Huvudinnehåll

SMHI podd

Aktuellt om väderläget, tillståndet i hav, sjöar och vattendrag

6. Klimatforskarna: "Havet stiger och cirkulationen förändras"

Uppdaterad

Publicerad

Havet fungerar som en buffert för människans uppvärmning av planeten då det absorberar värme och tar upp koldioxid. Havet är dock i konstant förändring och vi kan se trender i de stora havsströmmarna som Golfströmmen och den Antarktiska cirkumpolarströmmen.

I dagens avsnitt pratar vi om de trenderna. Vi ställer också frågor som: Varför höjs havet olika mycket på olika platser? Vilka delar av världen påverkas mest av havsnivåhöjningarna? Sen bjuder vi på några ”aha”-upplevelser när forskarna berättar om hur havsytan inte är platt, om hur Sverige påverkas starkare av avsmältningen av inlandsisen i Antarktis än på Grönland, och om hur Antarktis har så mycket inlandsis att det teoretiskt sett skulle kunna höja havsnivån med 58 meter (!). Gäster i avsnittet är oceanograferna och klimatforskarna Magnus Hieronymus och Ralf Döscher.

Förklaringar av begrepp som används i avsnittet:
Geoid = en fysikalisk yta som sammanfaller med havsytans genomsnittliga nivå och dess tänkta förlängning under kontinenterna.

Termohalin cirkulation = det är densitetskillnader i havet till följd av temperatur (termo) och salt (halin) dom driver de djupa havsströmmarna

Sterodynamiska förändringar = vattenståndsförändringar som beror av förändringar i havets salthalt, temperatur och cirkulation.

SMHI-podden produceras av SMHI – Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut.

E-post till redaktionen: smhi-podden@smhi.se

Havsnivåhöjning.

Avsnitt 6. Klimatforskarna: "Havet stiger och cirkulationen förändras"

Gäster: Magnus Hieronymus och Ralf Döscher.

Programledare: Olivia Larsson.

Magnus: Det är till och med, på sitt sätt, värre än så kan man säga. För att osäkerheterna i de här projektionerna är i regel mycket högre för de höga utsläppsscenarierna. Vi tror helt enkelt att vi förstår responsen bättre för en 2-gradig uppvärmning än för en 4-gradig uppvärmning.

[Musik]

Olivia: Att vi ska lyssna på klimatforskarna, det får vi ofta höra i samhällsdebatten, men vad är det egentligen som de säger? Det ska vi försöka ta reda på i SMHI-poddens avsnittsserie ”Klimatforskarna”. För på SMHI finns en av Sveriges största forskningsgrupper inom klimatvetenskap och några av de forskarna ska gästa oss i den här podden och berätta om hur världen förändras och vad vi kan göra åt det.

[Musik]

Olivia: Hej och välkomna till SMHI-podden som idag ska handla om havets roll i klimatsystemet och hur havet förändras när det blir allt varmare. Jag som programleder den här poddserien heter Olivia Larsson och är klimatvetare och jobbar som kommunikatör här på SMHI. Och som vanligt har jag med mig två stycken forskare som gäster. Det är Magnus Hieronymus som är filosofie doktor inom oceanografi och som forskar på havsnivåhöjningar och Ralf Döscher som också är filosofie doktor inom oceanografi och som nu jobbar som chef för Rossby Centre, som är SMHI:s klimatforskningsavdelning. Välkomna hit.

Magnus: Tack så mycket.

Ralf: Tack.

Olivia: Och ni är alltså oceanografer. Och det kanske inte är så många som vet vad det är, men jag tänkte om du ville berätta vad det är ni vet, Magnus.

Magnus: Ja, det kan jag göra. Oceanografi idag har väl egentligen blivit ett ganska brett begrepp. När vi studerade, eller kanske ännu tidigare, Ralf och jag är ju båda fysiska oceanografer i grunden kan man säga, och det är då egentligen en fysiker som sysslar med havet kan man säga. Vi håller på med vågor och strömmar och termodynamik och sådant där. Oceanografi-begreppet idag innehåller väl egentligen också marinbiologi och marinkemi och sådant där, så det har blivit lite bredare, men vi kan säga att vi är fysiska oceanografer och det blir väl mest det vi kommer prata om idag.

Olivia: Mm. Och havet är en av de största delarna i vårt klimatsystem och som också påverkas mycket av den globala uppvärmningen, för havet värms ju upp, det också, även om det inte värms upp på samma sätt som atmosfären. Vill du berätta om den här skillnaden i hur havet och atmosfären värms upp, Ralf?

