Vattenstånd har tidigare mätts i ett lokalt höjdsystem som var unikt för varje station. Under 2019 avslutades arbetet med att övergå till det nationella höjdsystemet RH 2000 för varje station. Via närliggande fixar som är fasta markeringar i berggrunden, mättes stationer in och anslöts till det nationella höjdsystemet.
Vattenståndet mäts med radar
En modern station för vattenstånd mäter vattenytans nivå med flera olika sensorer. Huvudinstrumentet är en radar, som med stor precision kan räkna ut vattenytans höjd utifrån hur lång tid det tar för en utsänd radarpuls att studsa mot vattenytan och reflekteras tillbaka till instrumentet.
Vid varje station finns alltid minst två instrument, antingen två radarsensorer eller en radarsensor samt en trycksensor, vilken räknar ut vattenytans nivå utifrån trycket nere i vattnet. Förutom dessa finns ibland även äldre typer av analoga instrument kvar som ytterligare backup. Dessa kan vara måttband som är fästa vid en flottör vid ytan eller en mätsticka som är nerstucken i vattnet. Båda dessa typer kallas ofta för pegel.
Mätinstrumenten kan vara monterade direkt vid kanten på en kaj eller inuti en mindre byggnad vid strandkanten. Byggnaden har kontakt med vattenytan via en brunn som består av betongrör eller som är nedsprängd i berget. Brunnen fylls med havsvatten via ett smalt horisontellt rör som dämpar vågrörelser. Denna typ av byggnad, inklusive dess instrument kallas ofta för mareograf.
Vattenståndsdata samlas in till SMHIs databas och skickas sedan vidare till olika användare. Inom 15 minuter efter mätning presenteras data som medelvärden för en 10-minutersperiod på sidan både i tabell- och diagramform. En lista över SMHIs samtliga stationer finns på sidan Stationslista vattenstånd
Historiska mätstationer och instrument
I Sverige startades kontinuerliga observationer av havsvattenstånd vid Slussen i Stockholm redan år 1774. Mätningarna fortsatte senare på Skeppsholmen och Stockholms vattenståndsserie är numera den längsta mätserien i världen. Stockholms havsvattenståndsserie
Efter ett statsbesök i Preussen beslöt den svenske kungen Oscar II att ett antal mareografer skulle anläggas runt den svenska kusten. Mellan åren 1886 och 1916 installerades tio mareografer inuti klassiska åttakantiga hus på följande platser: Ratan, Furuögrund, Draghällan, Björn, Stockholm-Skeppsholmen, Landsort, Kungsholmsfort, Ystad, Varberg och Smögen.
Mareografen på fotot till vänster är tillverkad efter förebild från Pola i dåvarande Österrike-Ungern. Instrumentet användes av SMHI och dess föregångare under åren 1886 till 1966.
Tillverkningskostnaden 1886 var 545 kronor. Skivan med diagrampapper (mareogram) fungerade som lod till urverket. Vattenståndet överfördes från flottören via en stång, kedja, hjul och kuggstång till två pennor.