Vid SMHIs utsjöexpedition den 14-20 mars noterades vårblomning i Västerhavet. Mikroskopanalys av prover med växtplankton visade att det var kiselalger från släktena Skeletonema och Chaetoceros som dominerade.
– I Västerhavet är vattenmassan oftast kraftigt skiktad vilket innebär att vårblomningen startar tidigare där jämfört med både Östersjön och Nordsjön. Skiktningen medför att växtplankton inte blandas ned så djupt vilket i sin tur innebär att de spenderar mer tid i ljuset nära ytan. Ljuset är en förutsättning för tillväxt, förklarar Bengt Karlson, forskare på SMHI.
En stor del av vårblomningen av växtplankton sjunker till botten och utgör föda för bottenlevande djur. Växtplankton utgör grunden i havets näringsväv. Utan växtplankton skulle det inte finnas fisk, hummer och valar.
Satellitbilder i algövervakning
SMHI använder också satelliter för att övervaka algblomningar. När det är molnfritt kan havets färg användas för att uppskatta mängden klorofyll som i sin tur är en grov uppskattning av mängden växtplankton. Data från den europeiska satelliten Sentinel 3 med OLCI sensorn (Ocean and Land Colour Instrument) visar utbredningen av blomningen 18 mars. Tio dagar senare var blomningen över.
– Klorofyll är ett grovt mått på mängden växtplankton. Halterna i Kattegatt och Skagerrak låg mellan ca 10-32 µg/l vilket är typiska halter för en vårblomning i Västerhavet, säger Bengt Karlson.
Den högsta halten klorofyll observerades på 15 m djup vid station Å13 i öppna Skagerrak väster om Smögen, under SMHIs utsjöexpedition.
I Östersjön väntas blomningen starta senare.