Ralf: Ja, det gör jag gärna. Det är så att havet har större förmåga att hålla värme och vi pratar om värmekapacitet. Havet kan absorbera och lagra värme. Det kan absorbera mer värme än vad atmosfären kan i längden och kan lagra mycket mer värme. Det är så att 90 % av den totala värmeökningen som kommer från klimatförändring, den lagras, den absorberas, i oceanerna. Sedan är det så att havets yta blir först och främst varmare innan den extra värmen som kommer från klimatförändringen sprids till djupare delar av havet och värmespridningen sker genom, dels genom blandning och dels genom havsströmmar, först när hela världshavet är väl blandat och i jämnvikt med en varmare atmosfär, och det kan ta upp till tusen år, tills all ny tillkommen värme blandas in jämnt i havet.

Olivia: Ja, och man brukar ju säga att liksom ytor över havet värms långsammare än ytor över land. Vad beror det på?

Ralf: Ja, det finns flera aspekter där. En är att ytan värms upp först, sedan blir det en blandning neråt. En anledning till är att vi har avdunstning från havet, men också från land. Men över land är avdunstningen begränsad, så avdunstningen medför en kylning av ytan som det avdunstar från. [Ohörbart] avdunstningen från land och då blir landet kallare och värmen följer med till atmosfären. Över land är det begränsat eftersom, efter avdunstning kan landet bli torrt, medan i havet där finns en nästan oändlig reservoar av vatten och det slutar inte avdunsta.

Olivia: Du menar själva…

Ralf: Den innebär en dämpning av uppvärmning.

Olivia: Så själva avdunstningsprocessen gör, bidrar till en kylning?

Ralf: Ja, en dämpning av uppvärmningen. (04:54)

Olivia: Du sa förut att havet har tagit upp 90 % av den uppvärmningen som vi har nu, men havet funkar väl också som en buffert mot människans påverkan mot klimatet just för att det tar upp koldioxid också?

Ralf: Ja, det är mycket viktigt. Havet tar inte bara upp värme från atmosfären, utan det tar också upp en större del av den koldioxid som hamnar i atmosfären genom mänsklig aktivitet, som inviteras till atmosfären. Det är ungefär så att en tredjedel av all CO2 som vi inviterar till atmosfären hamnar i land, alltså i marken och i vegetation, och en tredjedel hamnar i havet och bara en tredjedel ungefär stannar kvar i atmosfären, så havet bidrar till att minska effekten av invitationen.

Olivia: Så havet är väldigt viktigt för oss.

Ralf: Precis.

[Musik]

Olivia: I det här avsnittet ska vi prata om hur havscirkulationen förändras i ett varmare klimat och vilken effekt det har på värmetransporten i havet och då också för hela klimatsystemet. Men för att vi ska kunna prata om det behöver vi först förstå hur havets cirkulation ser ut nu och vill du berätta, Ralf, varför havet hela tiden är i en ständig rörelse och inte bara ligger still?

Ralf: Ja, havet utsätts ju för drivkrafter som kommer från atmosfären. Ytterst är det solen som driver både atmosfären och oceanen. Solen ser till att det blir vindar i atmosfären, det blir temperaturskillnad i atmosfären, så havsströmmen på ytan domineras vanligtvis av vinddrivning. Om man tittar på Nordatlanten, då har man ett klassiskt strömningssystem där man har en golfström längst den amerikanska östkusten. Sedan har man en nordatlantisk ström som kommer över till Europa och man har en strömning söderut som kompenserar för golfströmmen. Så man har storskaliga cirkulationsmönster och de domineras av vinddrivning. Samtidigt har man djupa havsströmmar som mest är drivna av horisontella densitetsskillnader, men dessa båda två system interagerar, så det finns ingen ström som är rent till 100 % vinddriven, och ingen som är 100 % termohalin, alltså driven av densiteten, densitetsskillnaden. Så de samspelar, de interagerar.

Olivia: Och den här djupa havscirkulationen som du har pratat om, den densitetsstyrda. Vad är det som påverkar densiteten av havet?

Ralf: Om man tittar på golfströmmen igen, det är alltså en intensiv, tajt havsström längs den amerikanska östkusten norrut, och sen breder den ut sig i Nordatlanten och hamnar så småningom i Labradorhavet, det är alltså ett område söder om Island, söder om Grönland och lite öster om Kanada. Där mycket vatten kyls ner och där man har i viss utsträckning isbildning, havsisbildning, och det sker på ett sätt så att saltet stannar kvar i havet, så att vattnet blir, vattnets densitet ökar, och det blir så hög densitet att den sjunker ner. Den sjunker ner i olika celler, upp och ner, och det blir en densitetsförändring vid havets botten, vilket då leder till stora horisontella densitetsskillnader nära botten, och det är det som sätter igång stora strömningar på större djup och det leder till världsomfattande [ohörbart] som är på ytan, dels [ohörbart] och dels på större djup, mestadels drivna av densitetsskillnader.

