SMHI följer klimatets utveckling främst via långa mätserier från våra mätstationer som samlar in data för olika parametrar inom meteorologi, hydrologi och oceanografi. I poddserien Sveriges klimathistoria kommer du få en inblick i hur några av dessa parametrar förändrats över tid. I det här avsnittet tar hydrologen Ola Pettersson med oss tillbaka till 1400-talet och 1700-talet och han berättar om några historiska hydrologiska händelser. Det här är SMHI-podden och poddserien Sveriges klimathistoria. Jag som programleder heter Priya Eklund. Välkommen hit Ola!

Tack.

Idag ska vi prata om historiska hydrologiska händelser. Då kanske man tänker såhär, ja men vi går tillbaka till år 2000 och extrema vattennivåer i Glafsfjorden. Eller så kanske vi går tillbaka till 1997 och regnkatastrofen på Fulufjället. Men du tänker inte riktigt så va?

Nej, jag tycker det är lite för nära i tiden.

Det är inte så historiskt. Så du drar oss tillbaka till 1400-talet om jag förstått dig rätt.

Jajamän.

Sätt i gång.

Tack så mycket. Jag tänkte att jag skulle först orera lite om vad en historisk händelse är. Och det är precis som du tänker Pia nu att det är nånting som man kommer ihåg som är anmärkningsvärt helt enkelt. Men för att den ska bli historisk så ska det finnas risk för att den glöms bort också tänker jag. Så därför har jag tittat tillbaka lite längre och letat efter sånt som man kanske nästan har glömt bort men ändå har antecknat. Så de flesta av oss känner inte till att det har hänt. Men det finns ändå nedskrivet någonstans. Och i det här ämnet så rör vi oss både inom klimathistoria och hydrologi. Så jag plockat fram två händelser som jag tänker att vi kan börja prata om. Och det är dels Syndaflooden i Söderköping och dels Dalkarlarnas kanal i Södertälje.

Och redan där känner jag att det här kommer bli jätteintressant.

Ja men det tycker jag också. Det tycker jag också. Absolut.

Vi börjar med Syndaflooden då.

Ja, precis. Och man kan väl säga att båda de här exemplen handlar om översvämningar. Och det kan ju vara lite skevt urval, men det verkar som att de har noterats oftare än den andra extremen inom hydrologi som då skulle vara långvarig torka till exempel. Och i historisk tid så har översvämningar längs med sjöar och vattendrag orsakats av antingen långvarigt regn eller av snösmältning. Men de senaste hundra åren så finns det också exempel på översvämningar till följd av till exempel dammbrott. Och i dag har vi till stor del en samordnad reglering av vattenkraft i Sverige, vilket kraftigt reducerat risken för höga flöden och kraftiga översvämningar längs med de större vattendragen. Och det har även skett en förändring över tid om man tänker på de skador som blir följden av översvämningarna. Då vår moderna infrastruktur både är mer utspridd över landet och känsligare. Men nu tillbaka till Söderköping. Ni kanske inte vet var det ligger, men det är en liten och gammal stad i sydöstra Sverige.

Där finns en del medeltida kyrkor, lämningar av kloster och ett litet rådhustorg. Och precis vid det torget så flyter två åar samman. Och det här, det ger ju perfekta förutsättningar till att hitta bevarad historisk hydrologisk information. Dels därför att det fanns ett samhälle som kunde påverkas. Det fanns skrivkunniga med arkiv och det fanns vattendrag. Den största kyrkan, Sankt Laurenti, ligger alldeles intill Storån och den har drabbats av översvämningar ett otal gånger under 1600- och 1700-talen. Ett av de kraftigaste skedde i april 1684. Då stod vattenytan över alla kyrkbänkar, ungefär till axelhöjd på en normallång person. Översvämningen skedde oftast i samband med vårflod i åarna efter kalla vintrar. Isen bröt sönder i stora block och dämde upp ån och skapade en dämma. Och uppströms dämman så, så stiger vattnet väldigt snabbt när det är vårflod. Men den händelse jag tänker berätta om nu skedde inte i samband med vårflod eller islossning. I Kungliga biblioteket finns en krönika som beskriver viktiga händelser under 1300- och 1400-talen och här står omnämnt följande för Söderköping år 1400.

