(musik)

Jafet: De använde tidig varning som räddade mer än 2000 människors liv. Så poängen var att informationen gick ut, de kunde evakueras innan det kom massa vatten. Deras hus förstördes och det var fortfarande påverkan men liven gick att rädda helt enkelt.

Olivia: Du lyssnar på poddserien Hållbar värld, idag ska vi prata om tidiga vädervarningar, och hur det blir allt viktigare när extrema väderhändelser både blir allt fler och intensivare.

(musik)

Olivia: Hej och välkomna till SMHI-podden. Jag heter Olivia Larsson, är klimatvetare och jobbar med kommunikation här på SMHI. Och idag ska vi ta oss till Västafrika, där SMHI har jobbat med att ta fram varningar för höga flöden under flera år, och då se till att de når ut till myndigheter och allmänheten i regionen. Det här kan vara livsviktigt för att kunna sätta sig i säkerhet vid en eventuell översvämning. Med oss för att prata om det idag har vi Jafet Andersson, min kollega. Vem är du?

Jafet: Hej! Jag arbetar som hydrolog på SMHI. Jag arbetar med forskning, med projektledning och samordning av vårt internationella utvecklingssamarbete. Jag har också lett det här samarbetet med Västafrika, med institutionerna där under drygt 10 år.

Olivia: Så du har jobbat mycket internationellt under din karriär här, och mycket i Afrika?

Jafet: Japp.

Olivia: Men vill du börja med att beskriva vilket behov som finns för att öka motståndskraften mot översvämningar i Västafrika?

Jafet: Västafrika har drabbats mer och mer de senaste åren av översvämningar. Det har fått och får stora konsekvenser på samhället. Många döda människor, förstörda hus, broar, vägar, minskade skördar, sämre mattillgång, bortspolad boskap och även vilda djur som drabbas. Det är miljoner människor som berörs faktiskt. Det bidrar till att samhällena blir mer bräckliga helt enkelt. Det här är något som har vuxit de senaste 10 - 15 åren kanske. Det har blivit mer och mer vanligt. För ett tag sedan, på 70-talet, då var det mer problem med torka. Då byggde man upp en kapacitet för att hantera det och förbereda sig på det helt enkelt. Men nu när det är mer problem med översvämningar, och det är av olika skäl, dels det här kopplat till klimatförändringarna, att det blir mer intensiv nederbörd, men också beroende på urbanisering och förändrat jordbruk som påverkar markinfiltrationen. Med det då så finns det inte riktigt lika stor kapacitet att ta hand om, förbereda sig för översvämningarna och hantera dem på bra sätt. Man landar mer i krishantering efteråt när det sker.

Olivia: Ja, och jag tänkte också ge ett exempel. Som jag såg på nyheterna för inte så länge sedan, september 2024, så drabbades Västafrika och också delar av Centralafrika av den värsta översvämningskatastrofen på decennier där. Och det ledde, som du sa, till fruktansvärda konsekvenser där. Det var över tusen personer som dog, hundratusentals människor som tvingades på flykt, byggnader rasar, en damm brast och så blev det allmänt kaos. För att det var ett zoo i Borneo i norra Nigeria där 80% av djuren dog. Men också att det blev livsfarliga djur som krokodiler och ormar som sköljdes ut i det översvämmade samhället. Det var ett fängelse som gick sönder så mycket att 300 fångar kunde fly. För oss som bor här i Sverige så är det inte saker som vi är vana med sker.

Jafet: Nej, precis. Det är en annan nivå av konsekvenser. Det är därför vi jobbar där också. Vi vill öka beredskapen, beredskapskapaciteten genom att ha tillgängliga, uppdaterade och tillförlitliga prognoser och varningar som stöttar de här samhällena. Så att man kan agera klokt, inte bara efter utan även innan vattnet kommer.

Olivia: Ja, och för att man ska kunna agera innan så behöver man tillgång till varningssystem bland annat. Och enligt FN så är en tredjedel av världens befolkning som inte har tillgång till väderrelaterade varningssystem. Och på den afrikanska kontinenten så saknar hela 60 procent av befolkningen tillgång till varningssystem. Vill du ge en generell bild av hur läget ser ut där?

