Sammanfattning
Samtliga stationer i Västerhavet hade relativt höga totala cellantal förutom Å17 som hade väldigt låga cellantal. Artsammansättningen var överlag hög vid samtliga stationer. Kiselalger var dominerande vid samtliga stationer och särskilt vanliga var Pseudosolenia calcar-avis och Cerataulina pelagica. Kalkalgen Emiliania huxleyi förekom vid samtliga stationer och oftast i höga cellantal. Dinoflagellater förekom endast i låga celltätheter. De integrerade klorofyllkoncentrationerna var inom det normala vid samtliga stationer i Västerhavet. Alla stationer i Östersjön under denna provtagningsperiod uppvisade låg till måttlig artsammansättning, med generellt höga celltätheter observerade. Kiselalgen Dactyliosolen fragilissimus var vanlig på flera stationer, särskilt vid BY38 samt i östra Östersjön, vilket bidrog till höga cellantal trots låg övergripande artsammansättning. Cerataulina pelagica var framträdande vid de södra stationerna och dominerade särskilt samhället vid BY5 (Bornholm Deep). Klorofyllkoncentrationerna var över det normala vid flera stationer i södra och östra Östersjön. Av dessa stationer undersöktes dock endast proverna från BY2 i mikroskop. Planktonbilder tagna av Imaging Flow Cytobot (IFCB) ombord på R/V Svea bekräftade att C. pelagica blommade vid stationerna med höga klorofyllhalter i södra Östersjön, och att D. fragilissimus bidrog till de förhöjda klorofyllhalterna i östra Östersjön. Ciliater och mindre taxa som cryptomonadales och gymnodiniales var närvarande vid samtliga stationer. De integrerade klorofyllhalterna (0–10 m) var över det normala vid BY1, BY2, BY4 och Hanöbukten, samt vid BY10 och BY20.