Och det står på latin, men jag har försökt översätta så att vi kan läsa. Och det står såhär: Under apostlarna Petrus och Paulus åttonde dag kom det så mycket regn i Östergötland att folket i Söderköping på grund av vattnets plötsliga översvämning sökte skydd i bergen. Fruktade att själva staden skulle gå under och inte konstigt att vatten fyllde både kyrkogårdarna och gatorna i själva staden. Alla fängar upp till knäna. Och den här det kan vara, det är inte jag som har översatt i och för sig, men det kan vara något annat som menas. Jag vet inte, det kan vara örtfängar eller vad som helst, men, men upp till knäna stod vattnet i alla fall. Och Petri och Pauli dag firas den tjugonionde juni och sju dagar senare, det är sjätte juli. Regnet och den efterföljande översvämningen inföll alltså de första dagarna i juli år 1400. Och grejen är det här att om regnet istället fallit där ingen bebyggelse eller skrivkunniga fanns, då skulle händelsen inte vara känd i dag. Jag tycker det är fantastiskt att det finns så gamla källor som beskriver det här.

För det här hade kanske inte varit en historisk händelse i så fall.

Nej precis.

Vi hade inte vetat det här.

Sverige är väldigt stort. Det, det är väldigt, det har hänt många, många stora regn och de flesta har uppenbarligen inte noterats. Man kanske ser effekter av dem i naturen senare, precis som det Fulufjället som du tog upp.Men det måste ju finnas någon som har sett det och tyckt att: Oj, det här ger en jättestor påverkan. Och det hände precis här. Och då kan man ju fråga sig: Kan det här hända igen?

Ja, det, det är ju vad jag sitter och funderar på här.

Ja, precis. Så vi tar väl den frågan.

Den helt enkelt, ja.

Jo, det här regnet som upp, ja som, som föll då, den inträffade den sjätte juli år 1400 uppfattar jag ju som extremt. Eh, och det kan och kommer att inträffa i framtiden också. Men vi kan inte, om vi, om vi försöker skärskåda här, det är väldigt svårt att säga hur många millimeter föll då. Ja, det var det jag satt och funderade på nu också. Ingen aning, ingen aning. Men det måste ha påver-- ja precis, det måste ha påverkat rejält. Eh, de största nedbördmängderna i Sverige under ett dygn som vi har observerat på SMHI, de faller oftast i juli eller under augusti. Om vi tittar i, i vårt arkiv efter de fem största uppmätta nedbördmängderna för ett dygn i juli så ligger de mellan hundratrettio och hundranittioåtta millimeter. Så det är ju upp till tjugo centimeter vatten.

Och är det någonstans där man kan förvänta sig att det var på 1400-talet med då under just den här katastrofen?

Det, det kan ha varit mer. Vi vet inte. Eh, vi har ju inte observationer på alla platser där nedbörd förekommer, så det kan ju rimligtvis ha förekommit en, en större dygnsnedbörd som vi inte har noterat. Och det här exemplet från Fulufjället 1997, det uppskattar man till närmare fyrahundra millimeter på ett dygn. Men, men nu ska jag åter dra upp det här då, att även i Söderköping så har det kommit noterat nederbörd på hundraåttio millimeter på ett dygn i juli 1973. Så det är ju, det har ju återkommit på samma plats igen. Och vad hände då i juli 1973? Vad gav det för effekt och konsekvens? Det har ju hänt en del i Söderköping sedan 1400-talet. Stadens marknivå har sakta men säkert höjts. Det är ju kulturlager som har växt på naturligtvis. På vissa platser så pass mycket som två och en halv meter högre vatten eller högre marknivå, tämligen nära åarna också. Det här innebär ju att det regn som faller i staden nu snabbare söker sig ner till åfåran. Dessutom så har man ju kommit på att det här med dagvattenhantering är ju en smart grej.

