Rapport från havet med R/V Svea vecka 49-51, 2024

Under perioden 2024-12-06 till 2024-12-16 var SMHI ute till havs med fartyget Svea för att undersöka tillståndet i våra hav. Den marina miljöövervakningen sker i samverkan med och på uppdrag av Havs- och Vattenmyndigheten (HaV).

Under expeditionen, som ingår i det svenska pelagiala övervakningsprogrammet, besöktes Skagerrak, Kattegatt, Öresund Egentliga Östersjön och Bottniska viken. I Bottniska viken genomförde SMHI och Umeå Marina Forskningscentrum (UMF) en gemensam kartering av bl.a. näringsämnen.

Avkylningen av ytvattnet fortsatte i december och var inom det normal vid de allra flesta stationer i samtliga havsområden. Temperaturen i ytvattnet var kring 6–7 grader i Västerhavet mellan 7–8 grader i Egentliga Östersjön och 3-5 grader i Bottniska viken.

Koncentrationen av näringsämnen hade ökat i både Kattegatt och Egentliga Östersjön sedan november. Vid några stationer var koncentrationerna av fosfat och kisel över det normala och koncentrationen av löst oorganiskt kväve under det normala. Men vid de flesta stationer var koncentrationerna normal.

I Bottniskaviken observerades en nord-sydlig gradient i näringsämneskoncentrationerna. Silikat och löst oorganiskt kväve minskade söderut, medan fosfatkoncentrationerna ökade. Dessutom fanns en öst-västlig gradient, där framför allt koncentrationen av löst oorganiskt kväve var lägre vid stationerna i de östra delarna. Koncentrationen av kisel var över normal i hela området med undantag av ett par stationer in de östra delarna. Koncentrationen av fosfat var över normal i Bottenhavet men inte i Bottenviken. Koncentrationen av löst oorganiskt kväve var mestadels inom det normala.

Koncentrationen av syre i bottenvattnet var normal i Kattegatt (5,0–5,6 ml/l) och Öresund (4,1 ml/l). I Arkonabassängen var syresituationen i bottenvattnet god och koncentrationen av syre låg kring 5 ml/l. I Bornholmsbassängen råder liksom i november akut syrebrist (<2 ml/l) medans det i Hanöbukten har kommit in nytt vatten som ökat syrekoncentrationen till strax över 2 ml/l i bottenvattnet, en ökning av syrekoncentrationen syntes också kring 60–70 m i Bornholmsbassängen. Vid stationen BY39 var syrekoncentration 2,0 ml/l vilket är under normalt och visar akut syrebrist på endast 50 m djup. I övriga delar var syresituationen oförändrad sedan november. Östra Gotlandsbassängen uppmättes svavelväte från 90 meter och akut syrebrist från 75 meter. I Västra Gotlandsbassängen uppmättes svavelväte från 60 – 80 meter och akut syrebrist rådde från 55 – 65 meter.

Nästa expedition med R/V Svea är planerad att starta 9 januari i Göteborg då även närsaltskartering av Kattegatt kommer genomföras.

Expeditionsöversikt

Expeditionen genomfördes med forskningsfartyget R/V Svea och startade i Kalmar den 5:e december och avslutades i Göteborg den 16:e december. Vädret under expeditionen varierade. Under den första delen i Bottniska viken var vädret mestadels lugnt och ett par dagar även klart. Under den andra halvan blev vädret sämre och under det sista dygnet var det hårda vindar och hög sjö på västkusten vilket medförde att endast en station kunde provtas i Skagerrak.

Profiler av salt, temperatur, syre och fluorescens i vattenkolumnen mättes med CTD[1] monterad på en rosett med plats för 24 vattenhämtare. Provtagning och analys utfördes gemensamt av SMHI och UMF i Bottniska viken. Samtliga närsalter från Bottniska viken har analyserats av UMF medan övriga parametrar som redovisas här analyserats av SMHI. I Egentliga Östersjön och Västerhavet har SMHI provtagit och analyserat samtliga parametrar.

