Olivia: Hej och välkomna till SMHI-podden, jag heter Olivia Larsson och är klimatvetare och jobbar med kommunikation här på SMHI. Och det här avsnittet, det kommer att bestå av tre stycken olika, lite kortare intervjuer, och först ut är Helen Andersson som är forskningschef på SMHI och som även är doktor i oceanografi. Välkommen hit Helen!

Helen: Tack!

Olivia: Och jag tänker att det är några som lyssnat på den här podden och inte ens visste innan att SMHI håller på med havsfrågor. Och jag undrar hur du skulle beskriva SMHIs roll i havsfrågor när vi har ett hav som är starkt påverkade av olika mänskliga aktiviteter, vad är det som man gör för att situationen ska bli bättre?

Helen: SMHIs roll i havsarbetet är många olika. För att man skal kunna förstå både hur havet förändras och hur man kan förbättra situationen i havet så behöver man kunskap och man behöver data från havet, man behöver mätningar från havet, och man behöver modeller som hjälper oss att förstå komplexa samband i havet. Och SMHI jobbar med alla de här delarna.

Olivia: Så det är som två delar, en som är ute och fångar upp vad som sker, och sen är det en del som beräknar?

Helen: Sen tar vi hand om datan ja, datan är guldet i havet, eller datan är alltid guldet för att förstå hur jorden förändras överlag. Och de här långa tidsserierna som vi får, mätserier, man behöver dom över en lång tid och regelbundet på samma platser för att kunna se förändringar. Men sen så gör vi ju mycket arbete med beräkningsmodeller, matematiska och fysiska beräkningsmodeller, och det är ju för att det är så mycket komplext i havet som inte går att förstå om vi inte har, ja en beräkningsmodell.

Olivia: Och det finns ju en plansch av dig här ute.

Helen: Ja (skratt)

Olivia: I kulverten på SMHI, där står det ett väldigt bra citat, det står ”modellerna är våra labb”.

Helen: Ja, det är våra labb ja.

Olivia: Som du har sagt…

Helen: Ja, men precis. Man vill ju testa saker, både förståelsen och vad som händer om man gör något med havet eller, det kan ju vara att man har en åtgärd som kostar jättemycket pengar som man tänker sig ska förbättra situationen i havet. Då kanske man inte vill gå ut i havet och testa det, utan då kan man simulera det i modeller, och då blir det ju som ett labb fast i datorn. Så kan man se vad som händer, så det är verkligen våra labb.

Olivia: Så forskarna på SMHI är inte så klädda i vit labbrock?

Helen: Inte så ofta, ibland är de ju inne i labbet som faktiskt finns på SMHI nere på Nya varvet i Göteborg. Och gör analyser och tittar på plankton, och då har de ju labbrock. Men inte så ofta modellerarna, nej.

Olivia: Nej, så de sitter ofta i datalabben, eller i modellerna då.

Helen: Ja, och där är det en annan uniform som gäller.

Olivia: Men i de här labben då, då har ju vi lärt oss genom den här säsongen att man kan använda dem till en massa olika grejer, man kan kolla på temperaturen i havet beroende på om man släpper ut mycket eller lite växthusgaser, man kan kolla på hur övergödningen påverkar de syrefria bottnarna beroende på om man släpper ut mycket eller lite näringsämnen och att man då till och med kan använda de här oceanografiska modellerna till att se på hur invasiva arter sprids med havsströmmar, så de kan användas till mycket.

Helen: Ja, precis, och vad vi människor än gör så påverkar vi ju vår miljö på något sätt, det är nästan oundvikligt. Men när man påverkar havet på ett sätt som man kanske inte alltid är medveten om. Så var det ju med övergödningsproblematiken, den började ju med att man hade mycket näringsämnen, gödsel och så vidare som hamnade i havet. Och det var ju kanske en ren okunskap att det fick en så stor påverkan på havet. Men det är ju det, det är långa tidsskalor i havet, det kan ta 30, 40, eller mer år innan man kanske blir av med det man åstadkommit, så det är väldigt långa tidsskalor. Och mycket av den övergödningsproblematik som vi lever i dag, den startade ju på 60-talet. Och därför så hjälper ju modellerna oss för vi behöver ju vara extra noggranna när vi gör något med havet, för det går ju inte att bara gå ut och städa lite grann. Utan det blir svårt, ibland omöjligt, och det blir kostsamt om man åstadkommer något som man inte hade tänkt sig. Och då är det ju bra förstås, eller ja, helst ska man ju inte göra några stora påverkan på havet på det viset, men ja, gör man någonting, eller bygger något, det kan ju vara att man bygger en Öresundsbro eller vad som helst, då kommer ju det påverka miljön på olika sätt och då är det ju bra att simulera det i modeller först så att man får reda på konsekvenser, så att man inte står där med något decennier sedan, kanske. Och nu då förstås när vi släpper ut mycket växthusgaser och så, det ser vi ju redan nu i mätserier att uppvärmningen påverkar ju haven, men vi kan också se på lång sikt att om vi fortsätter att släppa ut på en viss nivå, hur kommer havet att påverkas då, så att vi förstår och kan ta ansvar.