Den kan ju ta hand om mycket av vattnet som, som faller liksom över en stad för att snabbt leda det ut. Och det, det borde väl bidra till att minska konsekvenserna av ett mycket kraftigt regn. Och till det kan man väl säga nja, inte, inte säkert. Dagvattenhanteringen i våra städer nu är vanligtvis inte dimensionerad för regn med större återkomsttid än cirka trettio år. Alltså vart trettionde år så faller ett regn som inte kan hanteras dagvattnet, framför allt då i centrum och affärsområden. Och vid nyproduktion, om man bygger helt nytt, då siktar man mot att kunna hantera ett hundraårsregn. Så man kan ju fråga sig: Hur gick det då den där dagen 1973? Och jag bodde inte där, eh, men däremot har jag träffat personer som precis hade flyttat dit. Och, och de har berättat att vattnet slog som fontäner upp ur gatornas brunnar och källare översvämmades. Så att den dagvattenhanteringen som fanns då klarade ändå inte av att hantera det här. Och det, det är ju så. Om det kommer för mycket vatten, då rinner det på ytan istället.

Och det här blev en väckarklocka för att se över dagvattennätet i Söderköping. Och det har man gjort nu. Så nu väntar vi på nästa och ser om det klarar sig bättre.

En fråga som jag har då, det är varför blir det så här just Söderköping?

Det behöver inte bli.

Nej, det, det har ingenting att göra med liksom läget eller de här åarna eller någonting annat så. Det här kan hända var som helst.

Det, det kan hända var som helst. Vi har ju exempel från Gävle nu för ett antal år sedan och även finns det ju stora sommarregn, eh, söderut längs med Kalmar, Kalmarlänkosten också.

Så det vi vet egentligen om den här syndafloden, det, på 1400-talet, det var verkligen en syndaflod. Eh, förhoppningsvis lärde man sig någonting. Så att de här typen av regn har fortsatt komma, men infrastrukturen har förändrats.

Absolut.

Så att, och inte bara det, du sa ju också att markytan hade höjts och sådana här bitar. Så att konsekvenserna blir inte lika katastrofala som på 1400-talet.

Det som är bra är att vi vet om att det här inträffar, det kan inträffa var som helst. Så alla samhällen bör ju förbereda sig på bättre sätt. Och det är ju alltid en avvägning, hur mycket ska man lägga ner, hur mycket är man redo att, att förlora. Men det är någonting som varje kommun och varje stad får ta ansvar för själv.

Just det. Och då då, från 1400-talet till 1700-tal.

1700-tal? Absolut.

Nej, så var det 1600-tal, 1700-tal.

1700-tal.

Vad hände på trehundra år här? Lärde vi oss någonting på de här trehundra åren?

Det hoppas jag verkligen. Det hoppas jag verkligen. Det här handlar ju om en annan stad som också ligger vid Östersjön, Stockholm. En historia om Mälaren och Stockholm egentligen. Så var beredd att kasta in frågor när du vill. Eh, här kanske de flesta känner till att Stockholm ligger vid sjön Mälarens mynning. Alltså Mälaren, Mälarens mynning till havet. Och man kanske känner till att Mälaren en gång i tiden var en havsvik dit man obehindrat kunde färdas med båt. Sen, sen tillkom det här med landhöjningen, att, att landet höjer sig och med tiden så har Mälaren lyfts över havets nivå. Men man hade ju fortfarande behov av att kunna åka från Östersjön och in i Mälaren till de städer som ligger där för att handla och frakta varor.Vad gör man då? Jo man, man bygger en sluss. Och den första, den anlade man redan på 1600-talet och sen ersatte man den med en ny konstruerad av Christoffer Polhem, tämligen känd, klurig person. Eh, den byggdes mitten på 1700-talet, 1755. Och Polhems sluss bestod av två stycken portar.

En som gick mot Mälaren, som man kunde stänga av mot Mälaren och en som gick mot Saltsjön i Östersjön. Och däremellan så hade man själva slusskammaren, då man kunde höja eller respektive sänka de båtar som skulle passera åt vardera håll. Klurigt.

Men ändå smart.

Ja, absolut.

