PODDAVSNITT
Olivia: Klimatförändringarna har redan gått så långt att vi måste anpassa oss, men på många platser saknas kapaciteten att bygga upp ett motståndskraftigt samhälle.
Birgitta: De fattiga är de som drabbas värst, alltid.
Enock: Jag tror att en stor del av resiliens är förberedelser. Så att vi är bättre förberedda på att hantera de effekter av klimatförändringar som är oväntade.
Olivia: Afrika anses vara den kontinent där människor är allra mest sårbara för klimatförändringen, trots att det är den kontinent som har orsakat allra minst växthusgasutsläpp. Och i det här avsnittet ska vi prata om en liten pusselbit för att förhoppningsvis kunna tackla klimatförändringen lite bättre nämligen klimatutbildning.
Tharcisse: Hur man bearbetar data, hur man omsätter data i någon form av information som behövs för att kunna agera. Det är det som vi bidrar med.
Olivia: Det här är SMHI-poddens serie Hållbar värld där vi fokuserar på SMHI:s internationella utvecklingssamarbeten. Och idag ska vi prata om SMHIs så kallade ITP-kurser inom klimat, och ITP, det står för International Training Program, och om det ska ni strax få veta mer.
***
Olivia: Hej och välkomna till ett nytt avsnitt av SMHI-podden. Jag heter Olivia Larsson, är klimatvetare och jobbar med kommunikation här på SMHI. Idag ska vi prata om klimatutbildning med fokus på Afrika. Vi har tre gäster som är med oss i avsnittet. Det är Enok Mwangilwa som är med oss på länk från Zambia. Och som har varit en av deltagarna på den här ITP-kursen som SMHI har hållit i. Och sen i studion har vi mina kollegor Birgitta och Tharcisse. Och jag tänker att vi ska börja med att de får presentera sig.
Birgitta: Jag heter Birgitta Seveborg Farrington. Jag är växtodlingsagronom från grunden. Så intresserad av växter och biologisk mångfald. Och jag har jobbat med bistånd sedan jag slutade på universitetet. Och det började uppe i Himalaya, i Bhutan. Och sen så fortsatte jag i Etiopien. Och sen har jag bott i södra Afrika i 17 år. Men jag kom tillbaka till Sverige för fem år sedan. Och jag har jobbat för FN, Sida, Världsnaturfonden, Kew Gardens som är en botanisk trädgård. Så många olika. Så jag försöker kombinera utveckling och biologisk mångfald och miljö och klimat.
Spännande. Och vi har också Tharcisse i studion
Tharcisse: Tack, Tharcisse Ndayizigiye heter jag. Jag är född i Burundi i östra Afrika. Jag har agronomutbildning precis som Birgitta. Började jobba som lärare och sen skolchef innan jag kom till Sverige. Gick en master inom vatten och miljö och fick då komma till SMHI.
Olivia: Ni har båda två jobbat många år med utvecklingssamarbeten i Afrika. Vad är det som driver er?
Birgitta: Det är roligt. Man gör viktiga saker och vi jobbar med människor som inspirerar och som vill förändra saker och ting till det bättre. Så det gör det väldigt roligt.
Tharcisse: Inget är bättre än att jobba med folk som är tacksamma och lär sig samtidigt som jag också lär mig något nytt. Det är en jättebra dynamik att kunna lära sig och lära ut.
Olivia: Ni lär varandra hela tiden.
Tharcisse: Ja, win-win situation.
Olivia: Tack för det Birgitta och Tharcisse och sen tänker jag att vi klipper in Enok här. Han ska också få presentera sig. Han är ju vår gäst från Zambia i det här avsnittet och deltog på en ITP-kurs och har sin bakgrund inom naturvård och arbetar med naturbaserade lösningar kopplade till klimatanpassning.
Enock: Jag heter Enok Mwangilwa och vill beskriva mig som en entusiast för klimatåtgärder. Det finns så mycket vi kan göra inom klimatarbetet, bland annat prata om det. Men jag tror att mer åtgärder är vad som leder till den förändring vi vill se. Jag har över fem års erfarenhet inom konserveringssektorn och jag hoppas att jag får mer.
Olivia: Dagens avsnitt ska handla om de ITP-kurser inom klimat som SMHI har lett mellan 2015 och 2022. De har haft deltagare från 17 olika afrikanska länder. ITP står för International Training Programme. Jag tänker att vi tar det från början. Vad är det här för någon sorts utbildning?
Birgitta: Det är egentligen ett Sida-koncept, utbildningskoncept som de använder för sin kapacitetsutveckling. Vi har använt det, vi har haft projekt här på SMHI. Vi har hållit på med internationellt utvecklingsarbete här sedan 70-talet. Men just den här ITP är kurser under åren som har varit. Vi har haft kurser i luftmiljö till exempel, hydrologi och nu har vi hållit på mycket med klimat. Men nu den senaste tiden har vi fokuserat på Afrika, länder i Afrika.
Olivia: Och varför då?
Birgitta: Därför att det är där behoven är som störst, speciellt vad det gäller klimatförändringarna. Den slår hårdast mot fattiga och de här klimatförändringarna, de ökar tyvärr också klyftorna mellan de som har, de kan förbereda sig och de klarar sig ofta om det händer något lite. Men de som har väldigt lite från början, de är de stora förlorarna. Och sen den saken som jag tycker saknas mest är långsiktig planering. Man tänker inte så långt i framtiden utan man tänker kanske till nästa odlingssäsong att man klarar. Det är det perspektivet. Men med klimatförändringarna så måste vi börja tänka lite mer långsiktigt.
Olivia: Precis, för att om man har knappa resurser så är det ju svårt att förbereda sig för en lång tid framåt. Man måste liksom överleva för året bara.
Birgitta: Ja, man har inga extra resurser att lägga på. Och samtidigt så gynnar det de som har pengar för då kan de kanske köpa upp mark billigt eller infrastruktur billigt. Så det verkligen ökar klyftorna i samhället.
Olivia: Här ska vi också lyssna på någon som själv upplever hur klimatförändringarna slår mot Afrika, och i det här fallet Zambia, jag klipper in Enock.
