakade av klimatförändringar i andra länder, exempelvis påverkan på den finansiella sektorn, människors rörelsemönster, infrastruktur, livsmedelsförsörjning och geopolitik bör beaktas.
Tydliggör myndighetens ansvarsområde
Myndighetens ansvarsområde, så som det beskrivs i instruktionen, är ofta brett. Klimatförändringar kan påverka myndighetens möjlighet att utföra sina uppdrag, genom att de egna lokalerna, arbetsuppgifterna eller statlig egendom som förvaltas eller underhålls av myndigheten påverkas. Även andra aktörer inom ansvarsområdet, till exempel företagare, husägare, hotade arter eller användare av dataunderlag, kan påverkas. Detta kan innebära att efterfrågan på underlag eller annat stöd kan komma att förändras.
För att komma åt alla sårbarheter kan det vara bra att definiera ansvarsområdet utifrån två perspektiv: Vad är myndighetens uppdrag och vilka av dessa är sårbara för ett förändrat klimat? Vilka andra viktiga aktörer finns inom ansvarsområdet och vilka av dessa är sårbara för ett förändrat klimat?
Det är också viktigt att identifiera eventuella samarbetspartners (andra myndigheter, branschorganisationer, intresseorganisationer m.m.) i arbetet med klimatanpassning. Det kan till exempel finnas överlapp mellan olika myndigheters arbete och det är då viktigt att säkerställa att klimat- och sårbarhetsanalyserna harmoniserar och att myndigheterna identifierat och prioriterat samma risker.
Fundera på om någon representant för samarbetspartners eller andra aktörer inom ansvarsområdet bör ingå i det vidare arbetet och i så fall på vilket sätt (se avsnitt 1.3 Involvera externa aktörer och intressenter).
Hantering av avgränsningar för klimat- och sårbarhetsanalysen
Om den första klimat- och sårbarhetsanalysen gjordes för en avgränsad del av myndighetens ansvarsområde eller enbart för myndighetens interna arbete bör avgränsningen framgå tydligt. Vid kommande klimat- och sårbarhetsanalyser bör analysen utvecklas och utvidgas till att omfatta större del av eller hela myndighetens ansvarsområde.
På samma sätt behöver fler klimatrelaterade faror inkluderas vid kommande cykler av klimatanpassningsarbetet och en uppdatering av klimat- och sårbarhetsanalysen, om ni vid en första klimat- och sårbarhetsanalys valt att inte inkludera alla relevanta klimatrelaterade faror.
