Sammanfattning
Samtliga stationer i Västerhavet hade ganska låg artdiversitet och låga totala cellantal. Små celler dominerade och kalkalgen Emiliana huxleyi var talrikast vid samtliga stationer förutom Å17 där dinoflagellaten Heterocapsa rotundata förekom i högst antal. Vid Å17 återfanns ett fluorescensmaximum vid 25 meters djup som till stor del orsakades av dinoflagellaten Karenia mikimotoi*. De integrerade klorofyllkoncentrationerna var inom det normala vid samtliga stationer i Västerhavet. I Östersjöns sydvästra del dominerade kiselalgen Dactyliosolen fragilissimus i växtplanktonproverna, men även en hel del enskilda filament av Aphanizomenon flosaquae noterades. Vid övriga stationer var både celltäthet och biodiversitet låga. Aphanizomenon flosaquae fanns i moderata antal vid de flesta stationer men endast ett par filament av Nodularia spumigena* observerades totalt. De integrerade klorofyllhalterna från 0–10 meter var över det normala vid BCS III-10 och vid BY29. För de integrerade värdena från 0–20 meter låg alla stationer inom det normala för denna månaden.