Metod
SMHI beräknar en medeltemperatur för Sverige som helhet utifrån 35 stationer spridda över landet sedan 1860, Klimatindikator – temperatur. Varje år tas en årstemperatur fram samt medeltemperaturen för de fyra årstiderna.
Samma 35 stationer har använts i denna artikel. Temperaturdifferensen har beräknats mellan de två perioderna 1860-1900 och 1991-2019 för varje station och för de tolv kalendermånaderna.
Störst ökning i norra och östra Sverige
Temperaturökningen i Sverige mellan de två perioderna har varierat på olika stationer som årsmedel mellan 1,4°C och 2,1°C med ett medelvärde på 1,7°C, se figur 1. Från kartan framgår att de största ökningarna har varit på stationer i norra och östra delen av landet.
Snö och is reflekterar en stor del av den inkommande solstrålningen och uppvärmningen av markytan blir då liten. När snö och is smälter blottläggs marken och havsytan. Det leder till att betydligt mer solstrålning absorberas och uppvärmningen förstärks. När snötäcket smälter bort försvinner också dess isolerande egenskaper vilket gör att luften i atmosfären tillförs värme från marken och inte kan bli lika kall. På samma sätt kan varmt havsvatten värma upp luften när havsisen smälter bort. Tillsammans leder de här effekterna till den starkare uppvärmningen längre norrut i Sverige som kartan till höger visar.
Analysen visar även på en starkare uppvärmning i östra delen av landet jämfört med den västra. Detta beror på att kontinenter värms upp fortare än vad hav gör. Västra Sverige påverkas då av den långsammare uppvärmningen av Atlanten medan östra Sverige mer påverkas av den europeiska och asiatiska kontinenten. Detta bidrar även i viss mån till den starkare uppvärmningen i norra Sverige som omges av mer landmassa jämfört med södra Sverige.
Det finns också andra faktorer som kan påverka klimatet på den regionala och lokala skalan. T ex kan ändrade strålningsförhållanden till följd av ändrade halter av olika aerosolpartiklar i luften spela roll. Regional avkylning i takt med att det blev mer partiklar i luften under stora delar av andra halvan av 1900-talet och regional uppvärmning under de senaste decennierna när luften blivit renare igen kan ha en påverkan. Förändringar i markanvändning kan också påverka klimatet regionalt och lokalt. Det finns belägg för kraftigare uppvärmning i städer i takt med att de växer och hypoteser om hur mer storskaliga förändringar i vegetation kan ha påverkat klimatet. För hela perioden från 1800-talet fram till idag är det oklart hur stora de här effekterna skulle kunna vara och det krävs mer forskning för att klargöra det.
Vilken årstid har ökningen varit störst?
Temperaturökningen har varierat under olika årstider för olika delar av landet, se figur 2 och figur 3. Ökningen har varit störst i norra Sverige under vintern och våren. I södra Sverige har ökningen varit störst under våren. Minst ökning har det varit under sommaren.
En möjlig förklaring till varför sommaren uppvisar minst uppvärmning är att solinstrålningen då är som störst vilket ger störst omblandning i troposfären, upp till ca 10 km. Därför ökar inte temperaturen vid marknära skikt lika kraftigt.
Den största månadsvisa temperaturökningen mellan perioderna 1860-1900 och 1991-2019 ser vi i delar av Norrland under mars och under december. Under dessa månader har ökningen där varit över 3 grader, se figur 4 och 5. Den månad med minst förändring är juni, där de två stationerna i Falun och Frösön till och med har sett en minskning av månadstemperaturen med någon eller några tiondels grader.
Även om huvuddragen av det vi ser har med den antropogena (orsakade av mänskliga aktiviteter, såväl avsiktliga som oavsiktliga) klimatförändringen att göra är det viktigt att alltid ha i åtanke att den naturliga variabiliteten är stor på ett så pass litet område som Sverige, vilket innebär att det finns en icke försumbar del av det geografiska mönstret vi ser som inte har med den antropogena klimatförändringen att göra.
Temperaturförändringarna i Sverige följer ett globalt mönster med större uppvärmning över kontinenterna än över haven och den allra största uppvärmningen i Arktis. Temperaturökningen är huvudsakligen en följd av den ökade växthuseffekten som är ett resultat av ökade mängder växthusgaser i atmosfären. Förstärkningseffekter som involverar snö och is är viktiga i vår del av världen och gör att vi får extra stora förändringar under vinterhalvåret. Utöver den storskaliga uppvärmningen finns också en betydande naturlig variabilitet vilken kan påverka detaljer i det geografiska mönstret eller i hur stor uppvärmningen är för olika månader.