I Bottniska viken besöktes utöver karteringsstationerna även de stationer som ingår i Umeå marina forskningscentrums (UMF:s) månadsprovtagning, GAVIK-1, B7, C3. C3 ersatte karteringsstationerna US2/Ulvödjupet och US3/C6. Fyra av karteringsstationerna ingår också i UMF:s månadsprovtagning (SR3/C24, MS4/C14, F9/A13 Samt F3/A5). En karteringsstation i den östra delen av Bottenhavet fick styrkas på grund av tidsbrist (US7). Totalt besöktes 16 stationer i Bottenhavet och 8 stationer i Bottenviken (av dess ligger två i Norra kvarken.

I Egentliga Östersjön och Västerhavet besöktes totalt 21 stationer, varav 2 tillhör karteringsstationer (10E Almagrundet och Tröskeln Ålands hav).

Referensmätning vid Flinten 7 utfördes på väg norrut genom Öresund. Ett test av Auto Heave Compensation (AHC) systemet till winschen som används till CTD mätningarna. 

På fem stationer i Egentliga Östersjön (BY39, BY32, BCS III-10, Hanöbukten och BY1) togs vattenprover på 3 m djup för analys av eDNA för projektet SAMBA II på Naturhistoriska riksmuseet.

Sveas ferrybox kördes under hela expeditionen men utan pCO2-instrument monterat pga service. Dagligen togs ett referensprov ur ferryboxen för klorofyllanalys. Instrumentet för att mäta profiler under gång; Moving Vessel Profiler (MVP), kördes vid flera transekter under resans gång men kunde inte användas i Bottniska viken på grund av risk för isbildning på vajern vid låga temperaturer.

Rapporten är baserad på data som genomgått en första kvalitetskontroll och som är jämförd mot månadsmedelvärde för perioden 1991 – 2020. När ytterligare kvalitetsgranskning genomförts kan vissa värden komma att ändras. Värden som anges i rapporten har avrundats till närmaste tiondel och kan därför skilja sig från publicerade värden. Data publiceras så fort som möjligt på datavärdens hemsida, normalt inom ca en vecka efter avslutad expedition. Vissa analyser utförs efter expeditionen och publiceras därför senare.

Resultaten från planktonanalyser kommer presenteras i AlgAware-rapporten Algrapporter 

Ladda hem data från SHARKweb
 

Skagerrak

En storm över Skagerrak under den sista dagen av expeditionen gjorde att endast en station i havsområdet kunde provtas. Det var stationen P2 utanför Marstrand strax norr om Göteborg. Här var temperaturen och salthalten i ytvattnet normal (7,4 grader respektive 29,4 psu). Vattnet var välblandat ned till 15 m där en haloklin separerade ytvattnet från det saltare och varmare djupvattnet. Under haloklinen ökade salthalten till 35 psu i bottenvattnet och temperaturen till drygt 9 grader. Det är något varmare och saltare än normalt.

Koncentrationerna av näringsämnen i ytvattnet hade ökat sedan november. Halterna av fosfat (0,64 µmol/l) och löst oorganiskt kväve (4,28 µmol/l) var inom det normala medans halten av kisel (9,23 µmol/l) var över normal för årstiden. Koncentrationen av syre i bottenvattnet var 5,7 ml/l (inom det normala) och hade ökat något sedan november.

Fluorescensmätningen gav högst utslag precis under haloklinen runt 25 m. Inga toppar noterades.

Kattegatt och Öresund

I Kattegatt och Öresund hade ytvattentemperaturen minskat sedan november och var normal vid alla stationer, kring 6 grader. Även salthalten i ytvattnet var normal och varierade från 10 psu i Öresund (1 m) till 25 psu (0–10 m medel) vid stationen Fladen (den nordligaste stationen i Kattegatt). I Öresund var vattnet skarpt skiktat med en haloklin på 4 m djup, i ytvattnet var salthalten 10 psu och ökade där under till 31 psu i bottenvattnet. På stationerna i Kattegatt låg haloklinen något djupare (ca 10 m) och sammanföll där med en termoklin. Temperaturen i djupvattnet var här något över det normal och uppmättes till ca 10 grader.