Olivia: Så för att sammanfatta det här då, så är det kalla vattnet tyngre än varmare vatten, och när havet innehåller mer salt blir det också tyngre, det är då det får en tyngre densitet och tar sig neråt.

Ralf: Ja, precis.

Olivia: Så det styrs av den här skillnaden i densiteten.

Ralf: Ja, och som resultat får man ett [ohörbart], att den är transportband av havsströmmen.

Olivia: Men varför finns de här strömmarna på de platserna som de faktiskt finns? Varför… Om man tänker på golfströmmen då, som du har varit inne på och pratat om, så gör ju den att Europa får mycket varmare klimat än Nordamerika på samma breddgrader. Hur kommer det sig att golfströmmen ligger där den ligger, Magnus? (09:57)

Magnus: Ja, då får vi lägga till någonting här. Nu har vi ju gått igenom ungefär vad som driver havet, men om man bara tittar på ekvationerna som styr havet och atmosfärens cirkulation är de ganska lika, men cirkulationsmönstren är på många sätt ganska olika och vad beror det på då? Jo, en stor och viktig sak är att vi har kontinenter som stör flödet. Man kan inte ha ett zonalt, alltså ett flöde längs en konstant latitudlinje som man har nästan överallt i atmosfären. Det kan vi inte ha i havet, förutom i södra Oceanien, det är det enda stället där det är öppet. Det har ju en fundamental effekt på hur strömsystemen ser ut i havet, just de här kontinenterna då, så golfströmmen är ju ett exempel på en västlig randström och sådana finns det i alla havsbassänger. I Stilla havet heter den Kuroshio och det är ett typexempel då på ganska starka, varma strömsystem som kommer ifrån tropikerna och levererar värme och vatten till polarområden då. Och det finns olika väl utvecklade i alla havsbassänger. Och det beror på att de har bassängerna är ju avgränsade med kontinenter på bägge sidor. På andra sidan av de här havsbassängerna, på östra sidan, har man istället svaga strömsystem. Det är ju en viktig del av geografin. Om man tittar på den här stora termohalina cirkulationen, varför den är på sina ställen, så finns det en annan sak som är viktig också och det är ju då, vi pratade ju tidigare om temperatur och salthalt och hur det styr densiteten på havet. Havet är ju alltid skiktat, i stort sett alltid, i alla fall på länge tidsskalor och så, att det tyngsta vattnet är längst ner och det lättaste vattnet är på toppen. Det sätter ju vissa begränsningar för var man kan bilda det tyngsta vattnet. Ja, det är ju där det är kallast och saltast naturligtvis. Och det blir ju, kallast är det ju i polarområdena. Och sen har det blivit så, nu har vi ju djupvattenbildning i Nordatlanten, men inte i norra Stilla havet. Och vad beror det på då? Jo, det beror inte så mycket på temperaturen som det gör på salthalten, att Stilla havet är betydligt sötare än vad Atlanten är. Och har man då ungefär samma temperatur, man kan ju inte kyla vatten hur mycket som helst, som bekant, det fryser ju då. Och fryspunkten på havsvatten är ungefär -2 grader. Och -2 grader blir det på många ställen, så temperaturen kanske inte är så begränsande som salthalten är då, så kallt och salt vatten behöver man och det kan bara produceras på vissa ställen. Så som klimatsystemet ser ut idag bygger vi därför bottenvatten i Nordatlanten och längs Antarktis.

Olivia: Så kontinenternas placering och också var det är salt och kallt bidrar till var de här strömmarna går i havet. Men en sak som jag tycker att vi ska komma in på också, för att det är så himla coolt och en tanke som jag har svårt att få in i mitt huvud, är ju att de här strömmarna, havsströmmarna, de syns på en karta. Om man har en karta över havets höjd ser man de här strömmarna och det är ju för att havet är ju inte platt, som man kanske tänker. Vill du säga något om det bara?

