Under expeditionen, som ingår i det svenska pelagiala övervakningsprogrammet, besöktes Skagerrak, Kattegatt, Öresund och Egentliga Östersjön.
Avkylningen av ytvattnet hade nu börjat och temperaturen låg omkring 11-13°C vilket är normalt för årstiden.
Näringshalterna var relativt normala i Skagerrak och Kattegatt.
I Egentliga Östersjön noterades högre halter än normalt av DIN i de norra delarna av Egentliga Östersjön (BY31) vilka normalt påverkas av en sydgående ström som påverkas av utflödande vatten från Bottniska viken
Koncentrationen av fosfat i ytvattnet var normal för årstiden, undantaget södra delen av Västra Gotlandsbassängen (BY38), nordvästra Egentliga Östersjön (BY31) och BY20 i Östra Gotlandsbassängen. Halterna varierade från 0,2-0,5 µmol/l.
Akut syrebrist, det vill säga syrehalter mindre än 2 ml/l, noterades från 70 meter i Östra och Västra Gotlandsbassängen. Något grundare i Hanöbukten och Bornholmsbassängen, 60 meter. Även i Arkonabassängen (BY2) rådde akut syrebrist närmst botten och längre västerut vid BY1 var syrgasnivån nu strax över 4 ml/l vilket är på gränsen till syrebrist.
Svavelväte uppmättes från 80 meters djup i både Västra och Östra Gotlandsbassängen. I vertikalprofilerna syns också att nivåerna av svavelväte, vilket visas som negativt syre, är mycket över det normala i djupvattnet vid flertalet stationer. I Gotlandsdjupet var svavelvätehalten närmast botten rekordhögt, 240 µmol/l.
Nästa ordinarie expedition är planerad att starta den 8:e november.
Resultat
Expeditionen genomfördes ombord på R/V Svea och startade i Kalmar den 18:e oktober och avslutades i Lysekil den 14:e oktober. Under de första dagarna till sjöss blåste det mellan 7-14 m/s. Vindriktningen var inledningsvis sydostlig men vinden mojnade i södra Östersjön för att sedan öka i Skagerrak och Kattegatt och då till 10-12 m/s. Lufttemperaturen höll sig mellan 11–13°C.
Sveas instrument för kontinuerliga mätningar av ytvatten, Ferrybox, var i gång under hela expeditionen. I i södra Östersjön sträckan BY2-Hanöbukten och från Fladen till P2 i Kattegatt kördes Sveas MVP (Moving Vessel Profiler), som ger profiler med temperatur, salthalt, syre och klorofyllfluorescens under gång. Den ena av Sveas två ADCP:er (strömmätare), OS 150 kHz, var igång under resan.
Vid ett antal stationer i Östersjön provtogs vatten från 3 meters djup för eDNA. Detta är en del i projektet SAMBAH II som undersöker Östersjöns population av tumlare. Provtagningen är tänkt att genomföras under expeditioner till och med augusti 2025. Naturhistoriska Riksmuseet är ansvariga för projektet.
Under expeditionen deltog två forskare från ETH Department of Environmental Systems Science i Schweiz för att insamla prover för att bestämma halten av selen.
Det instrument som SMHI använder för att analysera närsalter fungerade inte korrekt under delar av expeditionen därför saknas data för ammonium.
Denna rapport är baserad på data som genomgått en första kvalitetskontroll. När ytterligare kvalitetsgranskning genomförts kan vissa värden ändras. Data från expeditionen publiceras så fort som möjligt på datavärden, SMHIs, hemsida. Normalt sker detta inom en till två veckor efter avslutad expedition. Vissa analyser görs efter expeditionen och publiceras senare.
Resultaten från planktonanalyser kommer presenteras i AlgAware-rapporten Algrapporter
Skagerrak
Ytvattentemperaturen varierade omkring 12°C, vilket är normalt för årstiden vid samtliga stationer. Salthalten i ytvattnet varierade omkring 32-33 psu. Salthalten var högra än normalt vid P2. Avkylningen av ytvattnet hade startat och under ytvattnet återfanns ett varmare skikt från 20-75m. Djupare ned sjönk temperaturen för att under 100 meter vara relativt stabil mot botten. Salthalten i ytvattnet var konstant ner till ca 20 meters djup där en haloklin återfanns mellan 20-50 meters djup. I djupvattnet var salthalten stabil.
Halterna av löst oorganiskt kväve (DIN, denna gång utan ammonium) i ytvattnet var kring detektionsgränsen (0,1 µmol/l) men något högre närmast kusten (0,5 - 0,6 µmol/l). Koncentrationen av löst oorganisk fosfat (DIP) var normal och varierade kring 0,1 - 0,2 µmol/l. Kiselhalten varierade mellan 0,7 - 2 µmol/l vid stationerna i utsjön och var 3 µmol/l vid Släggö, som ligger kustnära. Djupare ner i vattenkolumnen ökar halterna av näringsämnen, både lägre och högre halter än normalt noterades.
Syrehalten i utsjöns bottenvatten var normala, med uppmätta nivåer på 5,2 – 5,7 ml/l. Vid Släggö hade syrehalten minskat sedan senaste besöket i september och låg nu på 2,7 ml/l, vilket är under gränsen för syrebrist (<4 ml/l) och nära gränsen för akut syrebrist (<2 ml/l).
Klorofyllfluorescensmätningar med CTDn, som är ett mått på växtplanktonaktivitet, visade något högre aktivitet från ytan ner till ~20 meters djup.