Alltså att man hade kommit på det vid det här laget, att det här behöver vi nog göra.

Ja, absolut. Annars så kunde man inte fortsätta trakta in och det hade man gjort i hundratals år. Men det uppstod problem.

Så klart.

Naturligtvis. De som bodde runt Mälaren klagade på att sjön ofta var för hög och, och stora områden odlingsmark hamnade under vatten. Så man försökte då hålla Mälarens nivå ungefär i jämnhöjd med Saltsjön. Och ibland hände det att Saltsjön var högre än Mälaren. För så kan det vara i Östersjön. Vid lågtryck så kan vattnet stiga. Och då var det väldigt svårt att hantera den här slussen. Eh, på stort sätt så var det väldigt klurigt att försöka hålla Mälaren på nivå som varken var för hög eller låg i förhållande till Östersjön. Vad gör man vanligtvis i Sverige när man har ett problem?

Man löser det.

Nej, man tillsätter en utredning.

Det här löser vi.

Precis. Ja, men det var bra. Det är ett sätt att lösa det, men man måste ha information, man måste ha fakta först. Och så, så var det även på 1700-talet.

Så klart man tillsätter en, en utredning.

Ja, precis. Så man gör såhär. Okej, Mälaren och Saltsjön, de, de förändras lite, eh, i förhållande till varann. Vi, vi börjar mäta och anteckna hur, vilken nivå ligger de på?

Och det här gjorde vi alltså på 1700-talet?

Jajamän. Absolut. Eh, så man hade en, en, vad ska man säga, en, en tumstock vid porten mot Mälaren, en tumstock vid porten mot Saltsjön. Och så börjar man varje dag anteckna: vad låg vattennivån på? Hur ska vi kunna hålla det här, eh, hålla kontroll på det? Och det här, det sker fortfarande på samma plats. Det är världens längsta vattenståndserie. Men, men det är en annan historia. Den firar tvåhundrafemtio år det här året.

Jajamän.

Så scenen är förberedd. Året är 1780. Eh, och efter vinter kommer det vår. Snön smälter och jag har tittat på gamla dagstidningar eller veckoblad som heter Vad nytt, vad nytt? Finns också på Kungliga biblioteket, man kan gå dit och kolla. Eh, om man läser i april så står det att Mälaren stiger. Men är det inte ovanligt, snabbt? Och högt? Mälaren istäcket spricker upp och allt mer vatten flödar igenom Norrström. Det finns ju två utlopp från, eh, från Mälaren igenom Stockholm, Norrström och, och Slussen då vid den här tidpunkten. Och man har gjort såhär att man har porten mot Mälaren öppen i slussen, men porten mot Saltsjön är stängd. Och hur mycket ökar nivån? Ah, ganska rejält. Den tjugoförsta april är vattnet tre alnar över det normala och det motsvarar ungefär hundrasjuttio centimeter.

Ganska mycket.

Ganska mycket. Och Mälaren är ganska stor också. Så det, det är mycket vatten som har samlats. Och om man tänker vad, vad, fick det för konsekvens? Jo, Kungsholmen, Rosenbad och Klara-trakten, ungefär där Centralstation ligger i dag, påverkas så mycket att hushåll, de som bor där, fått överge sina boningsrum på nedre plan. Det, de har översvämning inne i husen. Man skriver att man, man borde hålla båda slussporten öppna för att tappa ut Mälaren snabbare, men det är så strid ström så att det har gjort det både farligt och omöjligt att öppna porten. Och i ett desperat försök så sågar man sönder slussen mot Saltsjön. Insatsen ger ingen synlig verkan. Och då funderar man över: går det kanske att skapa ett ytterligare utlopp från Mälaren? För på den här tiden så var det ju bara en havsvik. Enda utloppet var igenom Stockholm och Norrström och Slussen. Och det är här dalkarlarna gör sin entré. Det tågar ner trehundra pers från Dalarna och säger: vi kan lösa det här åt er. Vi kan på fjorton dar gräva en grav mellan Mälaren och Saltsjön igenom Södertälje.

