1985 var många av världens stater överens om att ozonskiktet stod inför ett hot och att det borde skyddas. Detta resulterade i ”Wienkonventionen för skydd av ozonskiktet”. Men konventionen innehöll inga beslut för hur detta skulle göras.
Det behövdes alltså något mer som kunde eliminera hotet. Två år senare, den 16 september 1987, skrevs en överenskommelse (traktat) under vid ett möte i Montreal. Det gick under namnet Montrealprotokollet och trädde i kraft 1 januari 1989.
Från början var överenskommelsen alldeles för svag för att lösa problemet med de utsläpp som skadar det skyddande ozonskiktet. Men efterhand reviderades det genom att skärpa utsläppsbegränsningarna och inkludera nya ämnen. Till dags dato har Montrealprotokollet reviderats fem gånger, senast i Peking 1999.
Även om hotet mot ozonskiktet ännu inte är helt avvärjt så ser vi att ozonskiktsminskningen avtog kring millennieskiftet. Och nu ser vi tendenser till en återhämtning.
Klimat- och ozonskiktsproblematiken är kopplade
Eftersom tjockleken av ozonskiktet över en viss plats beror på hur ozonet transporteras, bryts ner och bildas så kan det variera kraftigt från tid till annan. Vindarna varierar mycket både till riktning och styrka med höjden över marken. De kemiska bildnings- och nedbrytningsreaktionerna för ozon varierar även de med höjden och beror på temperatur, solstrålning och halter av andra ämnen samt partiklar.
Då vindar och temperatur är beroende av rådande klimat påverkas ozonet på så vis av en klimatförändring. Samtidigt påverkas klimatet av hur ozonet varierar eftersom ozonet i sig är en betydande växthusgas. Eftersom mängden ozon globalt sett är ojämnt fördelat (både i tid och rum) kommer en ökning eller minskning av ozonskiktet att påverka olika delar av jorden på olika vis.
Ett intressant exempel är att det Antarktiska ozonhålet, som orsakats av våra utsläpp av ozonnedbrytande ämnen, har gett upphov till en förskjutning mot sydpolen av den polära jetströmmen, som vandrar runt Antarktis över det Södra Ishavet. Eftersom jetströmmen är knuten till de lågtryck som ger nederbörd har det skett en förskjutning av nederbördsmönstret på södra halvklotet.
Så påverkar klimatförändringen ozonlagret
Den pågående klimatförändringen, som orsakats av våra ökande utsläpp av växthusgaser i atmosfären, höjer temperaturen nära jordytan, men sänker temperaturen i de högre delarna av atmosfären där ozonskiktet finns. Denna förändring kommer efterhand att påverka cirkulationen på ozonskiktsnivå så att en ökande mängd ozon förflyttas från låga breddgrader till höga.
Mot slutet av århundradet kommer därför höga breddgrader att ha mer ozon än det fanns innan ozonskiktet började brytas ner, medan låga breddgrader faktiskt kan få ett tunnare ozonskikt än vad som tidigare varit. Och detta beroende av klimatförändringen.