Kattegatt och Öresund
Kattegatts ytvatten höll en temperatur på omkring 13°C vilket är normalt för oktober. Salthalten i Kattegatts ytvatten var normal för årstiden och var 21–23 psu, medan den i Öresund var över det normala med 22 psu. Skiktningen med avseende på temperatur och salthalt förekom på 10-20 meters djup.
I Kattegatts ytvatten var koncentrationen av fosfat något lägre än normalt, omkring 0,1 µmol/l, medan Öresund uppvisade högre halter än normalt, 0,5 µmol/l. Nivåerna av DIN var under detektionsgränsen, vilket är normalt för årstiden. I Öresund var DIN-halten också högre, 2,5 µmol/l men inom det normala. Nivåerna av kisel var normala eller något lägre än normalt och varierade omkring 2 µmol/l i Kattegatt. I Öresund var halten, precis som övriga närsalter, högre 13 µmol/l, vilket dock var normalt för årstiden.
Nivåerna av syre i bottenvattnet hade generellt ökat sedan besöket i september och var normala för årstiden omkring 4 ml/l i Kattegatt och något lägre i Öresund, 3 ml/l dvs syrebrist.
Mätningar klorofyllfluorescens visade en något högre aktivitet i ytan ner till skiktningen på 10-20 meters djup, dock utan några tydliga fluorescensmax. Därunder snabbt avtagande nivåer. Siktdjup på 7 meter.
Egentliga Östersjön
Ytvattentemperaturen var normal i hela Egentliga Östersjön och varierade mellan 11-13°C. Salthalten i ytvattnet var 6,5–8,0 med högst värde i Arkonabassängen och lägst i nordvästra Egentliga Östersjön. Vid några stationer i Östra och Västra Gotlandsbassängen var salthalten i ytvattnet över det normala.
En skarp temperatur- och salthaltsskiktningen dvs termoklin och haloklin sammanföll på 20–30 meters djup. Längre ned i vattenmassan återfanns en sekundär skiktning, på omkring 60-70 meters djup som var mer utdragen. I de grundare områdena i södra Egentliga Östersjön återfanns ingen sekundär skiktning utan där var bottenförhållandena mer påverkade av inflödande vatten från Kattegatt med stora variationer i både temperatur och salthalt.
Halterna av löst oorganiskt kväve i ytvattnet låg på nivåer under detektionsgränsen, 0,1 µmol/l, vid flera stationer. Högre halter än normalt noterades i de norra delarna av Egentliga Östersjön (BY31), troligen påverkade av den sydgående ström av utflödande vatten från Bottniska viken. Normala halter omkring 0,3 µmol/l noterades i Östra Gotlandsbassängen (BY15 och BY20). I de södra delarna var halterna också högre omkring 0,1-0,5 µmol/l men inom det normala.
Koncentrationen av fosfat i ytvattnet var normal för årstiden, undantaget södra delen av Västra Gotlandsbassängen (BY38), nordvästra Egentliga Östersjön (BY31) och BY20 i Östra Gotlandsbassängen. Halterna varierade från 0,2-0,5 µmol/l.
Koncentrationen av kisel i ytvatten var normal vid samtliga stationer och varierade från 9 µmol/l i nordöstra Egentliga Östersjön (BY29) till 14 µmol/l i Arkonabassängen (BY1).
I djupvattnet i både Östra och Västra Gotlandsbassängerna var nivåerna av näringsämnen mycket över det normala. I de grundare bassängerna ökar också halterna med djupet men halterna mestadels inom det normala.
Akut syrebrist, det vill säga syrehalter mindre än 2 ml/l, noterades från 70 meter i Östra och Västra Gotlandsbassängen. Något grundare i Hanöbukten och Bornholmsbassängen, 60 meter. Även i Arkonabassängen (BY2) rådde akut syrebrist närmst botten och längre västerut vid BY1 var syrgasnivån nu strax över 4 ml/l vilket är på gränsen till syrebrist.
Svavelväte uppmättes från 80 meters djup i både Västra och Östra Gotlandsbassängen. I vertikalprofilerna syns också att nivåerna av svavelväte, vilket visas som negativt syre, är mycket över det normala i djupvattnet vid flertalet stationer. I Gotlandsdjupet var svavelvätehalten närmast botten rekordhögt, 240 µmol/l.
Klorofyllfluorescensmätningar med CTD, som är ett mått på växtplanktonaktivitet, visade på aktivitet från ytan ner till skiktningen. Seccihdjupet var mellan 6–7 meter.
Mer information om algsituationen finns att läsa i:
Algaware-rapporten
| Namn | Roll | Från |
|---|---|---|
| Daniel Bergman Sjöstrand | Expeditionsledare, marin tekniker | SMHI |
| Martin Hansson | Oceanograf | SMHI |
| Ola Kalén | Oceanograf | SMHI |
| Johan Håkansson | Marinkemist | SMHI |
| Johanna Linders | Oceanograf/Marinkemist | SMHI |
| Pauline Béziat | Researcher | ETH Switzerland |
| Fannie Yiu | Researcher | ETH Switzerland |
Bilagor:
Tabell över stationer, analyserade parametrar och antal provtagningsdjup (59 kB, pdf)
Figurer över månadsmedelvärden och vertikalprofiler (1,5 MB, pdf)
Expeditionsrapport från R/V Svea vecka 42-43, 2024 (10,8 MB, pdf)