Magnus: Jo, det stämmer. När vi plottar upp havet sett uppifrån, alltså höjden över havet, så plottar man alltid havet relativt geoidens ändå i en fiktiv yta, som om man stängde av all drivning av havet, man stängde av solen och man stängde av vinden och man stängde av tidvattenkrafterna, så skulle havet inrätta sig och ligga precis efter den här geoidnivån då. Nu kan man inte göra det och det vore inte heller önskvärt, utan vi har ju ett hav som inte ställer in sig efter geoiden, utan du har, havet står högre på vissa platser, typ i tropikerna, och det står lägre på andra platser, typ i polarområden där det är kallt och det har också att göra med expansion som vi säkert kommer till sen. Men varför är det här då en karta över ytströmmarna? Jo, det har att göra med den mest fundamentala kraftbalansen i hav och atmosfär. Det är att corioliskraften, som har att göra med att jorden snurrar, balanserar tryckgradientskraften. Tryckgradienten är då att trycket är olika högt på olika platser och det är ju då en effekt av att havsytan lutar relativt geoiden. Så där du har mycket vatten har du högt tryck, där vattnet står högt, och där det är lågt är det lågt tryck. Och skillnaden mellan det här är en gradient och den balanseras i regel av corioliskraften då. Och det är därför vi kan se det som en bild av ytströmmar.

Olivia: Ja.

[Musik]

Olivia: Men när jorden då blir varmare förändras ju också den här cirkulationen, och varför gör den det, Ralf? (15:05)

Ralf: Jo, atmosfären blir varmare och det innebär att vissa cirkulationsmönster i atmosfären förändras och att andra atmosfäriska förhållanden förändras, och det leder till en respons av havet, till exempel kan istäcket förändras i havet, det blir mindre is i Arktis, och havet reagerar genom att bli generellt varmare på ytan. Och som indirekt effekt befinner sig havsströmmen under en förändring, ett klassiskt exempel är ju golfströmmen, att klimatmodellerna visar att den kommer bli mindre och vi ser det i observationer, att den blir mindre, fast det är lite osäkert om det är en verklig signal eller om det är naturlig varietet som ligger bakom, men förväntningen är att den blir mindre. Och det beror på att djupvattenbildning som pågår i Labradorhavet blir mindre intensiv. Och då är frågan, hur mycket mindre kan den bli? Det verkar ganska osannolikt just nu att golfströmmen kommer [ohörbart] totalt, men man kan inte utesluta det heller.

Olivia: Men om man nu inte kan utesluta det, kan det leda till att vi här får samma klimat nu då som i Alaska, som är en plats där man är på samma breddgrad men inte påverkas av golfströmmen?

Ralf: Nej, det finns en global klimatvärmning också, så det skulle vara en överlagd effekt.

Olivia: Det är det varma vi behöver vara oroliga för?

Ralf: Ja, en global uppvärmning, men lokalt kan det betyda… Vi har en global uppvärmning, men lokalt kan vi ha avkylning. Redan nu kan vi se en viss avkylning av norra Atlanten eftersom golfströmmen har blivit svagare, så lokalt kan det leda till avkylning. Jorden globalt blir varmare.

Olivia: Så golfströmmen kan försvagas på grund av den globala uppvärmningen, men finns det andra sådana här havsströmmar som ni kan ge exempel på? Vad som kan ske med dem, Ralf?

Ralf: Andra antarktiska cirkumpolarströmmen, den ökar i hastighet…

Olivia: Och vänta, vad är den först?

Ralf: Andra antarktiska, längst ner i söder, är en stor kontinent som är en stor ö, och det finns en havsström som cirkulerar runt omkring den. Och den är driven av vindar. Den är viktig för att [ohörbart] isolerar antarktiska från resten av havet. Och den är vinddriven som sagt och vindhastigheten har ökat och därför ökar även den här strömmen. Men den ökar även på grund av temperaturskillnader mellan båda två sidor om strömmen. Temperaturskillnaden mellan båda två sidor om strömmen ökar och då blir strömmen snabbare, det är en signal som man ser redan nu.

Olivia: Och varför ökar då den här temperaturskillnaden på olika sidor om strömmen?

Ralf: Eftersom man har en global uppvärmning, den dominerar på norra sidan av strömmen, och på den södra sidan av strömmen leder den ökade hastigheten till så kallad upwelling. Alltså djupt, kallt vatten kommer upp till ytan, och det vattnet som kommer upp är inte uppvärmt än, man håller kylan där.

Olivia: Och hur påverkas Antarktis av förändringar i den här strömmen?

