Avsnitt 3: Klimatforskarna: ”IPCC:s arbete är helt unikt”

Gäster: Camilla Andersson och Christophe Sturm

Programledare: Olivia Larsson

(Introduktionsmusik)

(Camilla Andersson)

Som det ser ut nu så är det så att varken befintlig eller beslutad politik i länder eller de nationella klimatplanerna är tillräckliga för att begränsa uppvärmningen till 1,5 eller ens 2 grader. Vi närmar oss snarare 3 grader.

(Olivia Larsson)

Att vi ska lyssna på klimatforskarna, det får vi ofta höra i samhällsdebatten. Men vad är det egentligen som dom säger? Det ska vi ta reda på i SMHI-poddens avsnittserie klimatforskarna.

(Musik)

(Olivia Larsson)

Hej och välkomna till SMHI-podden och till avsnittsserien om klimatforskarna som idag ska handla om det internationella samarbetet inom det som kallas för IPCC. IPCC, det är förkortningen för Intergovernmental Panel on Climate change som på svenska är FN:s klimatpanel. Och det är ju fokus nu när FN:s globala klimatkonferens COP27 går av stapeln i Egypten. Även om man lyssnar på det här sen så kommer man kunna ta till sig vad vi säger, för vi kommer mest prata om alltså IPCC som är kunskapsunderlaget, som man använder i många av de klimatförhandlingarna som sker globalt.

Och vi kommer också prata om vad som står i rapporterna så klart och SMHIS roll som representant för Sverige i IPCC. Och jag som programleder den här podden heter Olivia Larsson och är klimatvetare och jobbar som kommunikatör på SMHI. Jag har med mig två stycken IPCC-experter som gäster i det här avsnittet. Det är dels Camilla Andersson som är docent i meteorologi och som är Sveriges biträdande kontaktperson för IPCC och som även forskar på luftföroreningar och bland annat luftföroreningarna kopplingar till klimatet. Välkommen hit Camilla!

(Camilla Andersson)

Stort tack!

(Olivia Larsson)

Och sen har vi med oss Christophe Sturm, som är filosofie doktor inom klimatologi och före detta universitetslektor vid Stockholms universitet inom paleoklimatologi och som nu jobbar med hydroklimat här på SMHI och som är en av många forskare som granskar IPCCs delrapporter. Och du jobbar ju även med att kommunicera IPCCs rapporter till svenska organisationer och beslutsfattare. Välkommen hit Christophe!

(Christophe Sturm)

Tack!

(Olivia Larsson)

Om vi ska börja det här avsnittet med att beskriva vad IPCC är lite mer grundläggande för nu har jag sagt IPCC många gånger, men vi har inte kommit in på vad det är riktigt än. Men jag tänker att du Camilla får förklara.

(Camilla Andersson)

Ja gärna, det gör jag så gärna. IPCC är ju då FNs klimatpanel. Det består av hundranittiofem medlemsländer. Syftet med IPCC är att förse världen med ett kunskapsunderlag och det här är då samordnade globala utvärderingar, det vill säga rapporter om kunskapsläget. IPCC utvärderar i de här rapporterna hur kunskapsläget är och gör ingen egen forskning och sammanställningarna ska vara policyrelevanta, men inte föreskrivande. Och det betyder ju då att man får inte säga vilken väg som är rätt väg utan visa på ett antal olika möjliga vägar framåt. Och vad de har för effekter. Sverige, vi är medlemmar IPCC och SMHI representerar Sverige och det betyder att vi är med och tar beslut i panelen och att vi bidrar. SMHI och Sverige bidrar med finansiering.

(Olivia Larsson)

Och vi kommer ju gå in, såklart lite djupare på IPCC i avsnittet, eftersom att det är det avsnittet kommer handla om. Men först så tänker jag att vi ska ta reda på lite mer vilka ni är. Så vad innebär det, Camilla, att vara IPCCs kontakt eller biträdande kontaktpunkt för Sverige?

(Camilla Andersson)

Ja, så det innebär att jag tillsammans med professor Marco Rummukainen, som då är Sveriges kontaktperson för IPCC och klimatexpert, vi tillsammans representerar Sverige i IPCC. Vi deltar i IPCCs beslutsmöten, vi för Sveriges talan och tar beslut på mötena baserat på en instruktion som vi får från regeringen.

