Nya mätsystem kan ge ökad kunskap om tillståndet i havet

SMHI har tagit fram nya mätsystem för att kunna följa förändringar i havets bottenområden. Utrustningen har finansierats med medel från Naturvårdsverket och Havs- och Vattenmyndigheten. Tre mätriggar finns nu utplacerade, de finns i Laholmsbukten, vid Ölands södra udde och i Hanöbukten.

– Vi vill bland annat mäta syrehalten, och mer noggrant identifiera och övervaka gränsskiktet mellan syrerikt och syrefattigt vatten över tid, berättar Daniel Bergman Sjöstrand vid SMHIs oceanografiska enhet.

De så kallade bottenriggarna, är ett nytt tillskott till SMHI:s arsenal av automatiska mätsystem som även består av bojar med mätinstrument och fartygsbaserade automatiska system som mäter i ytvattnet. Bottenriggarna mäter temperatur, salthalt, syrehalt och strömmar var tionde minut. När det sker inflöden av syrerikt vatten i Östersjön förflyttas vattenmassor och förhållandena förändras i bottenvattnet, vilket registreras i detalj av mätsystemet.
 

Bottenmonterat mätsystem utvecklat av SMHI
Foto SMHI

– Dåliga syreförhållanden vid havsbotten påverkar bottenlevande djur och växter negativt. Vid vanliga manuella provtagningar från forskningsfartyg som sker med ungefär en månads mellanrum riskerar man att missa snabba variationer. De nya mätsystemen fyller tillsammans med de andra automatiska mätsystemen, en viktig funktion som komplement till dessa fartygsmätningar, säger Daniel Bergman Sjöstrand.

Intressant gränsskikt mellan syrerikt och syrefattigt

– För bottenriggarna väljer vi mätpunkter bland annat för att mer noggrant kunna övervaka gränsskiktet mellan syrerikt och syrefattigt vatten under en längre tidsperiod. Det ger oss en bättre bild av utbredningen av de syrefria vattenmassorna som är ett omfattande fenomen i Östersjön och som kraftigt reducerar fiskars livsutrymme, förklarar Daniel.

Små och behändiga 

De nya mätsystemen består av en rigg med instrument. När systemet varit i drift ett halvår tas det upp, data tankas ur och riggen servas. Riggarna kan sättas ut och tas upp med hjälp av relativt små båtar, i storleksordningen sju meter.  Riggarna har en sveplina som sträcks ut på botten till en vikt, så att de ska kunna bärgas genom draggning. De kan också tas upp till ytan med hjälp av akustiska utlösningsanordningar.