Koncentrationen av lösta oorganiska näringsämnen i ytvattnet hade ökat med undantag av kisel vid stationen Fladen. Vid Fladen har det skett en markant ökning av både kisel och fosfat redan i november och därför var ökningen mellan mätningarna i november och december mindre här än vid stationerna Anholt E och N14 Falkenberg. Vid det två senare var hade det skett en kraftig ökning sedan november av samtliga näringsämnen och koncentrationerna av fosfat och kisel var över normala (fosfat ca 0,6 µmol/l, kisel ca 11 µmol/l). Vid alla stationer i Kattegatt närmar sig halterna av de lösta oorganiska näringsämnena nu vintermaxima som normalt nås i januari.

Syrehalterna i Kattegatts bottenvatten hade ökat något sedan mätningen i november och var nu inom det normala, 5,0–5,6 ml/l. Även i Öresund var syrekoncentrationen i bottenvattnet inom det normal, 4,1 ml/l vilket är precis på gränsen för det som räknas som syrebrist.

Klorofyllfluorescensen var som högst mellan 0 och 10 meter och de högsta värdena uppmättes vid stationen N14 Falkenberg.

Egentliga Östersjön

Temperaturen i ytvattnet var inom det normala för varje station och varierade från ca 4 grader vid Tröskeln till Ålands hav (en vinterkarteringsstation) till mellan 6,5–7,5 grader i övriga delar av havsområdet. Salthalten i ytvattnet varierade mellan 6,0 – 8,3 psu och var normal vid de flesta stationer förutom i Västra Gotlandsbassängen där den var över det normala (samma mönster som i november). Vid den östra av de två stationerna i Arkonabassängen (BY2) fanns en termoklin och haloklin kring 25–30 meter, under den var vattnet varmare och saltare. På den västra av de två stationerna (BY1) var vattenkolumnen istället välblandad ned till nästan 40 m där både temperatur och salthalt ökade kraftigt, här var salthalten så hög som 18 psu, jämfört med 12 psu vid stationen BY2, vilket indikerar att inflödande vatten (troligen från ett mindre inflöde i november) är påväg in Östersjön. I Bornholmsbassängen och Hanöbukten var vattnet välblandat ner till 45 meter där termoklin och haloklin sammanföll. Under detta språngskikt syntes spår av ett inflöda av varmare och något saltare vatten. Det syntes framförallt genom temperaturer på ca 11 grader på 60 m i Hanöbukten, 65 m vid stationen BY4 och 70 m vid stationen BY5. Under detta språngskikt var salthalten runt 16 psu och temperaturen 10–11 grader. I Östra och Västra Gotlandsbassängen observerades haloklin och termoklin kring 40 – 50 meter, utom i centrala Östra Gotlandsbassängen (stationerna BY15 och BY20) där det välblandade ytlagret sträckte sig ned till 60 m. I de allra nordligaste delarna av Norra Egentliga Östersjön, stationen Tröskeln Ålands Hav såg skiktningen annorlunda ut. Där var det välblandade ytlagret ca 15 m djupt och under det ökade salthalt och temperatur kontinuerligt mot botten.