(Olivia Larsson)

Kul att ha med någon som representerar Sverige IPCC i den här podden. Och du Christophe jobbar mycket med att kommunicera IPCCs huvudbudskap. Varför skulle du säga att det är så viktigt att det når ut till allmänheten och beslutsfattare?

(Christophe Sturm)

Det första är att IPCCs arbete är ju helt unikt. Det handlar om över sextiotusen olika forskningsartiklar och flera 100 forskare i hela världen som spenderat väldigt många timmar att försöka sammanfatta kunskapen. Alltså, det är ett jättestort jobb, och jag är inte medveten om något liknande i någon annan disciplin. Samtidigt blir det en väldigt stor mängd information. Rapporten tillsammans är över tretusen sidor.

(Olivia Larsson)

Varje delrapport är tretusen sidor. Då är det tiotusen om man tittar på alla det är rapporterna tillsammans.

(Christophe Sturm)

Ja, så blir det ju över tiotusen sidor tillsammans. Rapporten ska ni mest se som en encyklopedi med den kunskapen över klimatet som vi har idag. Det finns ”summary for policy makers”, alltså en kort sammanfattning, men som även den kan vara ganska fullt. Så vårt jobb som klimatforskare och i synnerhet här vid SMHI år att se till att vi kan förklara den. Ta upp de punkterna som är särskilt relevanta för den publiken som vi pratar hit så att den kunskapen som har tagits så långt att sättas ihop verkligen når till allmänheten.

(Musik)

(Olivia Larsson)

Alla världens länder skrev på Parisavtalet tvåtusenfemton och man lovade därmed att hålla den globala uppvärmningen till väl under 2 grader och att man ska sträva efter att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader. Det är alltså beslut som kommer att medföra stora samhällsförändringar världen över om det hålls. Och ett sådant här beslut, det måste ju rimligtvis vara förankrat i en stark vetenskaplig grund och det är det som IPCC syftar till att vara, bland annat genom det som Christophe pratade om nu alltså, det är som en encyklopedi av klimatforskningen som vi har bedrivit, men jag tänker att vi ska prata lite mer om den här processen när man tar fram rapporterna. Om du vill förklara det, Camilla?

(Camilla Andersson)

Ja de som skriver rapporterna är oberoende experter och forskare. De skriver i tre arbetsgrupper, en som handlar om den naturvetenskapliga grunden, en som handlar om effekter, anpassning och sårbarhet och en som handlar om att begränsa klimatförändringen. Kunskapsunderlaget har ökat exponentiellt under åren. Antalet vetenskapliga publikationer har ökat lavinartat. Samtidigt har även allmänhetens kännedom om det hr äökat markant och även beslutsfattares vilja att agera. De tre senaste rapporten har baserats på tiotusentals referenser, till exempel rapporten som kom i våras som handlar om effekter, anpassning och sårbarhet, hade över trettiofyratusen referenser.

(Olivia Larsson)

Det är hur många som helst. Och dom här vetenskapliga artiklarna, dom är ju liksom redan innan de kom in där granskade och kommenterade, vill du berätta om det här Christophe?

(Christophe Sturm)

Det finns ju ett första filter, det är inte IPCC författarna som skriver själva utan de baserar sig på rapporterna och artiklar som redan finns. Det är huvudsakligen vetenskapliga publikationer som redan har undergått ”peer review”-cykeln plus rapporten från väletablerade institutioner. Så för att sammanfatta så är det baserar sig på grundliga källor. Det är transparent och det är så omfattande som det bara går och det visar också ett stort engagemang från alla forskare inom klimatologi eftersom allt arbetet som författarna och granskarna lägger ner för att förbättra dokumentet görs ”pro bono”. Det är verkligen bara med syftet att skapa intresse…

(Olivia Larsson)

…men de får inte betalt för just det arbetet.

(Camilla Andersson)

Och ja, syftet med att de inte får betalt är ju just att de ska vara oberoende. Visst det är staterna som här IPCC klimatpanelen men författarna som skriver de får inte betalt för sitt arbete. Det är oberoende forskare och experter som skriver.