Jafet: Det finns nästan inga observationer som är tillgängliga i realtid. Det saknas prognoser, hydrologiska prognoser överlag. Alltså vad som händer med vattnet. Speciellt som är tillgängliga, som man kan komma åt, som uppdateras varje dag och som har bra kvalitet. Det är saker som saknas helt enkelt. Dessutom, även om vi jobbar på det, så behöver det också komma ut i samhället. Det behöver kommuniceras och förstås. Olika aktörer behöver agera för att reducera de här farliga situationerna. Så ser det ut på många håll. Som du var inne på innan, här i Sverige har vi haft prognoser under många år, både på väder men också på vatten, som har hjälpt oss på olika sätt. Men där har man inte det på samma sätt.

Olivia: Nej, och det kanske har hjälpt oss på ett sätt som vi inte tänker på i vårt dagliga liv också. Att myndigheter och sånt vet hur de ska agera. Så att vi drabbas mindre.

Jafet: Ja, men verkligen. Man blir förberedd och vet lite vad som kommer och kan agera på olika sätt.

Olivia: Jo, och det här arbetet som SMHI har gjort i Västafrika, det går under namnet FANFAR. Det inkluderar 17 länder i Västafrika. Som jag har förstått det så funkar det lite som ett EU, alltså regionen. De har nära samarbeten.

Jafet: Ja, det är inte riktigt EU men de har många internationella samarbeten där. På flera olika nivåer. Ekonomiskt, politiskt, tekniskt. Det började för väldigt länge sedan men det finns olika organisationer för det. Inte en struktur som EU då, men flera olika för lite olika syften och olika länder. Då stöttar vi på regional nivå när man jobbar med dem. Men även nationell nivå för de är kopplade till länderna.

Olivia: Och då är syftet här med FANFAR, alltså den här prognos och varningstjänsten, att de helt enkelt på regional nivå ska få tillgång till bättre prognoser och varningar.

Jafet: Ja precis, tillgång till det och bättre på så sätt att de är tillgängliga. Man kan komma åt dem. Att de är uppdaterade. Det är någon slags aktuell information, inte förra året. Och att den är tillförlitlig. Man kan lita på den. Så att det går att använda. Att den faktiskt används i samhället till att både hantera situationer som kommer men också reducera konsekvenserna helt enkelt i förtid. Och det är liksom produkten eller vad man ska säga, den konkreta komponenten som vi jobbar med. Men visionen är ju att det här ska ledas och tas över av västafrikanska institutioner. På både regional nivå men också nationell nivå. Att både leda det, att driva det, att förbättra det kan man säga och använda det operationellt helt enkelt.

Olivia: Precis, målet är inte att SMHI alltid ska vara där.

Jafet: Nej exakt, utan vi jobbar väl för att de ska bli av med oss helt enkelt på sikt.

Olivia: Och vart är ni nu i det här arbetet?

Jafet: Jo men vi har jobbat drygt 10 år tillsammans på olika sätt. Först började vi med forskningssamarbetet och sen har det blivit mer åt operationellt håll. Och sen 2018 så har vi ett operationellt prognossystem på regional nivå för Västafrika. Det är ny information varje dag om kommande flöden i vattendrag och sjöar och så. Just nu arbetar vi med två saker i år. Dels är det på nationell nivå tillsammans med Burkina Faso. Där har vi anpassat systemet till deras land och vi har stöttat nationella myndigheter genom att de ska kunna använda och tolka informationen och agera på den. Den andra delen är att vi jobbar på regional nivå tillsammans med vår långtida partner AgriMet. Att helt enkelt lämna över det tekniska systemet som de ska hantera i framtiden.

Olivia: Och de är på den här regionala nivån, Västafrika?

Jafet: Exakt, de är på Västafrika-nivån.

Olivia: Och när vi spelar in det här så hade vi precis besök av kollegor från Togo och Burkina Faso som var här. Vad gjorde de här?

Jafet: Främst var de här på ett studiebesök. De kom för att lära sig mer om Sverige, om hur vi jobbar här på SMHI med meteorologi och hydrologi och varningar och så. Så dels på nationell nivå men också på lokal nivå. Vi kollar på hur man jobbar på kommunnivå helt enkelt med att anpassa samhället till klimatförändringar och annat. Vi hade även lite fokus på Västafrika naturligtvis. På vilka översvämningar som har skett i år, hur FANFAR-systemet fungerade och hur myndigheterna där har agerat helt enkelt på olika sätt.