Enock: Vi upplever nu mer frekvent och starkare torka. Vi upplever översvämningar samtidigt. Och det har verkligen en eskalerande effekt på livsmedelssäkerheten. Det påverkar också hälsosektorn där vi ser att det sprids sjukdomar i mitt land. Jag vill också tala om utbildningssektorn där vi nu har barn som inte kan komma till skolan på grund av översvämningar. Och kvinnor som inte kan komma till sjukvårdsverksamheten på grund av översvämningar. Så det är några av effekterna av klimatförändringarna och det är vad vi ser i mitt land. Och Olivia, kanske jag kan nämna att i år har vår president förklarat katastroftillstånd i mitt land på grund av torkan vi upplever. Det är exempel på hur hemskt klimatförändringarna påverkar mitt land.
Olivia: Enock beskriver alltså här hur både översvämningar och torka blir vanligare. Hur översvämningar gör att barn tillfälligt inte kan ta sig till skolan, att kvinnor inte kan nå sjukvården. Han beskriver också hur en period av intensiv torka tidigare under 2024 fick Zambias president, liksom grannländerna Zimbabwe och Malawi, att utlysa katastroftillstånd på grund av hur det här påverkade tillgången på mat för landets befolkning. Läget är alltså allvarligt.
Olivia: Eftersom det här är det första avsnittet i den här serien Hållbar Värld där vi ska fokusera på internationella utvecklingsprojekt så tänker jag att ni även ska få svara lite mer generellt på hur SMHI jobbar med den här typen av arbete. För jag tänker att det är många som lyssnar nu som inte hade en aning om att SMHI håller på med såna här internationella projekt. Jag hade i alla fall inte det innan jag började jobba här. Så jag tänker Birgitta, hur och varför jobbar SMHI med internationella utvecklingssamarbeten?
Birgitta: Klimat och väder håller sig inte till gränser utan det är globalt och speciellt klimatet. Vi påverkas av världen runt omkring så vad som händer i andra länder påverkar oss här hemma i Sverige i slutändan. Klimat och väder och extrema väderhändelser som torka och översvämningar i Afrika det påverkar oss här hemma också genom att till exempel behovet av katastrofhjälp ökar. Så om de här länderna som är mest i farozonen om de har kunskap och expertis så att man kan minimera riskerna av till exempel cykloner eller torka så är det bra för alla. Det vi gör också det bidrar ju till Paris-klimatavtalet till exempel och till Agenda 2030 och så finns det någonting som heter Sendai som är katastrof… försöka minska effekterna av stora naturkatastrofer. Och det har Sverige skrivit på att vi ska bidra till det och så vi tycker här på SMHI att vi kan bidra så vi hjälper Sverige.
Olivia: Det är liksom en del av utrikespolitiken på ett sätt. Man följer, ett sätt att följa de här globala kontrakten som man har skrivit på. Globala avtalen.
Birgitta: Precis. Och nu har vi ju också den här regeringen en reformagenda som handlar om bistånd. Och där man vill försöka kombinera också med handel och migrationsfrågor till exempel. Och då är ju klimatanpassning en jätteviktig del av det. Till exempel stora investeringar i infrastruktur till exempel. Där måste man ha med en klimatdimension. Om man inte vill kasta bort sina pengar. Man måste kunna titta framåt i tiden och se vad som kommer att hända. Likadan migration, om man kan förebygga stora katastrofer till exempel genom att inte bygga städer på platser där det svämmar över. Eller att bygga broar som håller i 100 år och inte i 5 år till exempel. Så kan man minska risken för konflikter, landkonflikter till exempel. Och också påverka kanske då migration, att folk inte behöver flytta ifrån sina egna länder utan man kan stanna där man är om man har ett säkert samhälle hemma.
Olivia: Vi ska nu gå tillbaka till att prata om de här ITP-kurserna, där ungefär 400 människor deltog. Det är ju jättemånga folk. Jag undrar då, vilka är de här människorna och vad har de för bakgrund, Tharcisse?
Tharcisse: De flesta som kommer hit jobbar på våra systermyndigheter.
Olivia: Så typ SMHI fast det i andra länder?
Tharcisse: Ja, det är SMHI i andra länder. Och kompletteras då med andra aktörer inom civilsamhället, NGOs, kan vara privata inom vatten och jordbrukssektorn.
Birgitta: Då kan jag tillägga då att klimatet berör oss allihopa så därför är det viktigt att vi får in personer från olika delar av samhället. Att vi inte jobbar parallellt utan att vi jobbar tillsammans. Så det har varit en av målsättningarna att försöka föra samman grupper som inte träffas i vanliga fall och jobba mot ett gemensamt mål.
Olivia: Så det är deltagare från flera olika bakgrunder i länderna och de söker alltså till kursen. Men hur väljer ni sen ut dem då?
Tharcisse: Varje ansökning ingår en projektidé som har stor koppling till organisationens mandat så att vi bygger på det som redan finns. Vi väljer bästa kandidater utifrån det.
Birgitta: Hela målet är att stärka organisationer med klimatkunskap och klimatdata till exempel så att de kan svara upp bättre mot medborgares behov och ta bättre beslut själva. Och starka organisationer är bra för demokrati. För att medborgarna i länderna kan lita på sina organisationer. Det är inte alltid de gör det som vi gör i Sverige till exempel. Vi litar på SMHI. Så det är en viktig del också.
Olivia: Så man söker alltså med en projektidé, någonting som man kan genomföra i den organisationen som man redan jobbar i och någonting som är kopplat till klimat, vatten och jordbruk. Men vad händer sen i kursen? Hur går det till?
Tharcisse: Vi utbyter våra erfarenheter om vad vi gör i Sverige, hur vi hanterar klimatfrågan på hemmaplan och vad de gör. Behovet är ganska stort. Det är resursmässigt, kompetensmässigt. Men det vi bara kan utbyta om vi gör kompetensmässigt och data till exempel. Hur man bearbetar data, hur man omsätter data i någon form av information som behövs för att kunna agera, dokumentera, hur man kan kommunicera med finansiärer. Hur man skriver en vinnande ansökan. Det är det som vi bidrar med.
Olivia: Och det är väl en viktig del som jag förstått är just det här med att kunna skriva en projektansökan och jobba med det. Det är någonting som ni har jobbat mycket med i projektet.
