Bebyggelsen har en stor påverkan på hur luften omblandas och därmed hur spridning av luftföroreningar sker i våra tätorter. Beroende på hur bebyggelsestrukturen ser ut påverkas vindar och spridningen i varierande utsträckning. I takt med ökad förtätning kommer därför frågor numera allt oftare upp om hur ny bebyggelse påverkar luftkvaliteten. Ett exempel är den fysiska planeringen av ny bebyggelse där hänsyn måste tas till miljökvalitetsnormer (MKN) för luft, men då det oftast gäller framtida situationer bör även jämförelse göras med miljökvalitetsmålen. Om risk för överskridanden av MKN föreligger kan planen upphävas eller krav på ändring göras.
Förtätning i centrala delar medför konsekvenser
Dagens stadsutveckling innebär ofta en förtätning i centrala delar vilket kan resultera i både sämre ventilerade gaturum och en större trafikbelastning. Detaljerade beräkningar av trafikens utsläpp och dess spridning i gaturummet blir då ett nödvändigt verktyg för att ta fram relevant underlag. Det möjliggör en genomtänkt planering redan från början då det i denna fas finns större möjlighet att påverka utformning av både bebyggelsen och omgivande grönområden.
Förtätningen ställer därmed i många fall ökade krav på detaljeringsgrad av resultaten vid modellering av luftkvaliteten. I praktiken innebär det att det krävs modeller som explicit kan ta hänsyn till bebyggelsestrukturen och dess variation inom gaturummet.
Val av typ av spridningsmodell
I vägledningen beskrivs tre vanligen förekommande modelltyper i tätortsmiljö. Det finns en liten guide med vägledande frågor till hjälp i val av modelltyp tillsammans med ett antal illustrerande exempel på bebyggelsesituationer och råd kring val av modelltyp.
Vägledningen riktar sig i första hand till kommuner och andra modellanvändare, samt beställare och exploatörer för att bland annat underlätta modellval för användare och kravspecificering vid upphandling av luftkvalitetsutredningar. Dokumentet baseras på resultatet från ett modelleringsprojekt av Haeger-Eugensson med flera, 2019.