Olivia: Jag pratade ju faktiskt med en person som var här. Han heter Nawanti Kombaté, är från Togo och arbetar på Myndigheten för civilprotection. Så vi ska lyssna lite på det nu tänkte jag.

Kombaté: Jag är ingenjör, hydrometerologiskingenjör.

Olivia: Jag började fråga honom först hur Togo påverkas av översvämningar. Men man kan väl säga att behovet har funnits men att det blir mer intensivt nu.

Jafet: Ja exakt, det har funnits. Men de senaste tiotal åren så har det verkligen ökat i den regionen. Nu pratar vi om att det här med Kombaté som kommer från Togo. Det finns ett samarbete kan man säga med både Togo, Burkina Faso och även om vi har själva projektet fokuserat på Burkina Faso och så har vi även med Togo på ett hörn.

Olivia: Ja, så Togo är med på ett hörn och han ger ett exempel här på hur översvämningarna drabbade Togo år 2020. Vi ska lyssna på det.

Konbaté: I Togo, till exempel, under 2020 föll det en översvämning som orsakade 11 dödsfall och flera skadade mer än 60 000 offer i vårt land, och vi har stora ekonomiska skador i vårt land. Det har stor påverkan på jordbruket och livsmedelsindustrin. Angående hälsosektorn ser vi att flödet har ökat antalet kolerafall i vårt land.

Olivia: Så förutom de direkta effekterna att folk måste flytta på sig och att de dör så pratar han också om effekter som blir indirekta, typ att jordbruket påverkas, det kanske blir problem med matosäkerhet men också att vattenkvaliteten kan försämras.

Jafet: Ja precis, det påverkar hälsan, han var inne på kolera här, kolerautbrott, jag tycker man hör det av och till från hela världen egentligen när det kommer sådana situationer. Att samhället blir påverkat, mindre motståndskraft och olika sjukdomar som kan spridas av mycket vatten helt enkelt. När det svämmar över är det inte bara mängden vatten utan det blandas massa vatten och det blir en hel gegga av det helt enkelt. Det kan bli mycket problem av det vattenkvalitetsmässigt.

Olivia: Och det är just de här konsekvenserna som man vill minska på när man försöker utveckla ett prognos- och varningssystem. Så han ska få berätta nu varför man gör det här arbetet i Togo.

Konbaté: Som ni vet kan vi inte minska på översvämningarna men vi kan minska på effekterna av översvämningar i vårt land. Och FANFAR kan hjälpa oss i varje system i vårt land.

Olivia: Ja, så då kan ni vara förberedda?

Konbaté: Ja, vi kan vara förberedda på att kunna manövrera och evakuera befolkningen och hjälpa befolkningen.

Olivia: Ja, men då fick vi höra lite om varför han tycker att det behövs i sitt land och varför de vill jobba med det här.

Jafet: Ja precis, jag tycker han säger det väldigt bra. Det är ju påverkan på samhället som man riktar in sig på, varför man behöver det här överhuvudtaget. För att reducera den och vara bättre förberedda och agera. Sen finns det många andra saker som behöver finnas också utöver ett prognos och varningssystem. Men det är en pusselbit i maskineriet kan man väl säga.

Olivia: Okej, bra. Då går vi över till nästa del. Och Burkina Faso då. Nu pratade vi lite mer om Togo. Men ni jobbar mycket i Burkina Faso i år. Och det är ju ett av världens farligaste länder att vistas i. Det toppar listan på Global Terrorism Index 2024. Risk för att bli kidnappad och svenska utrikesdepartementets avråde från alla resor till landet. Hur skiljer det sig att jobba med Burkina Faso jämfört med de andra typerna av internationella utvecklingssamarbeten som vi jobbar med på SMHI?

Jafet: Ja, till att börja med så är det ju främst de själva som är utsatta av de här riskerna då att det är farligt. De har ju drabbats av den terrorvågen som har kommit sedan ett antal år tillbaka i regionen. Så det är ju främst de själva som är utsatta. Och för vår del så betyder det väl att vi inte kan resa dit som vi normalt sett skulle ha gjort till ett partnerland. Utan vi träffas i Togo. Men det har också gett ringar på vattnet för att vi har tagit chansen att kunna jobba också tillsammans med Togo. Och de har på vissa sätt kanske kommit lite längre än Burkina Faso i att använda varningssystem i landet och att förbereda sig och så. Så jag tycker det finns en bra dynamik i ett samarbete mellan de länder där de kan lära sig av varandra också som kommer av det här. Vilket är en positiv effekt i en tråkig realitet kan man säga.