Birgitta: Det är jätteviktigt för det finns ganska mycket pengar för klimatanpassning. Men problemet är oftast att ansökningarna som kommer in är inte tillräckligt bra för att de här organisationerna ska kunna dela ut pengar. Så genom att bli bättre på problemanalys till exempel, det jobbar vi med. Definiera sitt problem och sen identifiera vad man bör göra för att komma till rätta med saker och ting. Och sen kunna skriva ordentligt, en bra ansökan är en viktig del i utbildningen.
Olivia: Ja för det låter som ett stort problem om det finns pengar. Det finns stora behov av klimatanpassning men pengarna kommer inte dit.
Olivia: Deltagarna på kursen fick ta del av den senaste forskningen inom klimat och hur man på bästa sätt kan anpassa samhället för att i alla fall mildra effekten av klimatförändringen. Men en annan viktig del av kursen var ju att självständigt jobba med ett projekt i sin organisation, ett klimatprojekt. Och nu ska vi få lyssna på Enocks berättelse om projektet som han valde att arbeta med.
Enock: Jag och min kollega fokuserade på att bygga upp kunskap hos unga personer om klimatförändringen och lära sig praktiskt om hur man klimatanpassar.
Olivia: Jag ska översätta lite och här berättar alltså en och om att hans projekt syftar till att öka förståelsen för klimatförändringen hos skolelever och det här är skolelever långt ute på landsbygden och syftet med projektet är också att de ska få en praktisk förståelse om hur man kan anpassa jordbruket till klimatförändringen och göra det mer hållbart.
Enock: Vi lär dem praktiska klimatanpassningsåtgärder som de kan använda sig av när de odlar mat och planterar träd. Så att vattenresurserna används effektivt att jorden blir född och att vi har träd som också kan stötta både näringsupptagningsförmågan. Så det är det vi har beslutat att fokusera på.
Olivia: Och det här gör man genom att bygga upp så kallade ”Climate smart gardens” på skolorna där eleverna själva får arbeta praktiskt. Och jag frågade Enock om varför han valde att fokusera på ett projekt med barn och unga. Och då svarar han att det är dom som är framtiden finns, att det är där som hoppet finns.
Enock: Det är där framtiden finns, även nutiden. Med den äldre generationen kanske vi har förlorat det, men om vi gör rätt med den yngre eller framtida generationen så kanske vi också kan klara att hantera vissa av effekterna.
Olivia: Och i projektet har man faktiskt lyckats att få unga att agera, elever lär nu ut hållbara odlingstekniker till sin familj när de är hemma från skolan. Och några av eleverna har till och med gått vidare och utbildar nu andra om klimat och hållbart odlande.
Enock: Jag har cirka fyra unga personer som vi utbildade i detta projekt i inledningsfasen, som jag nu kan kalla fullvärdiga klimatengagerade. Vi utbildade dem när de gick i skolan och byggde upp deras grundläggande förståelse för klimatförändringar och engagerade dem i åtgärder. Nu har de fått nya möjligheter, och står framför folk att lära ut om klimatförändringen och kan argumentera förespråka klimatåtgärder. Jag är så stolt över det, för det vi gjorde var att beskriva den grundläggande kunskapen om klimatförändringen och på det sättet låste vi upp en massa potential.
Olivia: Det här är också ett exempel på ett projekt som efter kursen lever vidare, för Enock har inte släppt taget om sitt projekt - allt fler skolor på den zambiska landsbygden får en Climate Smart Garden och får utbildning om klimatförändringen och om att odla hållbart.
Enock: Jag har inte släppt taget om projektet. Och vi har nu etablerat över tio ”Climate Smart Gardens” och genomfört liknande utbildningar och främjat etableringen av samma trädgårdar i olika delar av mitt land nu.
Olivia: Det var alltså Enocks berättelse om sitt projekt, men under kursernas har det genomfört projekt inom allt mellan hydrologisk modellering till cirkulär ekonomi i stadsplanering och så vidare.
Olivia: Ni var alltså på plats flera gånger för utbildningstillfällen i olika afrikanska länder. Men det fanns också en uppskattad del av kursen kom hit till Norrköping under en 3 veckorsperiod. Vill ni berätta om det?
Tharcisse: Ja, när vi tar emot deltagarna är de jättesugna på att se Sverige och se snö och upptäcka svenskar. Vi började med teorier och introducerade Sverige och vad vi gör på klimatfronten. Ursprunget var idén om hur ITP-programmet började. Att de får tillgång till data och de använder data. Och sen vilka metoder man kan använda när de ska analysera data. Komplettera det med studiebesök på olika ställen här i Sverige. Exempelvis kan vi besöka en jordbrukare på en gård där de berättar hur de tar hänsyn på klimatet när de implementerar deras verksamhet. Det som jag kommer ihåg var när vi började rundvandringen inom SMHI och vi presenterade vår arkiveringsenhet. De var mest imponerade över hur vi har lyckats behålla arkivet från 1800-talet. Medan deras arkiv kanske är 10-20 år gamla och inte längre syns.
Olivia: Alltså att de fysiskt har gått sönder.
Tharcisse: De har gått sönder och du kan inte hitta, det är svårt att hitta. Men de var jätteimponerade och vill också implementera på hemmaplan. Att åtminstone imitera hur Sverige gör i sin arkivering.
Birgitta: Ja, arkivet är ett favoritställe att besöka. Sen så tänkte jag också att vi besöker sophanteringsstationer och solcellsfarmar. Och Slussen i Stockholm när de höll på att bygga där, eller håller på och gör det kanske fortfarande. Då säger de flesta att vi har läst om att man kan göra så här, men vi trodde inte att någon verkligen gjorde så här i verkligheten. Så de blir ganska inspirerade av Sverigebesöket och ser att man kan göra någonting åt det, det är inte bara prat.
Olivia: Och under den här kursen så fick deltagarna också besöka olika svenska myndigheter för att se hur de jobbar med klimatfrågan. Och när jag pratade med Enock så var det just besöket på Naturvårdsverket och all den tillgängliga informationen till svenska medborgare om miljö och klimat som inspirerade honom allra mest, vi ska lyssna på honom berätta här.