Magnus: Det är ett väldigt öppet och intressant forskningsfält, men det är djupt problematiskt naturligtvis. Det första man ska säga med det här är väl att majoriteten av allt färskvatten som finns i klimatsystemet finns på Antarktis. Inlandsisen på Antarktis, skulle man smälta den skulle man höja havsnivån med ungefär 58 meter. De här stora inlandsisarna, de slutar i havet på Antarktis, vilket de inte gör i samma utsträckning på Grönland då. Så de är ju utsatta för att bli uppvärmda från havet, så ju mer värme man kan få igenom den här antarktiska cirkumpolarströmmen som är en, som Ralf sa, en slags termisk isolator av den antarktiska kontinenten, och ju mer värme man kan få in där som kan komma åt de här isarna, ju mer kan det ju smälta. Naturligtvis är det ju så att ju varmare det blir, ju varmare kommer det bli på Antarktis också, men hur fort det kommer att gå och så, det är väldigt svårt att säga idag.

Olivia: Och ett smältande Antarktis och smältande inlandsisar, det påverkar ju havsnivåhöjningen och det är det vi ska prata om i resten av avsnittet med dig, Magnus, för det är ditt expertområde. Så vi säger tack så mycket till dig, Ralf, för att du ville vara med och prata om havsströmmarnas förändring.

Ralf: Tack så mycket. (20:02)

[Musik]

Olivia: Nu ska vi prata om havsnivåhöjningen som sagt. Det blir varmare och havet stiger då, och man räknar med att 600 miljoner människor på jorden bor i kustområden som är upp till 10 meter över havsytan bara. Och det är även så att 21 av världens 33 megastäder, alltså städer med minst 8 miljoner invånare, räknas som kuststäder. Så människan vill bo vid havet, men nu stiger havsnivån så det här bli ju minst sagt ett stort problem. Men jag tänker att vi ska börja med lite bakgrund, vad är de viktigaste orsakerna till att havet stiger, Magnus?

Magnus: Ja, det finns några olika anledningar till det och den första av dem är ju det som vi pratade om innan, det är ju havets värmeupptag. Fundamentalt handlar det egentligen om energi. Det kommer en massa instrålande värme, den tas upp i havet och när havet, när vatten blir varmare så expanderar det. Det är ju, vissa finner det konstigt. Om man är ingenjör till exempel så lär man sig ibland att vatten är inkompressibelt, men det är blott en approximation.

Olivia: Och vad är inkompressibelt?

Magnus: Att det inte går att komprimera det, eller det går inte att ändra volymen på ett paket med vatten. Om det vore inkompressibelt skulle det ju inte expandera då, men det är bara en approximation, utan vatten expanderar när man värmer det. Sedan är det ju också så att vi tillsätter massa till havet och det gör vi genom att smälta vatten i glaciärer och i inlandsis och till en mindre del kan vi också ändra vatten i de olika reservoarer på land när vi bygger dammar eller när vi tar ut grundvatten och sådär, då ändrar vi vattenlagring på land. Pumpar vi upp grundvatten hamnar det ju förr eller senare i havet, i regel då. Så vad man kan säga är, mellan 1901 och 2018 har havet höjts såhär långt globalt i medeltal med ungefär 20 centimeter. 40 % ungefär av det kommer ifrån glaciärer och ungefär 40 % från termisk expansion, och de resterande 20 %, det är då inlandsisar och andra effekter, grundvatten och sådant där. Och idag är det här mass… Om man lägger ihop glaciärer och inlandsisar är det nog större än den termiska expansionen, men den enskilt största termen är helt klart den termiska expansionen fortfarande, om man räknar de olika isarna för sig så att säga.

Olivia: Men vilken har egentligen störst potential, alltså i framtiden? Vi pratade tidigare om hur typ Antarktis skulle kunna börja smälta och sådant.

Magnus: Ja, störst potential har helt klart inlandsisarna. Glaciärerna som ju har bidragit mest…

Olivia: Och vad är skillnaden egentligen mellan glaciär och inlandsis?

Magnus: Glaciärer i regel handlar om bergsglaciärer och det är ju sådana vi har, ja, alla höga bergsområden och det finns också på polarregionerna, men inte som inte sitter ihop i jättestora inlandsisar då. Men glaciäris, om man skulle smälta alla glaciärer skulle man kanske höja havsnivån med 3 decimeter eller någonting sådant där. Utan de har ju gett väldigt mycket havsnivåhöjning tidigt för att de har varit illa utsatta, det har krävts ganska lite uppvärmning för att smälta mycket då. Och isen på Grönland och Antarktis ligger ju, den är mer svåråtkomlig för avsmältning då. Men nu har ju de också ökat kraftigt de senaste åren då, på både Grönland och Antarktis.

Olivia: Ja, och du sa ju 64 meter kunde Antarktis höja havsnivån, det är väl inte troligt…

Magnus: 58.

Olivia: 58, sa du. Förlåt.

