Uppdatering av det klimatvetenskapliga kunskapsläget

Typ: Rapport
Serie: Klimatologi 9
Författare: Erik Kjellström SMHI, Reino Abrahamsson, Pelle Boberg, Eva Jernbäcker, Naturvårdsverket. Marie Karlberg, Julien Morel Energimyndigheten och Åsa Sjöström SMHI
Publicerad:

Sammanfattning

Det klimatvetenskapliga kunskapsläget har förstärkts ytterligare under senare år. IPCC:s utvärderingsrapporter utgör de mest omfattande synteserna som finns på området. Huvudbudskapen i den senaste utvärderingsrapporten (AR5) är i allt väsentligt i linje med föregående rapport, även om ny kunskap har tillkommit och tidigare kunskap fördjupats.

Uppvärmningen av klimatsystemet har fortsatt och människans påverkan är tydlig

Säkerheten i slutsatsen att människan påverkar klimatet har successivt stärkts i varje ny utvärderingsrapport från IPCC. Till de observerade förändringarna i klimatet hör att den lägre atmosfären och haven blivit varmare, nederbördsmönster ändrats, snötäckets utbredning på norra halvklotet liksom utbredningen av Arktis havsis har minskat. Som följd av uppvärmningen minskar också istäcket på Grönland och Antarktis samtidigt som många glaciärer smälter vilket bidrar till den stigande havsnivån. De ökade halterna av växthusgaser i atmosfären, främst koldioxid till följd av människans utsläpp, påverkar jordens strålningsbalans och är den främsta orsaken till den snabba uppvärmningen.

Vi står inför fortsatt kraftig klimatförändring med allvarliga konsekvenser

Hur stor den framtida klimatförändringen blir beror på graden av ändrad strålningsbalans samt på klimatsystemets respons. Av de klimatscenarier som presenteras i AR5 är det bara i scenariot med minst klimatpåverkan som ökningen av den globala medel-temperaturen sannolikt inte kommer att överstiga 2°C jämfört med förindustriella nivåer. I ett scenario med nuvarande politik kan temperaturöverskridandet bli över 4°C och havsytans medelnivå höjas med uppemot en meter, eller möjligen mer, till år 2100. Generellt förväntas nederbörden öka där det redan regnar mycket och minska där det är torrt. Förekomsten av extrema väderhändelser förväntas också öka. Följdeffekterna inkluderar mer översvämningar och torka, och därigenom större risk för spridning av sjukdomar, brist på rent vatten och skördebortfall.

Klimatförändringar drabbar redan utsatta värst, men Sverige påverkas också negativt

Framtida klimatförändringar väntas innebära en rad negativa effekter för människor, samhällen och ekosystem. Dessa effekter blir mer kännbara vid högre grad av klimatpåverkan. IPCC slår fast att ytterligare uppvärmning ger en ökad sannolikhet för allvarliga, genomträngande och bestående effekter. Detta rör t.ex. hotade ekosystem i stora delar av världen där många arter kan komma att utrotas, kustnära samhällen som hotas av havsnivåhöjning och negativ påverkan på livsmedelsförsörjning. Även sekundära effekter som försvårande av fattigdomsbekämpning och ökad risk för skärpta konflikter i redan utsatta delar av världen pekas på som risker för samhället.

Sveriges klimat har blivit varmare och mer nederbördsrikt. Fortsatta förändringar är att vänta och även om den globala medeltemperaturökningen begränsas till under 2 °C väntas kraftiga förändringar som kan komma att påverka samhället och naturmiljön. Skyfall och kraftiga regn förväntas öka i intensitet vilket kan ge ökade problem med översvämningar. Översvämningar kan också komma att drabba låglänta kusttrakter i södra Sverige p.g.a. stigande havsnivåer. Uppvärmningen väntas få konsekvenser för jord- och skogsbruk och även för naturliga ekosystem, inte minst i fjällkedjan där trädgränsen förväntas flytta högre upp i terrängen.

Om vi agerar kraftfullt kan den globala temperaturökningen fortfarande begränsas till under 2 °C

Världens utsläpp fortsätter öka snabbt. Utsläppen av koldioxid mellan 1970 och 2010 överskred den sammanlagda mängden som släpptes ut före 1970. Den kraftiga ökningen av utsläppen mellan 2000 och 2010 har främst skett i tillväxtekonomier. Utsläppen bedöms fortsätta öka även i framtiden med dagens beslutade politik och styrmedel.

För att "sannolikt" (med mer än 66 procents sannolikhet) begränsa temperaturökningen till under 2 °C år 2100 behöver de globala utsläppen nå sin kulmen inom en snar framtid, minska med 40 till 70 procent till år 2050 och till nära noll eller bli negativa år 2100. En så stor utsläppsreduktion kräver omfattande omställningar världen över i såväl industrialiserade som i snabbt växande ekonomier. Internationellt samarbete och verktyg för att främja utsläppsminskning är därför nödvändiga. För att begränsa effekterna och sårbarheten för de klimatförändringar som uppstår måste åtgärderna för utsläpps-minskningar kompletteras med klimatanpassningsåtgärder.

Åtgärder för utsläppsminskning måste sättas in snart och kommer att krävas under mycket lång tid

På kort sikt behöver inlåsningar i koldioxidintensiv och energikrävande teknik och samhällsbyggnad undvikas genom att bygga hållbart från början. En sådan inriktning gör det också enklare att utveckla mer hållbara beteendemönster. Inriktningen är särskilt viktigt i de delar av världen där en stor mängd städer och energianläggningar nu håller på att byggas och expandera men också när tidigt industrialiserade länder nu genomför åter-investeringar i den befintliga bebyggelsen och infrastrukturen.

Eftersom energieffektivisering minskar behovet av att tillföra ytterligare energi i systemet visar IPCC:s scenariomodelleringar att omfattande investeringar behöver göras i energi-effektiviserande åtgärder i perioden innan 2030.

På lång sikt behöver energi- och resursanvändningen bli mycket mer effektiv än i dag, energitillförseln behöver nå nollutsläpp eller till och med negativa utsläpp och upptaget av koldioxid i skog och mark behöver öka. Ökad tillgång på bioenergi som producerats på ett hållbart sätt är viktigt för att få ner kostnaderna för omställningen. Försenas utsläpps-minskningarna ökar risken för allvarliga klimatförändringar och kostnaderna för klimat-politiken betydligt. IPCC-rapporten visar att ju längre världens länder väntar, desto mer behöver världen förlita sig på en omfattande användning av osäkra tekniker såsom bio-baserade energianläggningar med koldioxidfångning och lagring (bio-CCS) för att kunna åstadkomma negativa utsläpp (upptag av koldioxid från atmosfären) till år 2100.

Klimatåtgärder som en del av hållbar utveckling

Klimatåtgärderna kan i många fall leda till positiva synergier med andra samhällsmål t.ex. när åtgärderna även innebär att vi hushåller med energi och vatten, att utsläppen av luft-föroreningar minskar, att det utvecklas ett hållbart jord- och skogsbruk, att energi-fattigdom minskar samt genom att ekosystemtjänster upprätthålls. Samtidigt kan klimat-åtgärder även medföra risker för negativa sidoeffekter, t.ex. om användningen av bioenergi utvecklas i konflikt med livsmedelsproduktion och biodiversitet. IPCC-rapporten betonar därför vikten av att främja de åtgärder som skapar synergier med andra samhällsmål, inklusive anpassning till klimatförändringarna.