Enock: Jag minns att vi åkte till Stockholm, från Norrköping, där vi hade vår utbildning. Vi gick till Stockholm och besökte Naturvårdsverket. Och hur kontoret var organiserat och hur tillgänglig information såg ut för mig. Det fanns broscher nästan överallt. Det fanns posters som gav information om olika miljöfrågor. Då kände jag att i Sverige finns det ett system byggt på att tillgången till information är väldigt värdefull. Det var inspirerande.
Olivia: Ja men det är väl härligt när myndigheters arbete kan upplevas som inspirerande. Men han berättade också att ni var på hockey. Kan man få höra mer om det? Och varför ni gör sånt?
Birgitta: Ja, det är att få gruppen att komma tillsammans och lära känna varandra är en viktig del i hela konceptet. Så vi gör massa roliga saker tillsammans och det är lite kul. Vi går på ishockey till exempel. Och då brukar vi köpa in Vita Hästen-mössor och halsdukar.
Olivia: Norrköpings hockeylag.
Birgitta: Exakt. Som inte finns längre tyvärr. Så alla ser likadana ut. Och sen för många är det första gången de har sett is, eller gått på is. Vi brukar få gå på rinken och testa hur det är att gå på is. Så Vita Hästen hade en afrikansk hejarklack som var väldigt entusiastiska.
Olivia: Kul.
Olivia: Men hur säkerhetsställer ni att de här pengarna går till något som är viktigt och som samhällena där faktiskt tycker behövs? Att ni inte bara åker dit och lär ut något de helt enkelt inte har nytta av?
Tharcisse: Det ingår egentligen också i urvalsprocessen att vi ska välja rätt personer, rätt organisationer som kommer i slutändan implementera på något sätt på hemmaplan vad kursen kommer bidra med. För att det handlar om institutionellt uppbyggande, hur de kan förändra deras arbetssätt, hur de kanske kan förbättra deras mandat, hur de levererar och hur de presterar. På det sättet tycker jag att vi har använt svenska skattepengar bra… en enda krona som har investerat i programmet var värt.
Birgitta: Vi har ett långsiktigt perspektiv igen, myndighet till myndighet. Det går lite långsamt ibland men det går stadigt framåt. Det är det som är viktigt tror jag, just den här långsiktigheten. Men så tänkte jag just för ITP, det som är speciellt för det också är ju att vi, okej, det kostar att hålla kursen. Men själva projekten, det betalar länderna och organisationerna för själva. Det är det de behöver göra. Och det är ju just den här förankringen av projektet. Om det är ett projekt som de inte är så intresserade av så är de inte så pigga på att investera pengar i det. Så det gör att urvalet från början, vi får organisationer och personer som redan från början har investerat tid och tankekraft i det här och vill förändra någonting och göra det bättre. Och sen så har vi flera deltagare som nu är med i sina länders COP, de här COP-mötena, klimatmötena, i de delegationerna. Och vi får information och nyheter lite då och då. Vi hade en deltagare som ställde upp i en tävling, en entreprenörtävling om klimatsmart teknologi och jag tror han kom trea eller något i den stilen.
Olivia: Vad roligt!
Birgitta: Ja, sånt är roligt. Och så har vi deltagare också som har varit inbjudna av sina parlament att komma och prata om klimat.
Olivia: Ja, så det var meningen först att stärka organisationen men en bonus blev liksom att individer har gått vidare och arbetar ännu mer med miljöfrågor, klimatfrågor.
Birgitta: Precis.
Tharcisse: Men det är genom individerna som det sker något. Individerna har åkt upp i hierarkin och blivit något annat än när de deltog på kursen. När de gick hem med kunskap inom klimat, de har uppskattats ganska mycket genom deras input i olika rapporter. Då blev snabbt utvalda som bästa kandidater att kunna bli projektledare, klimatprojektledare. Och de är så nöjda och stolta över programmet att de också höll av sig till oss och välinformerade.
Olivia: Så ni har fortfarande kontakt med deltagarna och kan se vad de gör nu för tiden? Men om vi också blickar framåt, de här ITP-kurserna är ju slut, men SMHI jobbar fortfarande med klimat i Afrika. Vad sker nu?
Birgitta: SMHI har ju flera andra internationella utvecklingsprojekt. Ett som jag själv är inblandad i heter CPD for Africa. Det står för Capacity Development in Climate Resilient Planning and Development for Africa. Lite lika ITP, men det har också en stor komponent som är de här klimatscenarierna för framtiden. Att ta fram dem på en regional skala för hela Afrika. Och sen utbildningsprogram om hur man använder den här klimatdatan. Skillnaden mot ITP är att för att minska klimatutsläppen och minska flygresorna till exempel så kommer alla kurser utföras på… de kommer bli hybridkurser så de är digitala. Eller att någon eller några från SMHI kommer finnas på plats i de olika länderna. Så det är som en typ ITP, men ITP 2.0, ett steg framåt. Lite klimatvänligare. Även om tyvärr den svenska delen är en viktig del att se klimatanpassning i verkligheten. Men vi ska försöka förmedla den via filmer och intervjuer och på andra sätt.
Olivia: Det låter bra att arbetet fortsätter. Så tack så mycket för att ni ville vara med Tharcisse och Birgitta.
Tharcisse: Tack själv.
Birgitta: Tack.
Olivia: Och så ska vi avsluta nu med att lyssna på Enock.
Birgitta: Så han kan berätta själv vad han tyckte om ITP.
Olivia: Precis och vad det har bidragit till.
Enock: Det förblir verkligen en mycket stor hörnsten i mitt klimatarbete. För jag lärde mig så mycket från ITP. Jag fick förstå politiken kring klimatförändringar. Jag fick förstå den tekniska sidan av klimatförändringar. Jag fick träffa människor som brinner för att hantera klimatförändringar. SMHI-teamet och de olika deltagarna från de olika länderna var fantastiska. Det har verkligen ökat mitt intresse för klimatarbete. Och jag håller fortfarande den erfarenheten mycket kär. Vi hoppas på ytterligare en utbildning. Jag vet att ITP har avslutats. Låt oss hoppas att det är något bra på gång så att fler människor kan få en sådan upplevelse.
Outro: Du har lyssnat på en podd från SMHI, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut.