Magnus: Ja, [skratt]. Det var nästan, 65 totalt, Grönland har ungefär sju.

Olivia: Så det är, där finns det massor av potential, även om det ligger långt bort i detta nu.

Magnus: Ja.

Olivia: Men det som är intressant med havsnivåhöjning i framtiden är att den ser olika ut. Och nu sitter jag här med en karta framför mig och den visar hur havsnivån förväntas att höjas till år 2100. Och dels beräknas den ju höjas på olika sätt för att, eller beroende på hur mycket växthusgaser som människan förväntas att släppa ut, men den förväntas också att höjas olika beroende på var på jorden man är. Och om jag då till exempel kollar på den här kartan ser det ut som att överallt förväntas det höjas någonstans mellan typ 20 decimeter och 1 meter, men det finns en plats där havsnivån inte förväntas höjas och det är ett litet område kring Arktis. Och sen ser det ut som att den ska höjas jättemycket i ett område mellan Afrika och Australien. Varför är det såhär? Hur kan liksom havsnivån höjas på olika sätt beroende på plats?

Magnus: Ja, om vi börjar då med de här negativa tillskotten, så har vi dem typiskt runt Grönland och runt Antarktis. Och vad beror det på då? Jo, det är ju så att de här isarna som smälter har enormt stor massa, de är jättetunga. Och massa attraherar ju massa, gravitationskraften. (25:57) Och när vi då minskar massan minskar vi också de här isarnas gravitationskraft. Så de här, runt de här stora isarna drar ju isklumpen till sig havet kan man säga, och det gör den ju, det blir mindre effektivt ju mindre massa den har. Kraften blir mindre. Så det är ju en del till att havet helt enkelt flyter bort lite ifrån dem.

Olivia: Så nu är havet högre där för att de här stora isblocken drar till sig vattnet av sin stora massa?

Magnus: Yes, det kan man säga. Det finns också en annan del i det som ju vi lever i fortfarande och det är att, i vår del av världen har vi ju, där har det ju funnits en inlandsis, flera kilometer tjock, och vi ser ju fortfarande det genom att vi har landhöjning. Och det är ju så att när man tar bort den här isen så börjar ju land höjas. Så samma kommer ju ske på Grönland och Antarktis när de smälter, de kommer ju också få en massa landhöjning. Land kommer höjas där och det är ju också en anledning till att havet då relativt sjunker. Sedan finns det naturligtvis flera andra saker, så vi har ju då den här avsmältningen, vi har också gammal landhöjning som vi har, vi har ju fortfarande landhöjning från istiden som är kvar, som ju gör att vårt hav inte alls höjs i samma hastighet, åtminstone inte i norr, eller till och med sjunker, som det globala medlet då. Och sedan har vi ju den här sterodynamiska effekten som har med havets värmeupptag, erosteriska värmedensitetsförändringar egentligen som går in där, men det är mest värme. Det finns också regionalt förändringar i salthalt. Om havet blir sötare där du bor blir densiteten lägre och då står havet högre. Men det finns också dynamiska förändringar här, så nu kommer vi tillbaka till det här vi pratade om med geoiden, att man kan se strömsystem. Om de här strömsystemen flyttar på sig, flyttar sig ju också de här höjdkonturerna vi ser relativt geoiden. Det är också en skillnad då.

Olivia: Ja, det finns olika anledningar till att havet höjs olika på olika platser.

Magnus: Yes, så är det.

[Musik]

Olivia: Men en annan sak som jag tänkte på. Sverige är ju ändå inte lika påverkat av havsnivåhöjningar som många andra platser i världen. Du pratade förut om det här med de stora gravitationerna från istäckena och att eftersom vi ligger nära Grönland påverkar vi av att gravitationen där försvinner från istäcket, så vi får, vi får liksom inte en höjning av att Grönland smälter, utan vi får istället en höjning av om Antarktis skulle smälta, väl?

Magnus: Ja, det stämmer. Man kan säga såhär att det beror lite på var man är i Sverige. Är man i norra Sverige är man så pass nära Grönland att avsmältning i snitt, det beror lite på var det smälter på Grönland, men antagligen kommer man få en liten sänkning av havsnivån. Är man allra längst nere i söder kan man få en liten höjning av havsnivån, men om man tänker att Grönland skulle höja nivån globalt i medeltal med 10 centimeter kanske Ystad skulle få 2 centimeter, eller någonting sådant. Så det är en liten effekt, jämfört med vad den är globalt, för oss. Men med Antarktis då är vi ju på mycket behörligt avstånd ifrån, eller inte behörligt i den här bemärkelsen utan vi är ju då, vi är ju mer utsatta. Vi är långt ifrån där Antarktis ger en havsnivåsänkning.

