Internationella ozondagen och 40 år sedan undertecknandet av Wienkonventionen

Wienkonventionen för skydd av ozonskiktet är en global konvention om åtgärder för att förhindra utsläpp av ozonnedbrytande ämnen. Den undertecknades 1985 och trädde i kraft 1988. Genom Wienkonventionen erkändes den pågående förtunningen av ozonskiktet som ett globalt problem, och grunden lades för internationellt samarbete genom forskning, observationer och vetenskaplig utredning av ozonskiktet.

Montrealprotokollet viktig överenskommelse

Konkreta åtaganden och åtgärder för att reducera utsläppen av ozonnedbrytande ämnen specificerades sedan i Montrealprotokollet som antogs den 16 september 1987. Internationella ozondagen har därmed pekats ut av FN att infalla varje år detta datum.

Forty years ago, nations came together to take the first step in protecting the ozone layer — guided by science, united in action. The Vienna Convention and its Montreal Protocol became a landmark of multilateral success. Today, the ozone layer is healing. This achievement reminds us that when nations heed the warnings of science, progress is possible, said United Nations Secretary-General António Guterres.

Idag har dessa överenskommelser lett till att över 99% av tillverkning och produktion av de kontrollerade ozonnedbrytande substanserna har fasats ut. Dessa användes tidigare som en viktig komponent i exempelvis kyl- och frysskåp, luftkonditionering, brandsläckare och hårspray.

– Tack vare Wienkonventionen och Montrealprotokollet, med en rad senare tillägg och skärpningar, bedöms den fortsatta nedbrytningen av ozonskiktet ha upphört. En annan viktig effekt är att överenskommelserna har haft en positiv effekt för klimatet, eftersom många av de ozonnedbrytande substanserna också är kraftiga växthusgaser, säger Thomas Carlund, meteorolog, på SMHI.

Det globala ozonskiktet är idag i genomsnitt uttunnat med omkring 2% jämfört med en referensperiod 1964-1980 enligt Världsmeteorologiska organisationen (WMO). Under 2024 nåde tjockleken på ozonskiktet de högsta värdena på årtionden, tack vare gynnsamma meteorologiska förhållanden.

Läs mer om ozonlagrets återhämtning (wmo.int) Länk till annan webbplats.

Fortfarande uppträder det årligen ozonhål över Antarktis, som utan mänsklig påverkan inte skulle uppstå. Trots att utsläppen av de ozonfarliga ämnena nästan helt upphört, tar det lång tid för halterna i stratosfären att klinga av.

Utan de globala överenskommelserna om utfasning om ozonnedbrytande ämnen hade hade vi varit i ett mycket värre läge idag.

Modellsimuleringar visar på att med dagens takt på återhämtning kommer det globala ozonskiktet återgå till 1980-års nivåer i mitten av det här århundradet.

Ozonskiktet över Sverige

Ozonskiktet över Sverige mäts och övervakas av SMHI på uppdrag av Naturvårdsverket. Det görs främst genom mätningar från marken på två plaster: Vindeln och i Norrköping. Dessa mätningar ingår i det globala nätverket av stationer som rapporterar till World Ozone and UV radiation data centre och data används främst till långsiktig övervakning, validering av satellitmätningar och forskning.

– På våra breddgrader är variabiliteten mycket stor, och vi kan inte se någon tydlig trend på återhämtning ännu. Däremot påverkas vi sällan av några ozonhål och kraftiga förtunningar eftersom de generellt inte uppstår över Arktis, säger Sandra Andersson, klimatolog på SMHI.

Det är viktigt med fortsatt övervakning för att se att läkningen av ozonskiktet fortsätter som förväntat, och att det inte tillkommer nya utsläpp av oövervakade ozonnedbrytande substanser.

– Dessutom vill vi följa de mer lokala dagliga variationerna för att se när vi har tunt ozonskikt och därmed förhöjd UV strålning över Sverige, avslutar Sandra Andersson.