Olivia: Klimatförändringarna har redan gått så långt att vi måste anpassa oss, men på många platser saknas kapaciteten att bygga upp ett motståndskraftigt samhälle.
Birgitta: De fattiga är de som drabbas värst, alltid.
Enock: Jag tror att en stor del av resiliens är förberedelser. Så att vi är bättre förberedda på att hantera de effekter av klimatförändringar som är oväntade.
Olivia: Afrika anses vara den kontinent där människor är allra mest sårbara för klimatförändringen, trots att det är den kontinent som har orsakat allra minst växthusgasutsläpp. Och i det här avsnittet ska vi prata om en liten pusselbit för att förhoppningsvis kunna tackla klimatförändringen lite bättre nämligen klimatutbildning.
Tharcisse: Hur man bearbetar data, hur man omsätter data i någon form av information som behövs för att kunna agera. Det är det som vi bidrar med.
Olivia: Det här är SMHI-poddens serie Hållbar värld där vi fokuserar på SMHI:s internationella utvecklingssamarbeten. Och idag ska vi prata om SMHIs så kallade ITP-kurser inom klimat, och ITP, det står för International Training Program, och om det ska ni strax få veta mer.
***
Olivia: Hej och välkomna till ett nytt avsnitt av SMHI-podden. Jag heter Olivia Larsson, är klimatvetare och jobbar med kommunikation här på SMHI. Idag ska vi prata om klimatutbildning med fokus på Afrika. Vi har tre gäster som är med oss i avsnittet. Det är Enok Mwangilwa som är med oss på länk från Zambia. Och som har varit en av deltagarna på den här ITP-kursen som SMHI har hållit i. Och sen i studion har vi mina kollegor Birgitta och Tharcisse. Och jag tänker att vi ska börja med att de får presentera sig.
Birgitta: Jag heter Birgitta Seveborg Farrington. Jag är växtodlingsagronom från grunden. Så intresserad av växter och biologisk mångfald. Och jag har jobbat med bistånd sedan jag slutade på universitetet. Och det började uppe i Himalaya, i Bhutan. Och sen så fortsatte jag i Etiopien. Och sen har jag bott i södra Afrika i 17 år. Men jag kom tillbaka till Sverige för fem år sedan. Och jag har jobbat för FN, Sida, Världsnaturfonden, Kew Gardens som är en botanisk trädgård. Så många olika. Så jag försöker kombinera utveckling och biologisk mångfald och miljö och klimat.
Spännande. Och vi har också Tharcisse i studion
Tharcisse: Tack, Tharcisse Ndayizigiye heter jag. Jag är född i Burundi i östra Afrika. Jag har agronomutbildning precis som Birgitta. Började jobba som lärare och sen skolchef innan jag kom till Sverige. Gick en master inom vatten och miljö och fick då komma till SMHI.
Olivia: Ni har båda två jobbat många år med utvecklingssamarbeten i Afrika. Vad är det som driver er?
Birgitta: Det är roligt. Man gör viktiga saker och vi jobbar med människor som inspirerar och som vill förändra saker och ting till det bättre. Så det gör det väldigt roligt.
Tharcisse: Inget är bättre än att jobba med folk som är tacksamma och lär sig samtidigt som jag också lär mig något nytt. Det är en jättebra dynamik att kunna lära sig och lära ut.
Olivia: Ni lär varandra hela tiden.
Tharcisse: Ja, win-win situation.
Olivia: Tack för det Birgitta och Tharcisse och sen tänker jag att vi klipper in Enok här. Han ska också få presentera sig. Han är ju vår gäst från Zambia i det här avsnittet och deltog på en ITP-kurs och har sin bakgrund inom naturvård och arbetar med naturbaserade lösningar kopplade till klimatanpassning.
Enock: Jag heter Enok Mwangilwa och vill beskriva mig som en entusiast för klimatåtgärder. Det finns så mycket vi kan göra inom klimatarbetet, bland annat prata om det. Men jag tror att mer åtgärder är vad som leder till den förändring vi vill se. Jag har över fem års erfarenhet inom konserveringssektorn och jag hoppas att jag får mer.
Olivia: Dagens avsnitt ska handla om de ITP-kurser inom klimat som SMHI har lett mellan 2015 och 2022. De har haft deltagare från 17 olika afrikanska länder. ITP står för International Training Programme. Jag tänker att vi tar det från början. Vad är det här för någon sorts utbildning?
Birgitta: Det är egentligen ett Sida-koncept, utbildningskoncept som de använder för sin kapacitetsutveckling. Vi har använt det, vi har haft projekt här på SMHI. Vi har hållit på med internationellt utvecklingsarbete här sedan 70-talet. Men just den här ITP är kurser under åren som har varit. Vi har haft kurser i luftmiljö till exempel, hydrologi och nu har vi hållit på mycket med klimat. Men nu den senaste tiden har vi fokuserat på Afrika, länder i Afrika.
Olivia: Och varför då?
Birgitta: Därför att det är där behoven är som störst, speciellt vad det gäller klimatförändringarna. Den slår hårdast mot fattiga och de här klimatförändringarna, de ökar tyvärr också klyftorna mellan de som har, de kan förbereda sig och de klarar sig ofta om det händer något lite. Men de som har väldigt lite från början, de är de stora förlorarna. Och sen den saken som jag tycker saknas mest är långsiktig planering. Man tänker inte så långt i framtiden utan man tänker kanske till nästa odlingssäsong att man klarar. Det är det perspektivet. Men med klimatförändringarna så måste vi börja tänka lite mer långsiktigt.
Olivia: Precis, för att om man har knappa resurser så är det ju svårt att förbereda sig för en lång tid framåt. Man måste liksom överleva för året bara.
Birgitta: Ja, man har inga extra resurser att lägga på. Och samtidigt så gynnar det de som har pengar för då kan de kanske köpa upp mark billigt eller infrastruktur billigt. Så det verkligen ökar klyftorna i samhället.
Olivia: Här ska vi också lyssna på någon som själv upplever hur klimatförändringarna slår mot Afrika, och i det här fallet Zambia, jag klipper in Enock.