(Olivia Larsson)

Så vad händer då med de här rapporterna när de jobbats med i flera år och när all den här kunskapen har samlats in?

(Camilla Andersson)

Ja först och främst så bidrar ju de här rapporterna med en global utvärdering av kunskapsläget om klimatförändring och dess effekter och det här går in till klimatförhandling, klimatarbete internationellt och nationellt när det gäller utsläppsminskningar och klimatanpassning och utsläpps rapportering. Till exempel inom COP27 som pågår just nu när det här sänts. Utöver det här så är det viktigt att betona att de oberoende författarna till rapporterna är de som skriver rapporterna. Det är inte medlemsländerna. Så att det är en opolitisk produkt. Däremot under beslutsmöten så konsulterar länderna frekvent författarna, det vill säga ställer frågor för att förstå precis vad är innebörden av det som står i sammanfattning för beslutsfattare.

(Olivia Larsson)

Och du är på de här mötena? Eller?

(Camilla Andersson)

Ja sen jag började att arbeta med IPCC fokalpunkt, så deltar jag i beslutsmöten. Så jag började i januari i år.

(Olivia Larsson)

Vad får ni liksom för eller vilken ingång ska ni ha som Sverige i de här?

(Camilla Andersson)

Våra inlägg, det vill säga vår representation, baseras på vårt eget lands och alltså regeringen, departementets input och den får vi via en instruktion från dem. Vi brukar få instruktionen att Sverige vid behov ska samarbeta med andra länder för att vidhålla IPCCs integritet. Och vetenskaplig korrekthet. Dessutom brukar vi verka för jämställdhet i panelens arbete.

(Musik)

(Olivia Larsson)

Ja, nu ska vi prata om det kanske mest spännande i det här avsnittet. Vi ska prata om vad det faktiskt står i de här rapporterna, men som vi var inne på förut så stod det väldigt mycket i dem. De är ju typ tiotusen sidor långa så att vi kan inte eller ja delrapporterna tillsammans är typ så långa, så vi kan inte prata om allt det. Men när vi skulle prata om det här ”summary for policymakers”, alltså på svenska ”sammanfattningen för beslutsfattarna” där det står sammanfattningen av de här rapporterna och vi ska ju sammanfatta även den här sammanfattningen. Men om vi börjar med att se på hur IPCC summerar hur människan har påverkat klimatet, Christophe?

(Christophe Sturm)

Ja som du sa så är det väldigt mycket och det är svårt att lyfta upp de mest intressanta punkterna. Ska vi ta en första så är det i slutsatsen att det är nu otvetydig att global temperatur har ökat och att det huvudsakligen beror på mänsklig aktivitet. När man tittar på siffrorna så här temperatur ökat med 1,09 °C sedan förindustriell tid, det vill säga mitten på artonhundratalet när industriella revolutionen och användning av fossila bränslen började. Utav dessa 1,09 grader så kan man härleda att det är 1,07 som är direkt relaterad till mänsklig aktivitet och bara 0,02 som är relaterad till din naturliga variabiliteten.

(Olivia Larsson)

Och den naturliga variabiliteten det gör att klimatsystemet har liksom det inte så konstant klimat hela tiden, även om människan inte skulle påverka det, utan det finns andra saker som styr. Det kan till exempel vara El Nino-event och sånt som vi pratar om i det hela första avsnittet, så det kan man lyssna på om man känner att man vill veta mer om det. Men det som du sa nu Christophe det var att vi har värmt upp världen och det är det som man oftast tänker på när vi pratar om klimatförändringarna. Man tänker på den här uppvärmningen, men det blir också en skillnad i nederbörd har vi lärt oss i de tidigare avsnitten. Som en typ väldigt förenklad enkla regel kan säga att det blir mer nederbörd på platser som innan har nederbörd och det blir torrare i på platser som redan i dag är torra. Men jag tycker att vi ska gå över lite till extremer för att dom står det ju också i IPCC-rapporten att dom kommer öka i ett varmare klimat. Vill du berätta om varför det sker?

(Christophe Sturm)

Det som står i IPCC är att ju varmare klimaten blir i genomsnitt desto oftare och desto häftigare blir extremhändelser. Till exempel om temperaturen nåt plus 2 grad över förindustriell tid, så innebär det att värmeböljor kan bli upp till 3 grader högre än det som vi känner idag och inträffa oftare än vad vi har idag. Och samma gäller även för torkan eller extrem nederbörd. Jo, och därmed risk för översvämningar eller tropiska cykloner.

(Olivia Larsson)

Om vi då, nu nämnde Christophe alla de här extremerna, men vad innebär de då för människor om vi till exempel pratar om värmeböljor? Och så tänker vi att vi har massa folk som bor i städer.

(Camilla Andersson)

Ja. Det är ju bevisat att höga temperaturer har en negativ effekt på vår hälsa och det finns något som heter ”Urban Heat Island”, i städer så blir värme ännu mycket varmare och det här är ett jättestort problem. Väldigt många människor bor i städerna och samtidigt utsätts för både den värmeböljan som är allmän, men även en ytterligare ökning av den här temperaturen inne i städer, vilket ger negativa hälsoeffekter. Och till och med för tidig död hos människor.

(Christophe Sturm)

Ett exempel för detta visas IPCCs sammanfattningen. Det finns en kombination av temperatur och luftfuktighet som gör att mänskliga kroppen inte kan svettas och därmed reglera sin temperatur, vilket därmed utgör en hälsofara att bara vistas utomhus och som till och med kan leda till döden för vissa individer. Och ett sätt att förklara hur klimatförändringar vad de har för en effekt i dagsläget så finns ju ett stor område i världen där den kombinationen av temperatur och luftfuktighet som är farligt inträffar. Som tur är inträffar det i genomsnitt inte längre än en månad per år. Om man nu tittar på en medelscenario… vid 4.5…

(Olivia Larsson)

Och scenario betyder här… ett scenario för hur mycket växthusgasutsläpp som människan kan släppa ut, så att IPCC har gjort liksom alltså olika banor beroende på hur mycket människan kan tänkas släppa ut och medelscenariot det är då över Parisavtalet, så det bidrar till en större uppvärmning än vad världen har kommit överens om men det är också dit vi är på väg nu.

(Christophe Sturm)

Under ett sådant, alltså inte alls omöjligt scenario, så finns det ju risk för att stora områden i Sydostasien, som i Filippinerna eller Indonesien upplever de här farliga förhållanden nästan året runt. Så nu pratar inte vi bara om obehag och lite problem, det blir hälsofarligt att vistas ute.

(Musik)

(Olivia Larsson)

När vi pratade om det här då som du har pratat om Christophe, alltså att det blir så mycket varmare för så många människor och att det blir så varmt att man typ inte kan vara utomhus. Alltså det drabbar ju människor över hela världen att det blir varmare och som du sa att uppvärmningen sker ju olika beroende på vart man befinner sig i världen. Men det som också spelar en stor roll är ju liksom hur samhället ser ut, alltså om till exempel ett fattigt samhälle så har man ju inte den möjligheten att anpassa sig till klimatförändringarna. Som till exempel här i Sverige när vi har råd att göra stora infrastrukturprojekt för att liksom anpassa oss till klimatförändringar. Vill ni berätta om vad alltså vad det står om den här gruppen av människor?

(Camilla Andersson)

Ja, jag kan berätta att IPCCs rapporter sammanfattar att 3,3 till 3,6 miljarder människor som har en hög sårbarhet inför klimatförändringen och människorna där då det är 40 % av jordens befolkning som har hög sårbarhet. Och här är det en stor variation mellan regioner och länder och inom regionerna. Den nuvarande utvecklingen ökar ekosystem och människors utsatthet för klimatrisker. De genomförda åtgärderna för klimatanpassning har redan påverkat till det bättre vad gäller konsekvenser för extremväder, men åtgärder man gör idag de har många gånger varit anpassade efter den förändring som sker idag och inte förutseende inför framtiden. Vilket man tycker från IPCCS håll då vore mycket bättre att man ser framåt också. Inte bara anpassa i efterhand.

(Olivia Larsson)

Jo, men när vi pratar om anpassning, ett sätt att kunna anpassa sig då för att du pratar om liksom att man ska anpassa sig till framtiden och för att man ska veta hur framtiden ska drabba sin region så behöver man också veta vilket klimat som väntas i framtiden, om man behöver ha tillgång till klimatdata. Och klimatdata har ju vi bra tillgång till här, men alla regioner och länder i världen har ju inte det här speciellt kanske om man är ett utvecklingsland. Men jag vet att du jobbar med det här Christophe, vill du berätta om det?

(Christophe Sturm)

Först, så vill jag påminna om att i vissa i rapporten pratar inte om en klimatkris eftersom det inte ingår i sitt mandat. Däremot alla fakta som finns väldigt skrämmande och det finns många utanför IPCC som pratat om detta som en kris som till exempel FNs generalsekreterare. Så vad vi än gör idag kommer vi behöva anpassa oss för framtiden. Man kan väl säga att det är främsta anpassningsåtgärder är ju att minska risken för hur allvarligt det ska bli senare, det vill säga att minska utsläppen. Men oavsett så behöver vi anpassa oss och som ni precis sagt så är det länderna oftast nära ekvatorn som får de allra allvarligaste konsekvenserna av klimatförändringar. Trots att de har bidragit alltså som länder väldigt lite och att de inte har samma resurser för att utföra anpassningen.

Det är en anledning att Gröna klimatfonden (GCF – the Green climate fund) har satts upp för att finansiera projekt. Anpassningsprojekts främst, för alla länder och i synnerhet de som inte har tillgång till all data själva. Och allt det som en bra planering baserar sig på är att ha god data och det är den biten som är SMHI gör i uppdrag för WMO och GCF, att se hur klimatförändringar skulle bli i framtiden. Men det ställer en svår uppgift eftersom vi inte riktigt vet vilken väg vi kommer välja framåt och vilka klimateffekter vi måste anpassa oss för.

(Musik)

(Olivia Larsson)

Nu har vi pratat om anpassningar och anpassningarna är ju ett nödvändiga för att vi ska eller för att samhällen och människor ska liksom vara säkrare i klimatförändringarna. Men det är ju framförallt utsläppen som måste minska för att klimatförändringarna ska kunna bromsas in och för att skadorna ska bli så små som möjligt. Den första IPCC-rapporten som sammanställde forskningen inom klimatområdet. Den publicerades redan år 1990, så man har ju vetat om det här länge, och innan den publicerades av viss mån också, om det här. Men vad har hänt sen dess?

(Christophe Sturm)

En sak som är bra att komma ihåg är att nettonoll är nödvändigt någon gång, alltså att vi inte släpper… vi tar in lika mycket växthusgaser som vi släpper ut eftersom så länge våra utsläpp är positiva så ökar antalet växthusgaser i atmosfären och vår jord fortsätter att värmas upp. Du sa att i början på nittiotalet så kom första rapporten innan Earth Summit i Rio de Janeiro, 1992. Det som vi har släppt som växthusgaser sedan dess, i ungefär 30 år, är ungefär lika mycket som alls det vi skapade mellan industriella revolutionen år 1850 fram tills 1990. Så när vi 19 90 såg att vetenskapen bevisade att det fanns ett problem så har vi ungefär fördubblats detta inom en generation. Vad som händer nu är ovisst, men jag vill gärna understryka hur viktigt det är att agera snabbt för hade vi börjat för 30 år sedan så hade vi haft många olika möjligheter att komma ner på nettonoll på ett smidigt sätt. Nu har inte vi riktigt tiden att göra det smidigt så vill vi uppnå Parismålen så måste vi kraschlanda så snabbt som möjligt.

(Olivia Larsson)

Det låter ju ganska konstigt när man tänker på det, att vi har släppt ut lika mycket liksom mellan industrialisering arton hundrafemtio till nittonhundra nittio när den här IPCC-rapporten kom första gången och då sammanställde klimatvetenskapen. Och lika mycket då som vi släppte ut då eller ungefär lika mycket har vi alltså släppt ut från 1990 till idag. Och om man fortsätter att tänka på det här så slutar ju inte det liksom konstiga för att 2015 skrev vi på Parisavtalet. Och sen dess så har utsläppen fortsatt att öka globalt. Vad hur kan… eller hur kan det vara så?