Olivia: Och när det då blir varmare, vad får det för effekt på arterna i havet?

Helen: Många arter tycker om en viss temperaturvariation, de är anpassade till en viss temperatur ja, och det kan ju göra att man ser att arter flyttar längre norröver idag ute i Atlanten och Nordsjön. Men just sådana här värmeböljor, som vi såg 2018, det kan ju få en monumental påverkan på arter. Men annars förstås, de är anpassade till en viss miljö, och förändras miljön så förändras också artsammansättningen.

Olivia: Och det är ju nästan omöjligt att prata om värmen i havet utan att nämna det värmerekord som har varit i havet nu under 2023. I april så var nämligen genomsnittstemperaturen för världshaven 21,1 grader och så varmt har det aldrig varit sedan NOAA (som är en amerikansk myndighet som studerar förhållandet i atmosfär och i hav), sedan de började med de här mätningarna för ungefär 40 år sedan. Och faktum är att det inte bara var en sådan här rekorddag utan det var 5 dagar i april som var varmare än vad man någonsin tidigare uppmätt. Hur allvarligt skulle du säga att läget i havet är nu när vi sätter allt fler av sådana här rekord och ser ut att göra det allt oftare?

Helen: Det är klart att det är allvarligt, och det är inte bara i havet utan på hela klotet som det blir varmare. Och vi har ju sett det under en lång tid, och det är allvarligt. Korallrev dom bleks av och kanske försvinner helt och hållet, det är ju en väldigt drastisk förändring, och det är ju miljöer som blir mer försurade av koldioxidupptaget, och isavsmältningen, och sen de stigande haven förstås då - det blir stigande vattenstånd som påverkar på olika sätt då.

[musik]

Olivia: Och som Helen Anderson var inne på sker det ju en massa saker med havet när klimatet förändras, temperaturen höjs, isutbredningen blir mindre och havet stiger. Men en annan sak som sker är att salthalten kan förändras, och det här är ganska komplext för att det kan se lite olika ut beroende på vart på jorden man befinner sig. För med den globala uppvärmningen så kan det finnas vissa ställen där salthaltsförändringen domineras av att det blir en ökad avdunstning när det blir varmare, och havet blir då och saltare. Medans på andra ställen så domineras salthaltsförändringen av att det blir en ökad avrinning av sötvatten från land istället så det är komplext, och det ska sägas är att i Östersjön så är det här ganska osäkert om någonting man forskar mycket på. Men vi ska gå vidare i det här avsnittet och vi ska lyssna på en intervju med Elin Almroth Rosell som är doktor i marin kemi och forskare på SMHI och vi ska börja med att hon får berätta mer om hur arterna i Östersjön påverkas av salthaltsförändringen.

Elin: Ja det är ju så att olika arter är anpassade till olika förhållanden liknande som med temperatur så är ju arter anpassade till en viss salthalt. Och i Östersjön så finns en salthaltsgradient, så att det är sötare i norra delen och så blir det saltare desto längre söderut man kommer. Men den lever både saltvattensarter och sötvattensarter i Östersjön, och de lever ju under ganska stor stress, i och med att salthatten är låg, så sötvattensarterna de har ju egentligen för hög salthalt, medan saltvattenarterna de har ju lite för låg salthalt för att de egentligen ska trivas alldeles perfekt. Så att om salthalten ändras det här, vilket påverkar vilka arter som kan fortsätta att leva, och var i Östersjön de lever, om de kan flytta sig eller om de inte kan leva där alls.

Olivia: Vill du ge ett exempel på en art som skulle kunna påverkas av en salthaltsförändring?

Elin: Till exempel så har vi torsken, och dess reproduktion. För den bygger ju på att äggen som… när torsken lägger äggen så sjunker de, och de sjunker till dess att deras densitet blir detsamma som vattnet och det gör att de då ligger och flyter runt där tills de kläcks den här densiteten bestäms ju till stor del av just salthalten. Och det som är viktigt är ju att vid den här nivån där äggen stannar upp och hålls flytande, det som är viktigt är ju att det finns syre just där. Om det blir ett sötare vatten, ett sötare djupvatten, då kommer inte äggen stanna upp utan då kommer de sjunka hela vägen ner till botten och då finns ju risk att de dör eller blir uppätna.