Olivia: Och vilka liksom områden är det då som påverkas mest av havsnivåhöjningen just nu? Vilka är oroligast?

Magnus: Ja, om vi då med vår postglaciala landhöjning och närhet till Antarktis och dessutom har…

Olivia: Till Arktis.

Magnus: Ja, förlåt, till Arktis. Och dessutom ett ganska höglänt land med en bergig kust och så, men de som har det allra sämst, det är ju de som har allting precis tvärtom. Och det är ju då, då tittar vi på önationer i Stilla havet till exempel. The poster child eller vad man ska säga på svenska är väl egentligen Maldiverna. Maldiverna har väl en medelhöjd över havet på en och en halv meter eller någonting sådant där. Jag tror att den högsta punkten ska vara två och en halv meter. Jag vet inte exakt vad medelhöjden över havet för Sverige är, men jag tror det är ungefär 250 meter, och det är en väldigt, väldigt stor skillnad. Maldiverna, och det finns ju andra sådana önationer som, de kommer ju försvinna med sikt. Eller också bygga murar för att vara kvar, för det är ju trots allt så att även en temperaturhöjning på 1,5-2 grader, om den kommer att få fortgå under tusentals år, kommer den sannolika havsnivåhöjden att vara ett antal meter.

Olivia: Och även om vi skulle sluta att släppa ut växthusgaser nu, skulle väl ändå havsnivån fortsätta att höjas ett tag?

Magnus: Under mycket lång tid, sannolikt. Under många hundra år, kanske upp mot tusen år. Och det beror ju på den här termiska trögheten som finns i havet då. Det tar väldigt, väldigt lång tid. Samma med isarna faktiskt. Det tar väldigt, väldigt lång tid för dem att ekvilibrera till en varmare värld.

Olivia: Så vi har en havsnivåhöjning att vänta, det är inget snack om den saken.

Magnus: Så är det, absolut. Så det är vi i alla fall inte osäkra över, sedan är det fortfarande ganska stora osäkerheter av hur stor den kommer bli och mycket av det beror ju på att vi, vi vet ju inte hur vi kommer att klara av våra framtida utsläpp. Vi vet inte vilka scenarier vi kommer att följa.

Olivia: Nej. För det ser ju olika ut på, om det blir liksom det värsta tänkbara scenariot, alltså om vi fortsätter med utsläppen väldigt mycket mer, då skulle det bli en höjning oftast mellan 80 till en meter. 80 centimeter till en meter.

Magnus: Det är till och med, på sitt sätt, värre än så kan man säga. För att osäkerheterna i de här projektionerna är i regel mycket högre för de höga utsläppsscenarierna. Man kan säga att samstämmigheten i resultaten, vad vi tror är, vi tror helt enkelt att vi förstår responsen bättre för en 2-gradig uppvärmning än för en 4-gradig uppvärmning. Så risken uppåt är också större ju högre man går.

[Musik]

Olivia: När vi pratar om faran för människan med havsnivåhöjning handlar det inte bara om att havet liksom långsamt höjs, utan det är ju också den kombinationen med stormar som blir en fara. Vill du berätta om den balansen?

Magnus: Ja, för det är ju så vi kommer märka det här först, att översvämningar kommer bli vanligare, och det beror ju då på att, en storm som idag till exempel når en meter över medelvattenståndet, om man hade höjt medelvattenståndet med två decimeter hade den ju istället nått 1,20 över dagens medelvattenstånd och den skillnaden kan vara väldigt stor på sina ställen. Om man tänker här där vi bor i Norrköping, ett vattenstånd en meter över medelvattenståndet kanske sker en gång på hundra år, medan ett medelvattenstånd som är 1,20 över medelvattenståndet är mer troligt att se kanske en gång på tusen år, så det är en väldigt, väldigt stor skillnad i frekvens för en medelvattenståndsförändring som vi ändå, ja, det är ju den som har skett globalt redan och den är mycket lägre än vad som är projicerat för egentligen alla emissionsscenarier för det här århundradet. Och så är det på många ställen världen över, att de här medelvattenståndshöjningarna som är projicerade fram till 2100, de kommer ju göra att vattenståndsnivåer som man inte har sett mer än en gång på hundra år i snitt kommer att kunna ske till exempel varje år.

Olivia: Och det här har ju du kollat på, du har en forskning som bland annat kommer hjälpa samhällsplanerare i Sverige att bättre få en förståelse för var man kan bygga i framtiden. Du har gjort en översvämningssimulator. Vill du berätta om den?

Magnus: Ja, det stämmer. Jo, vi har ju en hel del arbeten mot allmänheten och sådär, så jag har tänkt en del på hur man ska lägga ihop det här med höga vattenstånd vid storm och medelvattenståndsplanering, och hur gör man idag då? Idag är det ganska arbiträrt, skulle jag vilja säga, var man bestämmer att man får bygga någonstans. Man är alltid försiktig i den meningen att man väljer typiskt ett högt medelvattenstånd för 2100 brukar det vara att sådana planeringar sträcker sig till. Man tar något emissionsscenario med väldigt höga utsläpp. Och till det lägger man någon väldigt ovanlig stormflod och sedan har man någon säkerhetsmarginal som är, ja, den kan vara olika stor beroende på var man är i Sverige, nu har ju kommunerna ganska stor frihet i sin planering då. Men det är ungefär så man gör och det ger ju en nivå som sannolikt är svår att uppnå, men hur svår är den att uppnå? Det vet man ju inte eftersom det är en ganska, det är en summa av höga tal som egentligen inte har någon förankring i någon sannolikhet och sådär, så det jag har byggt istället är ju en, ett sätt att försöka sätta ihop det här i ett sannolikhetsbaserat ramverk istället. Och vad gör man då? Jo, först börjar man med sina medelvattenståndsscenarier och så tillskriver man dem olika sannolikheter. Det är helt vad man tror, planerarens egna sannolikheter. Sedan kan man använda de här scenarierna till att modellera olika framtida medelvattenstånd. Och sedan har man också fördelningsfunktioner för årshögsta vattenstånd, som vi använder i planering idag. Och dem kan man också använda till att modellera årshögsta vattenstånd. Då kan man slå ihop det här och modellera slumpmässigt väldigt, väldigt många gånger och då kan man räkna ut sannolikheten för att under en given period, vad är risken för att vattnet kommer att vara två meter över dagens medelvattenstånd exempelvis. Och sedan får man det då som en funktion för den här sannolikheten som man har satt för olika medelvattenstånd och periodens längd, och det är ju också, i och med att man har ett beräkningsverktyg här kan man ju utvärdera vad, de här sannolikheterna vi tillskriver dem, vad betyder dem för den hela sannolikheten att det blir översvämmat om det här scenariot skulle ske istället för det här? Ja, man kan helt enkelt leka och sådär och ta reda på våra fördomar om man vill om vad som kommer hända, vad får de för genomslag i den här beräkningen då. Så man kan få mycket mer på fötterna kan man säga.

Olivia: Man får ett större underlag för när man ska ta beslut om var man ska bygga hus och sådant.

Magnus: Absolut.

Olivia: Och det är ju bra nu när vi har lärt oss om hur havet stiger och hur det kommer fortsätta att stiga i framtiden. Och med de deppiga orden [skratt] avslutar vi nog det här samtalet, men tack så mycket för att du var här, Magnus, och berättade om havsnivåhöjningar.

Magnus: Ja, tack själv.

[Musik]

Olivia: Du har lyssnat på klimatforskarna och oceanograferna Magnus Hieronymus och Ralf Döscher och mig som har programlett, Olivia Larsson. Och jag tänkte att jag skulle sammanfatta det här avsnittet, för det brukar jag ju göra. Och det första är ju att havet är otroligt viktigt i vårt klimatsystem och det har fungerat som en buffert mot den människoskapade uppvärmningen, genom dels att havet har tagit upp koldioxid som människan har släppt ut och också för att det har absorberat stora mängder av den värmen som den här uppvärmningen har lett till. Men havet har också förändrats av ett varmare klimat. Havsströmmarna har förändrats, eller man kan se trender, trender på att till exempel golfströmmen försvagas. Och samtidigt höjs havet och det höjs dels för att glaciärer smälter och också för att det blir en expansion av havet, alltså havet expanderar när det blir varmare. Och det här blir ju ett stort problem när det är så många av jordens befolkning som bor nära havet och också för att vi har önationer som helt riskerar att försvinna med den här havsnivåhöjningen. Hur mycket havet höjs beror ju på hur mycket koldioxid vi fortsätter att släppa ut, men det som man vet är att havet kommer att fortsätta höjas under en lång tid till, även om vi skulle sluta att släppa ut koldioxid nu och det är för att vi redan har släppt ut så mycket koldioxid. Nästa vecka ska vi prata om Arktis, så då blir det också kanske lite mer golfström även då, så hoppas att ni lyssnar då med. Hej då!

Mer om poddserien

Poddgrafik Klimat (rund)

SMHI-podden: Klimatforskarna