Enock: Vi upplever nu mer frekvent och starkare torka. Vi upplever översvämningar samtidigt. Och det har verkligen en eskalerande effekt på livsmedelssäkerheten. Det påverkar också hälsosektorn där vi ser att det sprids sjukdomar i mitt land. Jag vill också tala om utbildningssektorn där vi nu har barn som inte kan komma till skolan på grund av översvämningar. Och kvinnor som inte kan komma till sjukvårdsverksamheten på grund av översvämningar. Så det är några av effekterna av klimatförändringarna och det är vad vi ser i mitt land. Och Olivia, kanske jag kan nämna att i år har vår president förklarat katastroftillstånd i mitt land på grund av torkan vi upplever. Det är exempel på hur hemskt klimatförändringarna påverkar mitt land.
Olivia: Enock beskriver alltså här hur både översvämningar och torka blir vanligare. Hur översvämningar gör att barn tillfälligt inte kan ta sig till skolan, att kvinnor inte kan nå sjukvården. Han beskriver också hur en period av intensiv torka tidigare under 2024 fick Zambias president, liksom grannländerna Zimbabwe och Malawi, att utlysa katastroftillstånd på grund av hur det här påverkade tillgången på mat för landets befolkning. Läget är alltså allvarligt.
Olivia: Eftersom det här är det första avsnittet i den här serien Hållbar Värld där vi ska fokusera på internationella utvecklingsprojekt så tänker jag att ni även ska få svara lite mer generellt på hur SMHI jobbar med den här typen av arbete. För jag tänker att det är många som lyssnar nu som inte hade en aning om att SMHI håller på med såna här internationella projekt. Jag hade i alla fall inte det innan jag började jobba här. Så jag tänker Birgitta, hur och varför jobbar SMHI med internationella utvecklingssamarbeten?
Birgitta: Klimat och väder håller sig inte till gränser utan det är globalt och speciellt klimatet. Vi påverkas av världen runt omkring så vad som händer i andra länder påverkar oss här hemma i Sverige i slutändan. Klimat och väder och extrema väderhändelser som torka och översvämningar i Afrika det påverkar oss här hemma också genom att till exempel behovet av katastrofhjälp ökar. Så om de här länderna som är mest i farozonen om de har kunskap och expertis så att man kan minimera riskerna av till exempel cykloner eller torka så är det bra för alla. Det vi gör också det bidrar ju till Paris-klimatavtalet till exempel och till Agenda 2030 och så finns det någonting som heter Sendai som är katastrof… försöka minska effekterna av stora naturkatastrofer. Och det har Sverige skrivit på att vi ska bidra till det och så vi tycker här på SMHI att vi kan bidra så vi hjälper Sverige.
Olivia: Det är liksom en del av utrikespolitiken på ett sätt. Man följer, ett sätt att följa de här globala kontrakten som man har skrivit på. Globala avtalen.
Birgitta: Precis. Och nu har vi ju också den här regeringen en reformagenda som handlar om bistånd. Och där man vill försöka kombinera också med handel och migrationsfrågor till exempel. Och då är ju klimatanpassning en jätteviktig del av det. Till exempel stora investeringar i infrastruktur till exempel. Där måste man ha med en klimatdimension. Om man inte vill kasta bort sina pengar. Man måste kunna titta framåt i tiden och se vad som kommer att hända. Likadan migration, om man kan förebygga stora katastrofer till exempel genom att inte bygga städer på platser där det svämmar över. Eller att bygga broar som håller i 100 år och inte i 5 år till exempel. Så kan man minska risken för konflikter, landkonflikter till exempel. Och också påverka kanske då migration, att folk inte behöver flytta ifrån sina egna länder utan man kan stanna där man är om man har ett säkert samhälle hemma.
Olivia: Vi ska nu gå tillbaka till att prata om de här ITP-kurserna, där ungefär 400 människor deltog. Det är ju jättemånga folk. Jag undrar då, vilka är de här människorna och vad har de för bakgrund, Tharcisse?
Tharcisse: De flesta som kommer hit jobbar på våra systermyndigheter.
Olivia: Så typ SMHI fast det i andra länder?
Tharcisse: Ja, det är SMHI i andra länder. Och kompletteras då med andra aktörer inom civilsamhället, NGOs, kan vara privata inom vatten och jordbrukssektorn.
Birgitta: Då kan jag tillägga då att klimatet berör oss allihopa så därför är det viktigt att vi får in personer från olika delar av samhället. Att vi inte jobbar parallellt utan att vi jobbar tillsammans. Så det har varit en av målsättningarna att försöka föra samman grupper som inte träffas i vanliga fall och jobba mot ett gemensamt mål.
Olivia: Så det är deltagare från flera olika bakgrunder i länderna och de söker alltså till kursen. Men hur väljer ni sen ut dem då?
Tharcisse: Varje ansökning ingår en projektidé som har stor koppling till organisationens mandat så att vi bygger på det som redan finns. Vi väljer bästa kandidater utifrån det.
Birgitta: Hela målet är att stärka organisationer med klimatkunskap och klimatdata till exempel så att de kan svara upp bättre mot medborgares behov och ta bättre beslut själva. Och starka organisationer är bra för demokrati. För att medborgarna i länderna kan lita på sina organisationer. Det är inte alltid de gör det som vi gör i Sverige till exempel. Vi litar på SMHI. Så det är en viktig del också.
Olivia: Så man söker alltså med en projektidé, någonting som man kan genomföra i den organisationen som man redan jobbar i och någonting som är kopplat till klimat, vatten och jordbruk. Men vad händer sen i kursen? Hur går det till?
Tharcisse: Vi utbyter våra erfarenheter om vad vi gör i Sverige, hur vi hanterar klimatfrågan på hemmaplan och vad de gör. Behovet är ganska stort. Det är resursmässigt, kompetensmässigt. Men det vi bara kan utbyta om vi gör kompetensmässigt och data till exempel. Hur man bearbetar data, hur man omsätter data i någon form av information som behövs för att kunna agera, dokumentera, hur man kan kommunicera med finansiärer. Hur man skriver en vinnande ansökan. Det är det som vi bidrar med.
Olivia: Och det är väl en viktig del som jag förstått är just det här med att kunna skriva en projektansökan och jobba med det. Det är någonting som ni har jobbat mycket med i projektet.
