Torkan 1868

Nödåren 1867-1869 har satt sina spår i Sveriges historia. Det var en svår tid för de som upplevde den med missväxt och svält som ledde till att många dog eller emigrerade. Det kalla året 1867 gav dålig skörd och sommaren 1868  var mycket varm och på många håll även torr, vilket påverkade matförråden.

Ett historiskt kallt år med dålig skörd var 1867. Detta beskrivs i Nödåren 1867-1868. Detta följdes av det stora torråret 1868. Främst var det delar av Småland, Älvsborgs län och Norrland som drabbades av torkan. Fram till 2019 står sig rekord över nederbördsunderskott för stationer i Karlshamn och Halmstad. 

På den här tiden var merparten av befolkningen beroende av den egna skörden för mat. Vid missväxt svalt man och det finns beskrivet hur man tvingades äta mossa, lavar och barkbröd. I vissa fall berättas om de som kokade sina gamla kängor och åt.

Hushållen hade ofta egna djur för matförsörjning och det var viktigt att dessa hade foder under vintern. På sommaren fick kreaturen släppas på magert skogsbete när vallarna torkade bort. Ett exempel från torkan 1868 kan läsas i den tredje årsväxtrapporten från Hushållningssällskapet i Kronobergs län år 1868. Det rapporteras mycket klen skörd med undantag av potatis och att det sannolikt väntas foderbrist under vintern. 

Exempel från skrift som illustrerar torkan i Småland och Jönköping

I ett meddelande från Norra Smålands fornminnes- och Jönköpings läns hembygdsförbund ges en bild över hur det kan ha varit under de svåra åren. Ett utdrag från juli månad 1968 följande:

”Västra härads kronofogde meddelade om tillståndet i detta härad under juli månad följande: Väderleken har varit torr och genom den starka värmen synnerligen tryckande. Endast få regnskurar hava här och där fallit, otillräckliga för växtlighetens upphjälpande i någon betydlig mån. Betet för kreaturen är dåligt, och vattenbristen oerhörd, såväl för människor som djur. Alla mindre åar och bäckar äro nämligen uttorkade, samt en mängd brunnar och källor, där alltid i mannaminne funnits vatten, alldeles utsinade. Över stölder av matvaror klagas i allmänhet. På ett ställe i Vrigstads socken lära tjuvar på å fältet utlagda lakan eller mattor tröskat sädesnekarna, vilka sedan på krakarna åter upphängts. Genom järnvägslokomotiv har skogseldar uppkommit på flera ställen invid järnvägen ....”