Koncentrationen av fosfat och löst oorganiskt kväve hade ökat vid samtliga stationer och närmar sig nu vintermaxima som normalt nås i januari-februari. Koncentrationen av fosfat i ytvattnet varierade mellan 0,4–0,9 µmol/l och var över det normala vid för månaden vid några stationer, mest avvikande var BY31, BY39 och Almagrundet där koncentrationen var 0,7–0,9 µmol/l. Koncentrationen av löst oorganiskt kväve varierade mellan 1,3–3,4 µmol/l, lägst i Arkonabassängen och högst i de nordligaste stationerna. I Arkonabassängen skiljde sig koncentrationen markant mellan de två stationerna (BY1 och BY2) med under normal koncentration vid BY1 (1,3 µmol/l) och över normal koncentration vid BY2 (3,9 µmol/l). Detta är en följd av att det vid BY1 var ett varmare och saltare vatten i ytan som kommer från Kattegatt jämfört med vattnet vid BY2 som kommer från Egentliga Östersjöns ytvatten. Vid stationerna väster om Gotland (BY38 och BY32) var koncentrationen av löst oorganiskt kväve lägre än normalt. Koncentrationen av kisel i ytvattnet varierade mellan 11–23 µmol/l, högst vid det tre nordligaste stationerna där koncentrationen också var över normal (BY31, Almagrundet och Tröskeln Ålands hav) och lägst i de södra delarna samt öster om Gotland.

I Arkonabassängen var syresituationen i bottenvattnet god och koncentrationen av syre låg kring 5 ml/l. I Bornholmsbassängen råder liksom i november akut syrebrist (<2 ml/l) medans det i Hanöbukten har kommit in nytt vatten som ökat syrekoncentrationen till strax över 2 ml/l i bottenvattnet. I Bornholmsbassängen hade inflödet lagt sig på 65–70 m och där syntes också en ökning av koncentrationen av syre jämfört med november. Under hösten har det förekommit flertal mycket små inflöden genom Öresund och det vi ser i Hanöbukten och Bornholm är troligen en kombinerad effekt av dessa. Vid stationen BCS III-10 var syrekoncentration 0,5 ml/l i bottenvattnet vilket är normalt. I övriga Östra Gotlandsbassängen uppmättes svavelväte från 90 meter och akut syrebrist från 75 meter. I Västra Gotlandsbassängen uppmättes svavelväte från 60 – 80 meter och akut syrebrist rådde från 55 – 65 meter. Vid stationen BY39 var syrekoncentration 2,0 ml/l vilket är under normalt och visar akut syrebrist på endast 50 m djup. De högsta svavelvätehalterna (180 µmol/l) förekom i Östra Gotlandsbassängen vid BY15 Gotlandsdjupet.

Fluorescensmätningarna visade på planktonaktivitet i ytlagret, framförallt i Arkonabassängen men även i Bornholmsbassängen och vid Ölands södra udde.
 

Bottniskaviken

Temperaturen i ytvattnet var inom det normala för varje station jämfört med bassängens medelvärde. I Bottenhavet varierade temperaturen i ytvattnet mellan 3–5 grader, kallast närmast kusterna. I Bottenviken sjönk temperaturen i ytvattnet ytterligare och var mellan 3,0–4,3 grader. Salthalten i ytvattnet varierade mellan 5,0–5,5 psu i Bottenhavet och 2,8–3,3 psu i Bottenviken. I Bottenhavet var salthalten i ytvattnet över det normala i de östra delarna av Bottenhavet och i övrigt normal.

I Bottenhavet var vattenkolumnen välblandad ned till 50–60 m på de flesta stationer. Koncentrationen av syre minskade under denna haloklin till ca 5 ml/l. I de nordvästra delarna fanns en haloklin på runt 10 m djup under vilken salthalten ökade kontinuerlig mot botten. Vid den djupaste stationen i Bottenhavet (stationen C3) återfanns en vattenmassa under 165 m med något 0.2 psu högre salthalt än det överliggande bottenvattnet och nästan 1 ml/l högre syrekoncentration (knappt 6 ml/l jämfört med strax över 5 ml/l på 100–150 m djup). I Bottenviken var skillnaden i salthalt och temperatur mindre mellan ytan och botten, som mest var salthalten 3,7 psu vid botten. Det fanns en svag haloklin som sammanföll med termoklinen från ca 20 m närmre kusterna till ca 40 m längre ut i bassängen. Det rådde ingen syrebrist vid någon station. De lägsta koncentrationerna uppmättes vid stationerna MS6 och MS4/C14 mitt i Bottenhavet, ca 4,7 ml/l vilket var lägre än normalt. Även vid kuststationen GAVIK-1 uppmättes relativt sett låga syrekoncentrationer på 4,5 ml/l.