Birgitta: Det är jätteviktigt för det finns ganska mycket pengar för klimatanpassning. Men problemet är oftast att ansökningarna som kommer in är inte tillräckligt bra för att de här organisationerna ska kunna dela ut pengar. Så genom att bli bättre på problemanalys till exempel, det jobbar vi med. Definiera sitt problem och sen identifiera vad man bör göra för att komma till rätta med saker och ting. Och sen kunna skriva ordentligt, en bra ansökan är en viktig del i utbildningen.
Olivia: Ja för det låter som ett stort problem om det finns pengar. Det finns stora behov av klimatanpassning men pengarna kommer inte dit.
Olivia: Deltagarna på kursen fick ta del av den senaste forskningen inom klimat och hur man på bästa sätt kan anpassa samhället för att i alla fall mildra effekten av klimatförändringen. Men en annan viktig del av kursen var ju att självständigt jobba med ett projekt i sin organisation, ett klimatprojekt. Och nu ska vi få lyssna på Enocks berättelse om projektet som han valde att arbeta med.
Enock: Jag och min kollega fokuserade på att bygga upp kunskap hos unga personer om klimatförändringen och lära sig praktiskt om hur man klimatanpassar.
Olivia: Jag ska översätta lite och här berättar alltså en och om att hans projekt syftar till att öka förståelsen för klimatförändringen hos skolelever och det här är skolelever långt ute på landsbygden och syftet med projektet är också att de ska få en praktisk förståelse om hur man kan anpassa jordbruket till klimatförändringen och göra det mer hållbart.
Enock: Vi lär dem praktiska klimatanpassningsåtgärder som de kan använda sig av när de odlar mat och planterar träd. Så att vattenresurserna används effektivt att jorden blir född och att vi har träd som också kan stötta både näringsupptagningsförmågan. Så det är det vi har beslutat att fokusera på.
Olivia: Och det här gör man genom att bygga upp så kallade ”Climate smart gardens” på skolorna där eleverna själva får arbeta praktiskt. Och jag frågade Enock om varför han valde att fokusera på ett projekt med barn och unga. Och då svarar han att det är dom som är framtiden finns, att det är där som hoppet finns.
Enock: Det är där framtiden finns, även nutiden. Med den äldre generationen kanske vi har förlorat det, men om vi gör rätt med den yngre eller framtida generationen så kanske vi också kan klara att hantera vissa av effekterna.
Olivia: Och i projektet har man faktiskt lyckats att få unga att agera, elever lär nu ut hållbara odlingstekniker till sin familj när de är hemma från skolan. Och några av eleverna har till och med gått vidare och utbildar nu andra om klimat och hållbart odlande.
Enock: Jag har cirka fyra unga personer som vi utbildade i detta projekt i inledningsfasen, som jag nu kan kalla fullvärdiga klimatengagerade. Vi utbildade dem när de gick i skolan och byggde upp deras grundläggande förståelse för klimatförändringar och engagerade dem i åtgärder. Nu har de fått nya möjligheter, och står framför folk att lära ut om klimatförändringen och kan argumentera förespråka klimatåtgärder. Jag är så stolt över det, för det vi gjorde var att beskriva den grundläggande kunskapen om klimatförändringen och på det sättet låste vi upp en massa potential.
Olivia: Det här är också ett exempel på ett projekt som efter kursen lever vidare, för Enock har inte släppt taget om sitt projekt - allt fler skolor på den zambiska landsbygden får en Climate Smart Garden och får utbildning om klimatförändringen och om att odla hållbart.
Enock: Jag har inte släppt taget om projektet. Och vi har nu etablerat över tio ”Climate Smart Gardens” och genomfört liknande utbildningar och främjat etableringen av samma trädgårdar i olika delar av mitt land nu.
Olivia: Det var alltså Enocks berättelse om sitt projekt, men under kursernas har det genomfört projekt inom allt mellan hydrologisk modellering till cirkulär ekonomi i stadsplanering och så vidare.
Olivia: Ni var alltså på plats flera gånger för utbildningstillfällen i olika afrikanska länder. Men det fanns också en uppskattad del av kursen kom hit till Norrköping under en 3 veckorsperiod. Vill ni berätta om det?
Tharcisse: Ja, när vi tar emot deltagarna är de jättesugna på att se Sverige och se snö och upptäcka svenskar. Vi började med teorier och introducerade Sverige och vad vi gör på klimatfronten. Ursprunget var idén om hur ITP-programmet började. Att de får tillgång till data och de använder data. Och sen vilka metoder man kan använda när de ska analysera data. Komplettera det med studiebesök på olika ställen här i Sverige. Exempelvis kan vi besöka en jordbrukare på en gård där de berättar hur de tar hänsyn på klimatet när de implementerar deras verksamhet. Det som jag kommer ihåg var när vi började rundvandringen inom SMHI och vi presenterade vår arkiveringsenhet. De var mest imponerade över hur vi har lyckats behålla arkivet från 1800-talet. Medan deras arkiv kanske är 10-20 år gamla och inte längre syns.
Olivia: Alltså att de fysiskt har gått sönder.
Tharcisse: De har gått sönder och du kan inte hitta, det är svårt att hitta. Men de var jätteimponerade och vill också implementera på hemmaplan. Att åtminstone imitera hur Sverige gör i sin arkivering.
Birgitta: Ja, arkivet är ett favoritställe att besöka. Sen så tänkte jag också att vi besöker sophanteringsstationer och solcellsfarmar. Och Slussen i Stockholm när de höll på att bygga där, eller håller på och gör det kanske fortfarande. Då säger de flesta att vi har läst om att man kan göra så här, men vi trodde inte att någon verkligen gjorde så här i verkligheten. Så de blir ganska inspirerade av Sverigebesöket och ser att man kan göra någonting åt det, det är inte bara prat.
Olivia: Och under den här kursen så fick deltagarna också besöka olika svenska myndigheter för att se hur de jobbar med klimatfrågan. Och när jag pratade med Enock så var det just besöket på Naturvårdsverket och all den tillgängliga informationen till svenska medborgare om miljö och klimat som inspirerade honom allra mest, vi ska lyssna på honom berätta här.
