Ozonhålet över Antarktis dök upp i slutet av 1970-talet som en följd av våra utsläpp av framförallt klor-fluor-karboner (CFC), i Sverige kända som freoner. Redan efter en tio år var hålet stort som hela den antarktiska kontinenten.
Storleken och formen av hålet är starkt beroende av den atmosfäriska cirkulationen över Antarktis i form av den så kallade polära virveln (polar vortex). Vissa år är virveln mindre andra år större. Formen på virveln varierar också under den tid som ozonhålet existerar.
Årets ozonhål är mycket sannolikt rekordstort, men värdena skiljer sig något åt beroende på vilket satellitbaserat instrument som används för beräkningen. Se tex Ozone hole and UV forecast från TEMIS (engelska)
Ozonhålet finns inte året runt utan är ett fenomen som uppträder under våren. När vi har höst över nordliga breddgrader är det ju vår på södra hemisfären.
Men inte rekord ur andra aspekter
Ozonhålet är inte ett hål på så sätt att allt ozon har försvunnit utan snarare en mycket kraftig förtunning. Definitionen brukar vara att ozonhål är det om mängden ozon över Antarktis understiger 220 DU (Dobsonenheter). Om allt ozon från jordytan till atmosfärens yttre gräns samlades till jordytan, vid det tryck och temperatur som normalt sett råder där, skulle gasskiktet med ozon bli 2,2 mm tjockt om värdet var 220 DU. Över Sverige är ozonskiktets tjocklek vanligen 250-450 DU, men värden kring 200 DU har förekommit.
Förutom den geografiska storleken brukar ozonforskarna följa hur mycket ozon som har försvunnit i jämförelse med nivån 220 DU, ett mått på mängden nedbrutet ozon. Ur den aspekten finns det flera år som har haft större nedbrytning än i år, exempelvis 2008 och 2009, se Ozone hole and UV forecast från TEMIS (engelska)
Ytterligare ett mått är att studera de lägsta ozonskiktsvärdena under den period då ozonhålet är som tunnast. Det nuvarande rekordet är 92 DU från 1994. Se Ozone hole watch, NASA (engelska) Under de senaste åren har värdet typiskt legat omkring 120-140 DU, se ozonhålets djup på Ozone hole and forecast, TEMIS (engelska), och årets lägsta värden verkar hamna i detta intervall.
Årets ozonhål är alltså rekordstort, men inte rekorddjupt. Den stora utbredningen av ozonhålet kan kopplas till för storleken gynnsamma atmosfärsströmningar.