Och förhoppningen är då att den ska avlasta flödet, eh, från Stockholm och snabbt kunna sänka vattennivån i Mälaren.

Och här ser jag framför mig trehundra dalkarlar.

Haschpaketoffsar.

Ja, med spadar liksom.

Gräspadar.

Som gräver i takt.

Ja, det är precis vad jag tänker också. Eh, gick det på två veckor? Nej.

Nej.

Det gick inte på två veckor. Men efter fem veckor är kanalen grävd. Under tiden så stiger vattennivåerna ännu mer. Tretton kvarter över normalt. Hundranittiotre centimeter. Det är mer än vad, alltså jag, det är längre än vad jag är. Skulle inte stå det här. Eller kunde inte stå i Stockholm då. Från Sabbatsberg till Slussen är läget ganska mycket besvärat. I Klara församling, som vi pratat om tidigare, så har man övergett sina boningar. Eller de som har tvåplanshus har flyttat upp till övervåningen och ror in i de nedre delarna för att hämta grejer. Man kan inte kommunicera. Det går inte att gå till fots, eh, till Kungsholmen. Stora och lilla Nygatan i Gamla Stan är fyllda med vatten. Strömmen som kommer ut från, från slussen, ni vet slottet ligger precis till höger om slussen ut.De river ner vallarna mot slottet. Kungen, Gustav III i det här fallet, beordrar polis och andra ombud att göra vad de kan. Det är ett desperat läge här. Samtidigt så spekulerar man i vad beror det här på då? Det måste väl ändå vara någon annan som har gjort fel.

Man antar att det finns dammar uppströmt på Mälaren, typ i Västerås och andra ställen, som har brustit och, och, eh, lett vattnet vidare direkt till Stockholm. Man förväntar sig ett fortsatt högt vattenstånd. Hemskt läge. Men hur gick det då med kanalen? Ja, det var en fantastisk intro, eller hur? Trehundra pers som gräver en kanal.

I takt.

I takt, absolut. När den öppnas och vattnet släpps på så river det här strömmande vattnet ner jord från båda kanalbankarna och den däms till en början igen. Det kanske fanns två orsaker till det här egentligen som man, som man då kunde konstatera. Dels kanske kanalens bankar borde ha fått en träskoning, det vill säga att man hade byggt väggar längs med kanalbanken. Eller så kanske den borde grävts lite bredare än två alnar, det vill säga 60 centimeter bred.

Ja, det var inte mer.

Nej, det var inte mer, men det blev ändå kanal. Eh, de lyckas ta bort dämningen och ytterligare två veckor senare är kanalen i fullt lopp. Och man räknar ut, en namngiven person, en, en Vuktor eller Viktor som man kan tro, eh, säger att den bortför tretusenfyrahundratrettio åm per minut. Och det här är ju ett begrepp som vi inte använder så ofta, så jag var tvungen att kolla upp det också. Men, eh, en åm är vad som ryms i en tunna, en trätunna, hundrafemtiosjul, hundrafemtiosjua liter. Så det här är ungefär nio kubikmeter per sekund. Eh, det ger ingen särskilt stor påverkan på Mälarens nivåer. Och, och man skriver att man jämför flödet med ungefär ett nålstick i en tunna. En liten, liten stril ut jämfört med det som kommer igenom Stockholm. Sen, sen står det inte mycket mer om det här i Vad nytt, Vad nytt. Men vi kan ju se i observationerna från vattenstånd som vi har kvar att vattnet så småningom sjönk undan, att broar byggdes upp och att slussen renoverades. Eh, det var samma sluss som var kvar ända till 1850, som, då var det Nils Ericsson som klurade ut hur den skulle byggas.

Och då kan man ju återigen fundera på, kan det här hända igen? Hur skulle det ske i Stockholm i dag om det kom lika mycket vatten? Och har det skett sedan dess? Ja, vi kan väl konstatera först att händelsen beskrivs som en rejäl vårflod, där man antar att dammar i tillflöden till Mälaren brustit och därför ytterligare ökat vattenståndet. Och först i slutet av september var Mälarens nivå nära det normala igen. Och då backar vi tillbaka. Eftersom vi är hydrologer så backar vi tillbaka till observationerna och tittar på dem. Då kan vi se att Mälarens nivå sjönk i en stabil takt, ungefär en meter på sex veckor från toppen där i början på juli. Och det motsvarar om vi tittar på Mälarens area och hur mycket vatten som har försvunnit, ungefär trehundrafemton kubikmeter per sekund. Enligt Viktor gick nio av de här igenom Södertälje, nya kanalen i Södertälje. Så tappningsförmågan ut, ut ur Mälaren igenom Stockholm var ungefär trehundra kubikmeter per sekund. Vi vet också att slussporten sågades sönder i slutet av april.

Och från och med den punkten eller det datumet så bör den ha släppt igenom trehundra kubikmeter per sekund. Vi har alltså intressant nog samtidig koll på hur sta, hur stor tappningen var och även tillgång till uppgifter om hur snabbt Mälaren steg från observationerna tidigare. Det innebär att vi kan göra en grov beräkning av den lokala totala tillängden till Mälaren under toppen av vårfloden. Och vi kommer fram till att det är ungefär sexhundrafem kubikmeter per sekund under maj månad. Har det hänt något sånt där efter det? Jajamän.

Det har det.

Absolut. Flera gånger. Och det vore orimligt att tänka sig att det inte ska gå i fram, i framtiden också. Några exempel då det redan har inträffat de här nivåerna eller de här flödena är 1959, 1977 och 1985. De hade alla månadsmedelflöden på över sexhundra kubik per sekund. Men även vinterflödena 1944 och 2000 hade månadsmedelflöden på kring sjuhundrafemtio kubikmeter per sekund. Och det påminner starkt om den situation som vi hade 1780.

Men skillnaden nu är att vi kan hantera.

Vi har tänkt till, eller hur? Stockholmarna och de kring Mälaren har tänkt till. Sen dess så har man ju byggt ut flera tappningsmöjligheter. Tappningskapaciteten igenom Polhems sluss som vi pratar om och alla följande slussar vid samma plats sedan dess, eh, är ungefär trehundra kubikmeter per sekund. Däremot finns det fler platser att tömma Mälaren på nu, till exempel Södertäljebal och Hammarbykanal. Sen har vi en ny sluss på gång också. Den är ju inte helt fullt driftsatt än. Men när Victoriaslussen som den heter, är driftsatt, så, så kommer den att kunna tappa mycket mer. Att i dag tappa motsvarande volym, eh, som, som, ja innan då Victoriaslussen är byggd skulle ta ungefär en månad. Så om vi fick samma vattenstånd i Mälaren i dag plus hundranittiotre centimeter skulle ta en månad att tappa ut. Och efter Victoriaslussen är driftsatt så skulle ta knappa två veckor.

Okej.

Men grejen med det här är att i och med att vi redan har högre tappningskapacitet i förtid innan de här volymerna byggs upp, så har vi, eh, möjlighet att inte tillåta vattennivåerna att stiga lika mycket som det där året i slutet av 1700-talet.

Så egentligen det vi kan säga, oavsett om den här historiska händelsen har hänt på 1400-talet, 1700-talet, 1900-talet, så lär vi oss någonting- Japp. -varje gång. Det kommer hända igen.

Det kommer hända igen.

Men i och med att, ja men teknik utvecklas, vi lär oss utav händelser, för det finns ju som sagt händelser i ganska mycket närtid också. Vi kan ju inte förutspå ett väder. Vi kan ju inte förutspå vad är det som kommer hända här, hur mycket regn kommer falla. Eh, men vi kanske kan förbereda oss så mycket som möjligt på att de här, vi inte har sängen upp till knäna.

Nej, precis, exakt. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Det här kommer att hända igen, men vi är förberedda. Vi kan hantera det på ett helt annat sätt. Vilket innebär att skulle vi se det här som en historisk händelse i dag om vi fick sexhundra kubikmeter per sekund under en månad? Nej, inte mycket. Men däremot konsekvensen blev en historisk händelse.

Tack Ola för att du pratar lite historik med mig.

Ja, tack så mycket.