Olivia: Hemskt!

Elin: Ett annat exempel är blåmusslorna. De är ju större på västkusten för salthalten är ju högre där än i Östersjön. Så deras utbredning kan ju komma att förändras. Men hur salthalten kommer att bli för Östersjön, det är ju som sagt osäkert då. Och det är svårt att veta eftersom våra modeller de drivs med olika klimatscenarier från olika globala klimatmodeller och de visar lite grann olika resultat för just Östersjön.

[musik]

Olivia: Och nu ska vi prata om en vetenskaplig artikel med det något avslöjande namnet, på svenska blir det typ: ”Klimatförändringens påverkan på kustnära hav kan bli lika stor som all annan påfrestning sammanslaget”, och i den här artikeln så har man ju då lagt ihop de olika parametrarna som salthalsförändringen, isutbredningen och temperaturökningen. Och sen så har man liksom kollat på den totala påverkan som klimatförändringen har på havet. Och du Elin har ju varit medförfattare till den här studien, vill du börja med att säga någonting om hur den kom till?

Elin: Ja, nu är det så att man vill ju minimera påverkan på havet, eller den mänskliga påverkan på havet, för att säkerhetsställa att havet ska må bra även på lång sikt. Och då behöver man planera havet, och planera användningen av havets resurser, och det finns ju både EU direktiv och det finns nationella direktiv om att varje land ska ta fram såna här planer - för hur havet ska få användas i framtiden. Och för att kunna göra det så har Havs- och vattenmyndigheten utvecklat ett verktyg där man med hjälp av geografiska kartor så visar man hur olika aktiviteter påverkar olika ekosystemkomponenter i olika delar eller områden.

Olivia: Och vad är en ekosystemkomponent?

Elin: Ja en ekosystemkomponent, det är ett lite krångligt ord, men det är egentligen bara olika, det kan vara en art: en fisk, säl, musslor och ålgräs.

Olivia: Så i de här kartorna som du beskrev så kollar man på olika sätt som människan påverkar de här?

Elin: Ja, alltså man tittar på olika aktiviteter, och det kan vara fiske eller militärverksamhet sjöfart - alla olika typer av aktiviteter. Så tittar man på hur den samlade påverkan av dessa är på de olika arterna, buller till exempel. Och då fanns ju inte klimatförändringen med i det verktyg som Havs- och vattenmyndigheten tagit fram, så att man kunde inte ta hänsyn till att havet håller på att förändras. Och genom ett forskningssamarbete mellan SMHI Havs- och vattenmyndigheterna, Sveriges geologiska undersökning, och Göteborgs universitet så har vi kunnat lägga in de här klimatscenarierna, för att titta på effekten av till exempel temperatur salthalt och isutbredning. Genom att lägga in de här förändringarna av temperatur, salthalt och isutbredning i det här verktyget så kunde man se att det blev tydligt att klimatförändringen hade störst effekt, det vill säga det var större än alla de andra påverkansfaktorerna tillsammans.

Olivia: Och det här låter ju jättemycket. Alltså när vi vet att påverkan på havet är så stor och så är klimatets påverkan större än allt det här kombinerat, eller hur skulle du ändå beskriva hur stor den här påverkan är?

Elin: Det vi fick fram i den här studien då var ju att klimatförändringen kan öka påverkan med upp mot 50 % i en del områden, och i andra områden som idag inte är så mycket påverkade av klimatförändringen, som till exempel Bottniska viken, där kan klimatförändringen komma att mer än fördubbla den negativa påverkan på ekosystem komponenterna.

Olivia: Som var då arterna och sånt.

Elin: Ja, som var då arterna och sånt, ja precis. Nej men det är ju därför som det är så viktigt, därför vi behöver ha in forskningen där även i beslutsfattandet och beslutsunderlagen som görs. Och vi behöver forska mer och vi behöver utveckla våra modeller mer också.

[musik]

Olivia: Så klimatförändringens påverkan på det marina ekosystemet är stor, och klimatförändringens påverkan på havet kan se ut på många olika vis. Och resten av det här avsnittet ska bli en sorts fördjupning och då har vi valt att fokusera på hur klimatförändringen påverkar växtplankton, och det ska vi göra med Bengt Karlson som är doktor i marin botanik och forskare här på SMHI. Och för er som lyssnade på det förra avsnittet så fick ni höra Bengt även där, när han då beskrev växtplankton som själva grunden i det marina ekosystemet. Och jag besökte då Bengt på forskningsfartyget Svea, där jag fick lära mig om hur man samlar in data om växtplankton och det är det som vi ska lyssna på nu först.