Enock: Jag minns att vi åkte till Stockholm, från Norrköping, där vi hade vår utbildning. Vi gick till Stockholm och besökte Naturvårdsverket. Och hur kontoret var organiserat och hur tillgänglig information såg ut för mig. Det fanns broscher nästan överallt. Det fanns posters som gav information om olika miljöfrågor. Då kände jag att i Sverige finns det ett system byggt på att tillgången till information är väldigt värdefull. Det var inspirerande.
Olivia: Ja men det är väl härligt när myndigheters arbete kan upplevas som inspirerande. Men han berättade också att ni var på hockey. Kan man få höra mer om det? Och varför ni gör sånt?
Birgitta: Ja, det är att få gruppen att komma tillsammans och lära känna varandra är en viktig del i hela konceptet. Så vi gör massa roliga saker tillsammans och det är lite kul. Vi går på ishockey till exempel. Och då brukar vi köpa in Vita Hästen-mössor och halsdukar.
Olivia: Norrköpings hockeylag.
Birgitta: Exakt. Som inte finns längre tyvärr. Så alla ser likadana ut. Och sen för många är det första gången de har sett is, eller gått på is. Vi brukar få gå på rinken och testa hur det är att gå på is. Så Vita Hästen hade en afrikansk hejarklack som var väldigt entusiastiska.
Olivia: Kul.
Olivia: Men hur säkerhetsställer ni att de här pengarna går till något som är viktigt och som samhällena där faktiskt tycker behövs? Att ni inte bara åker dit och lär ut något de helt enkelt inte har nytta av?
Tharcisse: Det ingår egentligen också i urvalsprocessen att vi ska välja rätt personer, rätt organisationer som kommer i slutändan implementera på något sätt på hemmaplan vad kursen kommer bidra med. För att det handlar om institutionellt uppbyggande, hur de kan förändra deras arbetssätt, hur de kanske kan förbättra deras mandat, hur de levererar och hur de presterar. På det sättet tycker jag att vi har använt svenska skattepengar bra… en enda krona som har investerat i programmet var värt.
Birgitta: Vi har ett långsiktigt perspektiv igen, myndighet till myndighet. Det går lite långsamt ibland men det går stadigt framåt. Det är det som är viktigt tror jag, just den här långsiktigheten. Men så tänkte jag just för ITP, det som är speciellt för det också är ju att vi, okej, det kostar att hålla kursen. Men själva projekten, det betalar länderna och organisationerna för själva. Det är det de behöver göra. Och det är ju just den här förankringen av projektet. Om det är ett projekt som de inte är så intresserade av så är de inte så pigga på att investera pengar i det. Så det gör att urvalet från början, vi får organisationer och personer som redan från början har investerat tid och tankekraft i det här och vill förändra någonting och göra det bättre. Och sen så har vi flera deltagare som nu är med i sina länders COP, de här COP-mötena, klimatmötena, i de delegationerna. Och vi får information och nyheter lite då och då. Vi hade en deltagare som ställde upp i en tävling, en entreprenörtävling om klimatsmart teknologi och jag tror han kom trea eller något i den stilen.
Olivia: Vad roligt!
Birgitta: Ja, sånt är roligt. Och så har vi deltagare också som har varit inbjudna av sina parlament att komma och prata om klimat.
Olivia: Ja, så det var meningen först att stärka organisationen men en bonus blev liksom att individer har gått vidare och arbetar ännu mer med miljöfrågor, klimatfrågor.
Birgitta: Precis.
Tharcisse: Men det är genom individerna som det sker något. Individerna har åkt upp i hierarkin och blivit något annat än när de deltog på kursen. När de gick hem med kunskap inom klimat, de har uppskattats ganska mycket genom deras input i olika rapporter. Då blev snabbt utvalda som bästa kandidater att kunna bli projektledare, klimatprojektledare. Och de är så nöjda och stolta över programmet att de också höll av sig till oss och välinformerade.
Olivia: Så ni har fortfarande kontakt med deltagarna och kan se vad de gör nu för tiden? Men om vi också blickar framåt, de här ITP-kurserna är ju slut, men SMHI jobbar fortfarande med klimat i Afrika. Vad sker nu?
Birgitta: SMHI har ju flera andra internationella utvecklingsprojekt. Ett som jag själv är inblandad i heter CPD for Africa. Det står för Capacity Development in Climate Resilient Planning and Development for Africa. Lite lika ITP, men det har också en stor komponent som är de här klimatscenarierna för framtiden. Att ta fram dem på en regional skala för hela Afrika. Och sen utbildningsprogram om hur man använder den här klimatdatan. Skillnaden mot ITP är att för att minska klimatutsläppen och minska flygresorna till exempel så kommer alla kurser utföras på… de kommer bli hybridkurser så de är digitala. Eller att någon eller några från SMHI kommer finnas på plats i de olika länderna. Så det är som en typ ITP, men ITP 2.0, ett steg framåt. Lite klimatvänligare. Även om tyvärr den svenska delen är en viktig del att se klimatanpassning i verkligheten. Men vi ska försöka förmedla den via filmer och intervjuer och på andra sätt.
Olivia: Det låter bra att arbetet fortsätter. Så tack så mycket för att ni ville vara med Tharcisse och Birgitta.
Tharcisse: Tack själv.
Birgitta: Tack.
Olivia: Och så ska vi avsluta nu med att lyssna på Enock.
Birgitta: Så han kan berätta själv vad han tyckte om ITP.
Olivia: Precis och vad det har bidragit till.
Enock: Det förblir verkligen en mycket stor hörnsten i mitt klimatarbete. För jag lärde mig så mycket från ITP. Jag fick förstå politiken kring klimatförändringar. Jag fick förstå den tekniska sidan av klimatförändringar. Jag fick träffa människor som brinner för att hantera klimatförändringar. SMHI-teamet och de olika deltagarna från de olika länderna var fantastiska. Det har verkligen ökat mitt intresse för klimatarbete. Och jag håller fortfarande den erfarenheten mycket kär. Vi hoppas på ytterligare en utbildning. Jag vet att ITP har avslutats. Låt oss hoppas att det är något bra på gång så att fler människor kan få en sådan upplevelse.
Outro: Du har lyssnat på en podd från SMHI, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut.