I Östersjön blommade cyanobakterierna från andra veckan av juli och en månad framåt. Den största utbredningen fanns där i slutet av juli. I Bottenhavet kom blomningen igång två veckor senare och kulminerade i mitten av augusti, vilket även är normalt för det havsområdet.
Blåst i juni påverkade
– Att blomningen inte kom igång på allvar förrän i mitten av juli trots att de första tecknen visade sig redan den 18 maj, kan nog sägas bero på att juni var blåsigare än på länge. Trots att cyanobakterierna fanns i vattnet, blandade vågorna ned dem under ytan, säger Jörgen Öberg, oceanograf vid SMHI.
Sett över hela sommaren påträffades de mest omfattande ytsamlingarna med cyanobakterier i norra Östersjön i slutet av juli.
Den tidiga starten på blomningen bekräftades av SMHIs utsjöexpedition med R/V Aranda som lägligt nog ägde rum den 18–23 maj. Redan då fanns cyanobakterien Aphanizomenon flos-aquae i proverna från alla stationer i Östersjön. Vid juniexpeditionen den 15–20 förekom den potentiellt giftiga arten Nodularia spumigena i varierande mängd vid alla mätstationerna, men på grund av blåsten syntes inga ytansamlingar.
Det blåste även under expeditionen den 10–16 juli. Nu noterades mindre ytansamlingar främst nordost om Gotland samt utefter Ölands ostkust. Vid samtliga stationer var det medelhöga till höga antal av de olika cyanobakterie-arterna Dolichospermum, Aphanizomenon flos-aquae och Nodularia spumigena i vattenproverna. Nu fanns förutsättningarna för mer påtagliga ytblomningar.
Algblomningen tog fart
– När vinden sedan avtog dröjde det inte länge innan större ytansamlingar bildades. De kraftigaste fanns i norra Östersjön, men de förekom i stora delar av havsområdet fram till mitten av augusti. I Bottenhavet blommade cyanobakterierna under augusti, och då främst till havs i den södra delen samt utmed den finska kusten, säger Jörgen Öberg.
Statistiskt sett liknar sommarens blomning de senaste två somrarnas, med ungefär samma varaktighet och omfattning, och kan betecknas som måttlig.