Olivia: Nu är jag på forskningsfartyget Svea som har varit ute under en vecka och mätt och det är en resa som man gör cirka en gång i månaden. Och nu är jag här med Bengt Karlson, och om ni hör lite bakgrundsljud så är det för att vi är i ett Ferrybox rum, vad är det för något?

Bengt: På fartyget Svea, så nu är vi nere strax under vattenlinjen, och här tar vi in vatten som vi gör kontinuerliga mätningar på, så vi mäter sådant som salthalt och klorofyll, och vitsen med det är att vi får väldigt bra yttäckning.

Olivia: Och du som forskar på växtplankton, vad är det som du är mest intresserad av i de här mätningarna?

Bengt: Ja, det viktigaste instrumentet som vi har är ett sorts automatiskt mikroskop, och det kallas för en flödescytometer. Och det innebär då att havsvattnet trycks igenom… ja, vi kallar det för en kuvett, men en liten kammare då, och växtplanktonen hamnar då på rad och då låter vi en kamera ta kort på alla växtplanktonen som passerar…

Olivia: Och de här växtplanktonen de är ju pyttesmå, men de kan ändå fotograferas och hamna på en rad?

Bengt: Ja, jag kan formulera det så här i stället, att det finns väldigt många olika växtplankton, de har olika egenskaper, så det är viktigt att veta vilka arter det är, inte bara hur många de är eller hur stora de är. Och med det här automatiska mikroskopet kan vi faktiskt ta bilder på tusentals växtplankton i ett prov, och sen använder vi automatisk bildanalys, en sorts artificiell intelligensteknik, för att träna upp de här algoritmerna som det kallas för, så att en specialist på växtplankton tittar på ett antal bilder och sen har vi det som ett träningsdataset som den här algoritmen använder. Och då kan vi köra igenom hundratusentals, för att inte säga miljontals bilder som vi samlar in ombord.

Olivia: Men är det här mikroskopet, eller vad är mikroskopet?

Bengt: Ja, nu pekar Olivia på ett rör som står på golvet ur här i ferryboxrummet. Och röret ser ju inte mycket ut för världen. Men ovanpå det så sitter det några små slangar och några kontakter, och de här slangarna då, vi pumpar ju in havsvatten in i båten och de här slangarna är kopplade till det och för in havsvatten i själva mätinstrumentet. Så allting händer inne där, mekaniken, elektroniken, optiken och det sitter en laser och en kamera. Så det är ett väldigt komplicerat instrument.

Olivia: Ja, det verkar ju väldigt komplicerat, men vi ser ju bara ett rör så det är inte mycket som vi kan beskriva…

Bengt: Men vi kan vända oss om här och titta på en datorskärm, för instrumentet är ju kopplat, eller det har en egen dator… men den är kopplad så vi kan se på resultatet medan det är igång. Och om det hade varit igång nu så hade vi sett bilder här på plankton som fladdrar förbi. En bild i sekunden, eller ibland kan det dröja 10 sekunder mellan bilderna, och då ser man faktiskt planktonen ungefär som i mikroskopet så då kan man följa själva mätningen.

Olivia: Coolt.

[musik]

Olivia: Resten av intervjun får vi spela in på forskningsfartygets Sveas TV-rum, för att det inte ska bli så mycket bakgrundsljud. Och ja, Svea har ett TV-rum, det är alltså ett stort forskningsfartyg, ungefär 60 meter långt, jag var ju rädd att jag inte skulle hitta dit, men det var ju svårt att missa i Lysekils hamn. Men i alla fall, det är ju inte bara med Svea som SMHI observerar växtplankton, utan speciellt de här grötiga massorna av alger, de kan man studera från långt håll och det ska Bengt Karlson få berätta mer om.

Bengt: Just cyanobakterier, när det är blomning av dom, så är det ganska lätt att observera dem från satellit, om det är molnfritt väder. Är det molnigt så ser man inga algblomningar från satellit. Men SMHI bedriver ju också algövervakning från satellit - så de här olika metoderna: att vi är ute med fartyg, att vi använder automatiska mätsystem till ferryboxsystem på lastfartyg, att vi mäter från forskningsfartyget Svea - de kompletterar varandra.

