Vid förra passagen för den arktiska polära virveln, i början av februari, gjordes det observationer av färgskimrande pärlemormoln så pass långt söderut som i Kalmar län. I Sverige observeras de vanligen i närheten av fjällen.
Pärlemormoln speciella
Ett mer vetenskapligt namn på molnen är PSC (Polar stratospheric clouds). De bildas vid extremt låga temperaturer, en bit under -70˚C, och på höjder där vi normalt inte har moln.
De vanliga molnen befinner sig från marken upp till lite drygt tio km höjd, medan pärlemormolnen befinner sig på omkring 20 km höjd. Detta är på samma höjd som merparten av ozonskiktet finns och pärlemormolnen kan därför ha stor inverkan på ozonet. Om solstrålningen är tillräckligt stark kan ozonet snabbt brytas ner med hjälp av de partiklar molnen består av. Något som sker varje år över Antarktis då det så kallade ozonhålet uppkommer.
Över Arktis förekommer en motsvarande nedbrytning, men för flertalet år är nedbrytningen liten och kortvarig. Senast vi hade en kraftigare nedbrytning över Arktis var på våren 2011. Då försvann över Skandinavien, under nästan en vecka, omkring 40 % av ozonskiktet i jämförelse med mer normala värden för årstiden. Nu kan vi förvänta en liknande episod över Skandinavien från den 28 februari till den 3 mars.
Hur kraftig blir UV-strålningen?
Om ozonskiktet tunnas ut kan solens UV-strålning passera i större mängd ner till jordytan. Men under vinterhalvåret står solen lägre än den gör på sommaren så solstrålningen måste då passera en lång väg genom atmosfären, vilket gör att den ändå reduceras kraftigt trots att ozonskiktet kan vara tunt.
De UV-indexvärden som vi förväntar oss blir som högst strax under två i södra Sverige, drygt ett i Svealand och under ett i större delen av Norrland. Dessa värden är låga. Det kan ändå vara värt att notera att i snötäckt terräng kan UV-indexvärdena fördubblas om man vänder sig mot solen och får reflekterad UV-strålning från snön. Personer som vistas ute på snö en hel dag i soligt väder bör därför skydda sin hud.