ENSO är ett fenomen som berör en stor del av jorden och påverkar den globala medeltemperaturen. Grundläggande för ENSO är ett nära samspel mellan hav och atmosfär där båda är ömsesidigt beroende av varandra. ENSO svänger oregelbundet mellan två faser. Den varma fasen, El Niño, kännetecknas av förhöjd temperatur i östra och centrala ekvatoriella Stilla Havet medan det omvända gäller i den kalla fasen, La Niña. Detta får högst påtagliga konsekvenser för den globala medeltemperaturen - som överlagrat den långsamt stigande temperaturtrenden på grund av global uppvärmning - orsakar högst noterbara kortsiktiga variationer med en fördröjning på ungefär tre månader.
Indikationer på La Niña-förhållanden
Det går enligt WMO inte att utesluta att La Niña utvecklas till en måttfull variant då ett litet antal modeller prognoserar en fortsatt avkylning till mer än 1,0° under det normala. Sannolikheten för en ny El Niño är däremot i det närmaste obefintlig före april 2018.
Under hösten kyldes havsvattnet i den tropiska delen av centrala och östra Stilla havet till 0,5°– 1,0° under vad som är normalt. Denna avkylning sträcker sig även ner på ett par hundra meters djup. Även de atmosfäriska förhållandena ändrades med minskad nederbörd kring den internationella datumlinjen, ökad nederbörd kring Indonesien, kraftigare passadvindar och lägre lufttryck i västra Stilla havet och högre lufttryck än normalt i östra Stilla havet. Sammantaget är detta enligt WMO (World Meteorological Organization) indikationer på La Niña-förhållanden.
Skillnad på förhållanden och episod
Det är viktigt att skilja på La Niña-förhållanden (El Niño-förhållanden) och en La Niña-episod (El Niño-episod). I det första fallet räcker det med att de atmosfäriska och oceanografiska kriterierna för La Niña respektive El Niño är uppfyllda. Dessutom krävs att man prognoserat att dessa förhållanden kommer att bestå under minst tre konsekutiva månader framåt.
En La Niña- eller El Niño-episod kräver däremot att kriterierna är uppfyllda under en tillräckligt lång tid. För att en avvikelse skall få kallas för en episod kräver amerikanska NOAA (National Oceanic and Atmospheric Administration) att havsvattentemperaturen i Niño 3.4-området avviker ±0,5° under fem på varandra överlappande tremånadersperioder. Klassificeringen är dock preliminär då avvikelserna beräknas relativt den senast tillgängliga 30-årsklimatologin, som för närvarvarande är 1986 – 2015. Detta är nödvändigt på grund av den substantiella uppvärmningstrenden. Denna klimatologi räknas om vart femte år och därmed också de senaste ONI-värdena.
För Australiens vädertjänst, Bureau of Meteorology, skiljer sig kriteriet för en episod åt jämfört med NOAA. Där krävs förutom att villkoret för de atmosfäriska förhållandena är uppfyllda att havsvattentemperaturen i Niño 3.4-området är ±0,8° under tre månader i följd för att avvikelsen skall få kallas en episod.