Olivia: Och vi vanliga personer, vi tänker väl mest på växtplankton när det gäller de här algblomningarna som kommer på varma sommardagar som gör att inte vi kan bada. Och då tänker jag så, att de här algblomningarna kommer ju när det är riktigt varmt, betyder det också att de blir vanligare med den globala uppvärmningen?

Bengt: Det korta svaret är ja. Det är lite längre svaret är ju att i framförallt Östersjön då och i insjöar då som vi har den här typ av blomningar du nämner, när det blir så mycket alger så att de flyter upp till ytan, och det blir mer gegga i vattnet och då är det ju cyanobakterier, det som förut kallades för blågröna alger, som blommar. Och i Östersjön, cyanobakterierna dom finns där varje sommar, under andra delar av året är det andra alger som det mest av, men under sommaren så är det mycket cyanobakterier, men man ser dem inte om det inte blir svaga vindar, för då flyter de upp till ytan och man ser dem. Men cyanobakterier gynnas av högre temperatur, men det här med en högre temperatur, det innebär ju inte att alla cyanobakterier gynnas av detta, utan det är ju vissa som gynnas. Men alltså det kommer alltså bli förändringar i artsammansättningen när temperatur ändras och när klimatförändringar slår igenom på andra sätt, som ju även salthalt och annat som påverkas.

Olivia: Och ni är ute och mäter varje månad, har man kunnat se någon förändring än när det gäller cyanobakterier?

Bengt: Det har vi, så i Östersjön några av de här cyanobakterierna har faktiskt minskat, medan andra har ökat, det vi har sett allra tydligast, det är att det har skett en ökning i Bottenhavet - alltså norr om Åland. Där har det blivit mer av de här blomningarna med ytansamlingar de senaste 10-15 åren än vad det var tidigare.

Olivia: Går det att koppla det till en ökad temperatur i havet där?

Bengt: Antagligen inte, och det hänger delvis ihop med att inte har så långa mätserier, 15 år är inte en lång tid om man tittar på klimatförändringar, utan då kan man titta på effekter av väder. Men just i Bottenhavet så beror ändringarna antagligen på ökad tillgång på fosfat.

Olivia: Och fosfat är ju då ett näringsämne som de här cyanobakterierna gillar.

[musik]

Olivia: Hur påverkas växtplankton generellt av att det blir varmare, om vi ser till mer än bara cyanobakterier?

Bengt: Att haven blir varmare, det påverkar ju växtplankton och mikroalger i allmänhet. Så de arter som vi har här nu, när det är relativt kallt i vattnet runt Sverige, kommer ju sannolikt att ersättas av arter som trivs i varmare vatten helt enkelt. Som vi har längre ut i Europa idag, så det är väldigt troligt att vi kommer få förändringar då i artsammansättningen och att en del av arterna som är skadliga då på olika sätt, som att de producerar alggifter kan komma hit. Men även att några av de arterna som vi har idag som också producerar alggifter kanske försvinner då när det blir varmare i vattnet.

Olivia: Men hur kan då den här förändringen i artsammansättningen se ut?

Bengt: Ett exempel på en art som verkar spridas och gynnas då av att det är varmare i vattnet, det är en art, en mikroalg, som lever på bottnarna i närheten av korallrev. Och algen producerar ett gift och giftet kan då ansamlas i fisk, fiskar knaprar då på de här bottenlevande mikroalgerna och får i sig giftet. Och sjukdomen heter ciguatera och det är ganska allvarligt och vanligt förekommande i Polynesien. Och generellt kan man säga att större fiskar innehåller mer av det här giftet än små fiskar, för giftet koncentreras uppåt i näringskedjan. Det här är då känt från Polynesien till exempel, men på senare år har man då hittat de här giftiga algerna även på Kanarieöarna och även då det här, ciguatera, i fisk på Kanarieöarna. Så det är ju ett potentiellt problem där. Så man har dragit igång ett övervakningsprogram där så att fiskarna som serveras på restaurangerna inte innehåller det här giftet. Och de fanns inte här tidigare, de här mikroalgerna. Om det sedan beror på med säkerhet uppvärmningen, eller om alla helt enkelt har transporterats dit, det är ju svårt att säga. Men man kan ju då koppla det med en ökning av havsvattentemperaturen.

[musik]

Olivia: Och det var faktiskt allting för det här avsnittet, och allting för den här lilla säsongen om havet i förändring. Men det var inte allting för SMHI-podden, i höst blir det bland annat en serie om extrema vattenhändelser. Men gäster i det här avsnittet har alltså varit Helen Andersson som är forskningschef på SMHI, och Elin Almroth Rosell och Bengt Karlson som är forskare på SMHIs oceanografiska forskningsavdelning.