Karteringen av näringsämnen i Bottniska viken visar på kisel halter över normalt vid majoriteten av stationerna. Kiselkoncentrationen varierade mellan 21–23 µmol/l i de östra delarna av Bottenhavet och 24–28 µmol/l i de västra. I Bottenhavet uppmättes den högsta kiselkoncentrationen vid kuststationen GAVIK-1 med 37,6 µmol/l. I Bottenviken var koncentrationerna 37–41 µmol/l. Vid två stationer i de östra delarna var koncentrationen av kisel inom det normala. Koncentrationerna av löst oorganiskt kväve i Bottenhavet var inom det normala vid de flesta stationer, men över normala vid några av stationerna. Som för fosfat var det lägre koncentrationer i de östra delarna och högst koncentration vid stationen GAVIK-1 med 6,7 µmol/l, i övrigt varierade koncentrationen av löst oorganiskt kväve mellan 3–4 µmol/l. Koncentrationen av fosfat var inom det normala i Bottenviken, 0,06–0,08 µmol/l. I Bottenhavet var koncentrationen av fosfat över det normala vid samtliga stationer och varierade mellan 0,33–0,54 µmol/l. I fosfatkoncentrationerna återfanns ingen öst-västliga gradient i koncentrationerna utan endast en nord-sydlig med ökande koncentrationer söderut.

Fluorescensmätningarna visade på låg planktonaktivitet vid samtliga stationer.

 

Tvärsnitt syre
Figur: Snitt som visar syrekoncentration, salthalt och temperatur från mätningar med CTD och MVP, från Skagerrak, Kattegatt, Öresund, Egentliga Östersjön, genom Östra Gotlandsbassängen och vidare genom Bottniska viken. Förstora Bild
Kväve
Figur: Koncentrationen (µmol/l) av oorganiskt kväve i ytvattnet (0-10 m) Förstora Bild
Fosfat
Figur: Koncentrationen (µmol/l) av fosfat i ytvattnet (0-10 m). Förstora Bild
Silikat
Figur: Koncentrationen (µmol/l) av silikat i ytvattnet (0-10 m). Förstora Bild
Syre
Figur: Syrekoncentrationen (ml/l) i bottenvattnet. Förstora Bild
Temperatur
Figur: Temperaturen i ytvattnet (0-10 m). Förstora Bild
Salt
Figur: Salthalten i ytvattnet (0-10 m). Förstora Bild

Deltagare under expeditionen

Namn Roll Från
Lena Viktorsson Expeditionsledare, Vattenprovtagning SMHI
Martin Hansson Vattenprovtagning, analyser SMHI
Ann-Turi Skjevik CTD- och plattformsarbete SMHI
Örjan Bäck CTD- och plattformsarbete SMHI
Sara Johansson Närsaltsanalyser, kvalitetsansvarig SMHI
Martina Jeuthe Kemiska och biologiska analyser UMF
Marléne Johansson Biologiska analyser UMF
Åsa Hallberg Kemiska analyser UMF
Anna-Kerstin Thell Expeditionsledare, Vattenprovtagning SMHI
Helena Björnberg CTD- och plattformsarbete SMHI
Ola Kalén CTD- och plattformsarbete SMHI
Johanna Linders Vattenprovtagning SMHI
Monica Lindner Närsaltsanalyser, kvalitetsansvarig SMHI


Bilagor:

Färdkarta (6,1 MB, pdf)

Tabell över stationer, analyserade parametrar och antal provtagningsdjup (68 kB, pdf)

Figurer över månadsmedelvärden och vertikalprofiler (2,7 MB, pdf)

Expeditionsrapport från R/V Svea vecka 49-51, 2024 (9,1 MB, pdf)