Den årliga kartläggningen av syrebristen i Östersjön visar fortsatt stor utbredning av bottnar utan syre eller med mycket låga syrehalter. Syrekartläggningen har utförts sedan 2011 och visar hur den totala ytan av bottnar med syrebrist har förändrats sedan 1960-talet. Den tydligaste förändringen hittills är att utbredningen av syrefria bottnar sedan 1999 ligger markant högre än innan. Årets kartläggning visar att utbredningen ligger kvar på ungefär samma nivå, trots flera inflöden av nytt syresatt vatten sedan 2014.
Utbredningen av syrefria bottnar 2016
2014 skedde ett av de största inflödena till Östersjön som någonsin uppmätts. Då fanns stora förhoppningar om att hela bassängen öster om Gotland skulle bli syresatt. Mycket riktigt uppmättes också syre i bottenvattnet i den här bassängen under våren och sommaren 2015. Kartläggningen för 2015 och 2016 visar att det fortsatt är omkring 30 procent av bottnarna i Östersjön som lider av syrebrist (< 2 milliliter/liter). Hur stor yta detta är visas i kartan, där punkterna visar från vilka platser det finns mätdata som använts för att göra kartläggningen.
– Syrekartläggningen görs med mätningar från hösten eftersom det är då utbredningen av syrefria bottnar är som störst och vi vill här fånga upp den maximala utbredningen varje år. Bottnarna i östra Gotlandsbassängen syresattes av inflödet 2014, men syret förbrukades snabbt och detta syns därför inte i den årliga kartläggningen, berättar Martin Hansson, oceanograf på SMHI.
Många har ändå funderat på varför det stora inflödet inte haft större påverkan på utbredningen av syrefria bottnar. En orsak till detta skulle kunna vara de mycket höga halterna av svavelväte som fanns innan inflödet 2014.
– Förenklat kan man säga att svavelväte äter syre. Finns det mycket svavelväte i vattnet vid ett inflöde kommer mycket av syret gå åt till att oxidera svavelvätet. Vi tror därför att de tidigare höga halterna av svavelväte kan vara en bidragande orsak till att vi inte kan se någon minskning i utbredningen av de syrefria bottnarna, säger Lena Viktorsson oceanograf på SMHI.
Positivt med ökade inflöden
Från 1960 till mitten av 1980-talet var inflöden av syrerikt vatten till Östersjön vanligt förekommande och utbredningen av områden med syreproblem var liten. Därefter följde en period då stora inflöden bara noterades omkring vart tionde år. Efter 1999/2000 noterades ett regimskifte då utbredningen av syrefria bottnar nådde en förhöjd nivå som har bibehållits sedan dess.
– Sedan 2014 har de små och medelstora inflödena till Östersjön har ökat. Om denna utveckling fortsätter är det mycket positivt för Östersjön och chanserna är goda att utbredningen av syrefria och syrefattiga områden minskar på sikt, säger Martin Hansson oceanograf på SMHI.