(Camilla Andersson)

Ja, men alla länder och även Sverige har förbundit sig att genomföra åtgärder som bidrar till att vi uppnår målen i Parisavtalet och här så krävs stora och snabba omvälvningar av samhället för att vi ska nå det målet. Dagens åtaganden hos olika länder täcker inte för att uppfylla målen i Parisavtalet som det ser ut just nu?

(Musik)

(Olivia Larsson)

Men om vi tänker på allt det har vi pratat om nu då? Är det fortfarande alltså möjligt att klara 1,5 gradersmålet?

(Camilla Andersson)

Ja vi har ju… alla länder har förbundit sig genom åtaganden att uppnå Parisavtalets mål och i det ligger ju att begränsa temperaturökningen till 1,5 grader. Men eftersom utsläppen ökat sen 2010 så behövs nu mycket större och snabbare utsläppsminskningar till 2030 än vad som fanns i specialrapporten om 1,5 graders målet från 2018. Möjligheten att begränsa global uppvärmning till 1,5 grader har också minskat på grund av de senaste årens utsläppsökningen. Som det ser ut nu så är det så att varken befintlig eller beslutad politik i länder, kalender eller de nationella klimatplanerna är tillräckliga för att begränsa uppvärmningen till 1,5 eller ens 2 grader. Vi närmar oss snarare 3 grader. Att sträva efter målen i Parisavtalet det förutsätter att vi omgående närmsta åren börjar minska våra koldioxidutsläpp och att de minskar med 48 % till 2030 och det jämfört med 2019. Och sen efter ungefär 2050 ska vi globalt uppnå nettonoll. Som Christophe pratade om och det betyder alltså att vi tar upp lika mycket som vi släpper ut av koldioxid och andra växthusgaser. Sen efter 2050 förutsätter det att vi börjar uppta mer koldioxid än vi släpper ut. För att hålla oss till 2 graders utveckling så är det ungefär samma. Vi måste snabbt minska våra utsläpp. Men det är inte riktigt lika snabb utveckling. Om vi väntar med att minska utsläppen markant. Ja, men då måste vi göra mycket större än nettonegativa utsläpp framöver och det här finns… Det är svårt att genomföra stora netto negativa ut.

(Olivia Larsson)

Vad är det ens?

(Camilla Andersson)

Ja, vad betyder det? Nettonegativt jo, men det handlar till exempel om teknik som inte existerar idag. CCS ”carbon capture and storage”. Det finns i liten skala. Det är väldigt dyrt och tekniken måste utvecklas om det ska vara en lösning man tar upp koldioxid ur atmosfären och stoppar ner i marken igen. Inte lätt, men det en lösning. En annan lösning som nämns IPCC det är att man kan öka upptaget till naturliga ekosystem eller till skogar till marker. Och det här finns ju en kostnad kopplad till det. Det finns andra ekonomiska intressen.

(Olivia Larsson)

Finns det möjlighet att nå 1,5 gradersmålet utan den här tekniken som inte fanns i stor skala än?

(Christophe Sturm)

IPCC-rapporten pratar ju mycket om de så kallade negativa utsläppen… och de tydliga frågan är inte om man ska ha dem eller inte. Frågan är hur mycket och var och till vad?

(Camilla Andersson)

Om vi förlitar oss på ett stort upptag senare. Netto negativa utsläpp, då så ökar dessutom klimatriskerna markant. Det finns frågetecken för om det är möjligt att genomföra. De mest allvarliga riskerna det är att vi kan uppnå tröskeleffekter som inte går att återställa, till exempel förlust av korallrev som redan är på gång idag. Biologisk mångfald och kopplat till det också ekosystemtjänster som samhället faktiskt kan tjäna på att behålla.

(Musik)

(Olivia Larsson)

Och nu ska vi gå över till att prata om någonting som kallas för kolbudget. Alltså, det är då en budget för liksom hur mycket utsläpp av koldioxid vi har kvar för att kunna klara Parisavtalet. Och det här är ju såklart beroende på hur stora de negativa utsläppen blir också som vi pratade om precis. Men jag tänker att Christophe får berätta om det här.

(Christophe Sturm)

Det finns två utmaningar från en vetenskaplig synpunkt för att tolka Parisavtalet. Den ena är att målet är ju satt i temperatur utan att vi har enats, utan att vi riktigt vet hur mycket utsläpp vi får göra, tills vi når det målet. Andra svårigheten är att Parismålet siktar på år 2100 att man ska uppnå temperaturen till dess. Med möjlighet för overshoots, alltså att man går över gränsen, men lovar att man minskar temperaturen och når målet ändå till slut, vilket skulle vara då i linje med Parisavtalet men innebär risker för ekosystem eller samhälle som inte klarar av högre temperaturer under en viss period.

Men om man nu alltså trots dessa svårigheter, om man försöker kolla på kolbudgeten, men andra ord hur mycket vi kan släppa ut med det målet vi har satt så är även detta komplicerat. Om vi säger att vi vill uppnå ett visst mål till exempel 1,5 eller 2 grader. Innebär det att om vi har 50 % chans att vara under, att vi tycker att det är tillräckligt bra? Eller ska vi se till att vi i åtminstone 80 % av fallen ser till att vi hamnar under det målet som vi har satt oss? Och beroende på antaganden så finns det helt olika ”carbon budgets”. Så i dagsläget släpper vi ju ut 60 gigaton per år om vi vill ha minst 50 % chans att uppnå 1,5 grads så har vi femhundra gigaton kvar att släppa ut. Vilket betyder lite mindre än10 år i dagens takt. Om vi däremot vill se till att vi har minst 83 % chans att uppnå målet så har vi bara 5 år av dagens utsläpp kvar.

(Camilla Andersson)

Och efter det måste vi följa nettonoll.

(Christophe Sturm)

Då skulle det innebära att vi har uppnåtts nettonoll.

(Olivia Larsson)

Vi ska ändå försöka att prata om de lösningarna som finns för att kunna hålla oss inom Parisavtalet för att det är ju möjligt som du har sagt Camilla. Och IPCC-rapporterna, då beskriver de alltså hur klimatet förändras beroende på hur mycket utsläpp vi släpper ut. Så vi vet liksom vad som väntar oss beroende på vilken väg vi tar. Men det beskriver ju också olika sätt eller olika förslag till, alltså hur man kan till exempel hålla sig inom olika kolbudgeter vill ge ett exempel på där Camilla?

(Camilla Andersson)

I rapporten om att begränsa klimatförändringen så beskrivs olika möjliga vägar framåt för att minska utsläppen. De här rapporterna ska ju vara policyrelevanta, men inte berätta vilken policy som är rätt så att i rapporterna så är man väldigt bra på att beskriva olika möjligheter för beslutsfattarna. Till exempel så finns en väldigt bra figur som visar på olika kostnader för nettoutsläpps minskning inom olika sektorer och vilken potential de har för minskade klimatgasutsläpp. Till exempel inom energisektorn då beskriver man att det finns en stor potential just för vind och solenergi. Där mer än hälften av potentialen faktiskt är en investering där vi får ut mer pengar. De som bygger sol- och vindenergi får ut mer från det än det kostar. Och det är ju på ett globalt i ett globalt perspektiv. En annan som nämns är ”CCS - capture and storage.” Med eller utan bioelektricitet, där man i ett globalt perspektiv ser det som en kostsam och låg potentialutveckling. Som det ser ut nu.

(Musik)

(Olivia Larsson)

Men nu ska vi försöka sammanfatta hur vi har sammanfattat sammanfattningarna i rapporterna. Vad tänker ni är viktigaste att ta med sig när man har lyssnat på det här avsnittet?

