SMHI använder cookies för att följa upp och förbättra webbplatsens innehåll och tjänster. Genom att använda SMHIs webbplats accepterar du att cookies används. Om du inte accepterar kan du begränsa lagring av cookies i din webbläsares inställningar.
Mer om cookies och personuppgifter på SMHIs webbplats
Rapporterna ingår i SMHIs ordinarie havsövervakningsprogram och beskriver algsituationen i Västerhavet och Östersjön samt anger förekomsten av giftiga alger.
På grund av hårt väder och tekniska problem ombord på ersättningsfartyget M/V Aura, fick ett antal stationer strykas under oktoberexpeditionen. Därför saknas också samma stationers klorofylldiagram.
Artdiversiteten var hög, framför allt i växtplanktonproverna från Kattegatt. Det var rikligt med …
Växtplanktonproverna från Västkusten preglades av ganska stor artdiversitet och flest antal arter observerades vid Släggö i Skagerrak med dominans av kiselalger. Vid Släggö fanns också höga cellantal av nakenstadiet av flagellatsläktet Dictyocha, som annars har ett kors- eller stjärnformat …
I Skagerrak och Kattegatt återfanns kiselalgen Proboscia alata i höga koncentrationer vid alla provtagna stationer. Artdiversiteten vid samtliga stationer i Västerhavet var generellt sätt låg. Ett eller flera kloro-fyllmaxima hittades vid alla stationer och här fanns förutom höga tätheter av P. …
Växtplanktondiversiteten var generellt ganska låg i Västerhavet och rätt små klorofyllfluorescenstoppar orsakades av ett fåtal kiselalger och dinoflagellatsläktet Ceratium. I Östersjön var blomningen av filamentösa cyanobakterier i full gång. Aphanizomenon flos-aquae dominerade i proverna och vid …
Kiselalger dominerade i hela Västerhavet, men de totala celltätheterna var relativt låga. Klorofyllkoncentrationerna var något förhöjda i mitten av Å-snittet (Norra Skagerrak) för att annars vara inom det normala vid de flesta stationer i Västerhavet. Klorofyllfluorescenstoppar återfanns vid W …
Klorofyllfluorescenstoppar och en del höga uppmätta klorofyllhalter i Västerhavet visade sig till stor del orsakas av den för fisk skadliga flagellaten Pseudochattonella spp.*, som även observerats under de två föregående expeditionerna. Cellerna hade nu ändrat form och var mindre och rundare …
Den för fisk skadliga flagellaten Pseudochattonella spp.* blommade fortfarande i Västerhavet under marsexpeditionen och orsakade klorofyllfluorescenstoppar vid flera stationer. Årets kiselalgsblomning verkar mindre än vanligt och möjligtvis har Pseudochattonella spp.* delvis konkurrerat ut den. …
Den för fisk potentiellt dödliga flagellaten Pseudochattonella spp.* fanns i relativt höga cellantal vid samtliga växtplanktonstationer i Västerhavet. Fluorescenstoppar vid Anholt E, Å13 och Å15 orsakades till stor del av Pseudochattonella*. Störst antal uppmättes vid Å15 med knappt 120 000 celler …
Samtliga växtplanktonprov, från Skagerrak, Kattegatt och Östersjön var mycket glesa. Artantalen och cellantalen var mycket låga. Alla stationer i Skagerrak förutom Släggö fick utgå på grund av hårda vindar. Inga växtplanktondetaljer presenteras utöver detta, enbart artlistor och klorofylldiagram.
Det var kiselalgsblomning i Västerhavet, med dominans av Pseudo-nitzschia spp.* och Pseudosolenia calcar-avis. Klorofyllfluorescenstoppar vid Släggö, Anholt E och W Landskrona orsakades till stor del av samma arter. Det fanns relativt höga cellantal av kalkflagellater, framför allt i Kattegatt.
Det …