Olivia: Och varför blev det just Togo och Burkina Faso som vi jobbar med i år?

Jafet: Ja, till att börja med så ligger det mitt i Västafrika. Burkina Faso ligger mitt i Västafrika och FANFAR-systemet är relevant för att producera information för det helt enkelt. Och sen har vi, både Sverige generellt men även SMHI, jobbat och stöttat Burkina Faso under många år på många olika sätt. Vi har haft tidigare samarbeten med dem, så flera olika kontaktnät finns. Och just nu så handlar det om att vi jobbar tillsammans med dem i ett projekt med WMO, alltså Världsmeteorologiska organisationen, för att stärka kapaciteten i Burkina Faso. Och då är vi en pusselbit i ett större projekt, ett större arbete med dem.

Olivia: Jag hörde att det fanns en fikaförening i Burkina Faso?

Jafet: Ja, det stämmer. En del som man måste lära sig när man är på studiebesök i Sverige är ju fika. Det har vi alltid med och vi brukar försöka skriva fika också. Och under åren så, ja, det är många som har kommit hit och lärt sig ordet fika. Och speciellt från Burkina Faso tror jag man tyckte det hade varit lite roligt att försöka hålla kontakten då med andra som har varit här och kanske stärka nätverken. Så har man hittat på en förening helt enkelt som heter Fika och den finns i Burkina Faso. Så åker ni dit någon gång så får ni gå på en fika.

Olivia: Undrar vad det är för fika. De kanske inte har dammsugare och kanelbullar.

Jafet: Nej, precis. Vi får åka och prova.

Olivia: Och under de här åren som Fanfar har varit igång så har både infrastruktur och tusentals människoliv kunnat räddas på grund av tidiga varningar. Så det finns en del solskenshistorier. Är det någon som du vill dela med dig av?

Jafet: Ja, eller hur. Det är faktiskt jätteroligt. För att vi hade som Kombaté var inne på från Togo så var det mycket översvämningar i regionen 2020. Och det var inte bara i Togo utan det var i flera länder bland annat Nigeria. Och då var det så att ett annat land, Nigeria, de använde fanfar-systemet och helt enkelt använde en tidig varning från systemet som räddade mer än 2000 människors liv. Och det var fem samhällen i närheten av ett område som heter Jebba i Nigeria som kunde evakueras. Så poängen var att informationen gick ut, de kunde evakueras innan det kom massa vatten. Deras hus förstördes och det var fortfarande påverkan men liven gick att rädda helt enkelt.

Olivia: Ja, det är otroligt viktigt. Och någonting som alla människor borde få tidiga varningar.

Jafet: Ja, och en annan grej som också hände samma år, jag tror det var en månad senare eller så, så har de flera olika dammar där. Det finns en damm som heter Shirorodammen. Ganska stor damm. Och där var det så att de som hanterade dammen där och reglerade dammen, de fick informationen att nu är det mycket vatten på intåg. Och då kunde de släppa ut en del vatten i förtid så att de hade lite kapacitet att ta emot vatten helt enkelt. Och det gjorde att den här kulmen av vattenflödet nedströms kunde reduceras ganska mycket. Och därför blev det inte, alltså områdena nedströms behövde inte översvämmas utan det blev inte några större skador där helt enkelt.

Olivia: Så där kunde man lindra själva översvämningen till och med. Och inte bara konsekvenserna.

Jafet: Nej, precis. Men ja, så det finns några tillfällen och bland annat det tittade vi lite på i år också.

Olivia: Men de här exemplen som du gav nu, det är exempel på när det verkligen har funkat. Finns det exempel på när det inte har funkat?

Jafet: Jo, men absolut. Det gör det. Och det är av flera olika skäl. Till exempel så är kvaliteten på prognoserna eller varningarna inte tillräckligt bra ibland. Det har vi sett. Och det jobbar vi med att förbättra. Ibland så orsakas översvämningen eller förvärras av saker som prognoserna inte direkt fångar. Till exempel hur dammar regleras. Det hände i Nigeria, vet jag, mellan Kamerun och Nigeria för några år sedan. Att skyddsvallar brister. Det hände i Niger. Och andra saker som vi inte fångar. Men även om det finns ett system som vi var inne på innan så är det ibland inte tillgängligt. Eller det är inte tillräckligt känt. Man får inte ut informationen för kommunikationskanalerna är för långsamma eller funkar inte. Och till sist så ibland så finns det människor som inte hörsammar uppmaningarna om att evakuera. Vilket också ibland leder till stora skador för dem.

Olivia: Det kan ju vara att man inte vågar lämna sitt hus till exempel.

Jafet: Ja, till exempel. Man kanske har bott där hela sitt liv och familjen är rotad och så vidare. Det kan vara många negativa effekter. Vad händer om jag lämnar? Som man inte kan överblicka eller som man inte är skyddad mot helt enkelt.

Olivia: Och nu kanske någon som lyssnar undrar varför gör SMHI och Sverige det här? Vi har försökt att prata lite om det i de olika avsnitten. Och jag kan nämna här att under klimattoppmötet COP26 år 2022 så presenterades FN-initiativet Early Warnings for All. Och målet med det är att alla världens människor ska ha tillgång till ett varningssystem för extrema och farliga väder innan 2027. Och det här är någonting som Sverige har ställt sig bakom. Och som en svensk myndighet så hjälper man liksom till landet Sverige att nå sina olika åtaganden. Och för SMHI så blir det då oftast inom klimat och hållbarhet. Bland annat så bidrar de här projekten till att göra det som Sverige har lovat i olika globala åtaganden. Till exempel i Parisavtalet från 2015 och hållbarhetsmålen i Agenda 2030. Men det kanske inte är så många som känner till SMHI's roll här. Vill du beskriva den lite mer?

Jafet: Ja, lite mer generellt plan så är det ju målsättningen att bidra till mer hållbara samhällen globalt. Och det finns ju jättemycket att göra där. Men vi tänker att vi drar vårt strå till stacken. Det är en stor stack men vi drar vårt strå. Och där är det kanske främst om man tänker på hållbarhetsmålen så är det till exempel mål 11 om hållbara städer och samhällen. Mål 6 om rent vatten och sanitet. Och inte minst kanske mål 13 om att bekämpa klimatförändringarna. Så det är en del att vi bidrar till den globala hållbarhetsagendan. Sen så är det också kopplat till Sveriges regering. Genom den nya reformagendan för biståndet vill regeringen satsa på ett utökat och effektiviserat klimatbistånd. Och där handlar det bland annat om att verka för att bygga motståndskraft och att klimatanpassa i utsatta samhällen. Och där har svenska expertmyndigheter som SMHI en roll att bidra internationellt. Vi bidrar med det vi är bra på helt enkelt internationellt i det. En tredje del är våra erfarenheter. Lite som jag var inne på innan, vi har jobbat dels nationellt naturligtvis under väldigt många år med de här frågorna. Men sen har vi även jobbat internationellt i flera decennier i många, många olika länder. Mer eller mindre omfattning så att säga. Så vi har expertis på området. Och till sist så har vi bestämt också att det här ska vara, på SMHI ska det vara ett av sju områden som vi bidrar till samhället på.

Olivia: Bra. Men avslutningsvis då, du har ju jobbat med internationella utvecklingssamarbeten under en lång tid. Går det att göra skillnad?

Jafet: Bra fråga. Jag tänker att ja, det gör det. Inte alltid, men ibland. Resan dit är krokig. Det är inte ett rakt spår och ingen motorväg. Och det påverkas väldigt mycket av massa andra saker som vi inte har kontroll över. Och det krävs både målinriktat arbete men även en del flyt ärligt talat för att komma framåt. Jag tycker kanske att man ser mest skillnad när man hittat eller lyckats tända en eldsjäl. Någon som delar visionen, som man kan jobba tillsammans med genom allt, alla föränderliga omständigheter och så.

Olivia: Och det som kan förändra sig, till exempel naturkatastrofer, krig, militärkupper. Det kan hända mycket.

Jafet: Det kan hända väldigt mycket.

Olivia: Man kan ha byggt upp ett system och så byts det mesta ut. Men man hörde ju i alla fall när du berättade om de här solskenshistorierna att det är ett väldigt viktigt arbete.

Jafet: Absolut.

Olivia: Tack för att du kom hit idag och berättade om det.

Jafet: Ja, men tack.