(Christophe Sturm)

Jag skulle basera mig på informationen som finns i IPCC-rapporterna försöker tolka dem med egna ord. Första punkten är att klimatet förändras och det är huvudsakligen på grund av mänsklig aktivitet. Andra punkten är att klimatförändringar påverkar alla. Alla länder, alla ekosystem, alla samhällen, alla ekonomier men inte i samma grad. Det finns en tendens att länderna nära ekvatorn blir drabbade hårdare än många andra länder. När man tittar i detalj på hur omfattande och stora klimatförändringarna är och effekterna på ekosystem och på människor så är det alarmerande. Det är alltså mitt ord, står det inte så i rapporten. Men jag tror att vem som helst som skulle läsa skulle komma till samma slutsats. Och ju högre medeltemperaturen blir desto större risker, klimatrisker. Och detta är inte linjär, två grader värre än 1,5 och 3 är mer än dubbelt så farligt som 1,5.

(Olivia Larsson)

Ja, för jag tänker att någon kanske tänker ”okej vi är på väg mot 3 grader men det är så mycket farligare än 2 grader?”. Men alltså så är det?

(Christophe Sturm)

Alltså, ja, det är det och det är inte bara ett intryck, det baseras verkligen på en massa olika analyser av sårbarhet. Såväl för ekosystem som för olika länder och områden och för olika ekonomiska sektorer. Det är ytterst sällan det är en sektor eller land skulle gynnas, i de allra flesta fall blir det ju ganska allvarligare. Och tredje punkten är att utöver att anpassa oss så är det viktigt att se till hur vi kan minska utsläppen. Vi har tyvärr inte kunnat gå in i alla detaljer eftersom det finns mycket mer väldigt spännande information i rapporten än det som vi hann gå in här under podden. Det är ett möjligt att fortfarande uppnå Parismålet, det skulle kräva ganska drastiska åtgärder som jag förstår är opopulära är. Det går inte att bara ta ett eller annat åtgärd utan det måste vara ett sammanhängande system och nu att vi har väntat så länge så har inte vi så mycket val. Vi måste verkligen aktivera alla nivåer som vi har, men om vi inte gör det då är ju risken att det blir kostsammare. Det blir mycket farligare för ekosystemet, och för vi senare och för våra barn.

(Olivia Larsson)

Camilla?

(Camilla Andersson)

Jag har två viktiga budskap som jag tycker alla ska ta med sig hem. Det ena är hur allvarligt läget är och det andra handlar om att du kan göra där som du som lyssnar på det här. Jo den första delen den tycker jag sammanfattas väldigt bra i den andra arbetsgruppens sammanfattning för beslutsfattare. Jag läser ”den samlade vetenskapliga evidensen är entydig. Klimatförändringen är ett hot mot människans välbefinnande och planetens hälsa. Varje ytterligare fördröjning av samordnade globala åtgärder för anpassning och utsläppsminskningar kommer att innebära att vi går miste om en kortvarig och snabbt försvinnande möjlighetsfönster för att försäkra en livskraftig och hållbar framtid för alla.” Jättedeppiga ord så klart, men vi kan göra någonting. Det finns möjligheter att göra åtgärder inom alla sektorer, men vad kan du göra för att minska utsläppen? Jo, vi har själva möjligheten med att minska våra utsläpp med upp till 40 till 70 %.Och det är saker vi själva gör genom våra val. Vi kan till exempel minimera matsvinn. Vi kan äta mer vegetariskt och det inte betyda bara vegetariskt. Vi kan åka kollektivt och cykla så gott vi kan när det är möjligt och se till att minimera onödig energianvändning i bostaden. Tilläggsisolera, byta fönster m.m. är en effektiv energilösning.

(Olivia Larsson)

Och om man vill då läsa mer så finns den översatt till svenska också på SMHIs webbplats. Men tack så mycket för att ni två ville vara med och berätta om vad som står IPCC-rapporterna.

(Camilla Andersson)

Stort tack Olivia!

(Christophe Sturm)

Tack till dig.

(Musik)

(Olivia Larsson)

Du har alltså hört på Camilla Andersson, Sveriges biträdande kontaktperson för IPCC och docent i meteorologi, och forskare på luftföroreningar på SMHI och Christophe Sturm, som är filosofie doktor inom klimatologi. Och mig Olivia Larsson, som har programlett det här avsnittet.

(Sofia Söderberg)

Du har lyssnat på en podd från SMHI. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut.