Sveriges vattendrag

Sverige är ett stort och avlångt land. Variationerna i bland annat klimat och geologi gör att landets vattendrag ser olika ut. Alla har de ändå varit betydelsefulla för hur landsbygden och städer utvecklats. 

Ett vattendrag för med sig sötvatten från högt belägna områden till lägre delar av landskapet. Den punkt där vattendraget når ett större vattendrag, en stor sjö eller havet, kallas för vattendraget mynning. Där två vattendrag möts, kallas det största av dem för huvudgren och det mindre för biflöde. 

Abiskojokk
Ett vattendrag vid SMHIs mätstation Abiskojokk. Jokk är ett samiskt låneord och betyder bäck, å eller liten älv. Foto Jenny Axén

Dalgångar formas från inlandsisen

Ragunda vid Indalsälven
Sedimentavlagringar blir odlingsmark vid Ragunda invid Indalsälven.

Vattendragens karaktär har formats efter inlandsisens smältning för cirka 10 000 år sedan. Smältvattnet förde med sig stora mängder sediment som sedan avsattes i kustområden och dalgångar. I dessa sediment skar sig sedan älven ner alltmer. Allteftersom landet höjdes avlagrades sedimenten på lägre nivåer längre ner i dalgångarna. 

På detta sätt bildades terrasser på olika nivåer ovanför det nuvarande vattendraget. Terrasslandskap är mycket vanligt i älvar i norra Sverige och de tydligaste finns vid Ångermanälven, Indalsälven och Klarälven. 

Vattnets ständiga flöde kan skapa raviner eller meander 

Meandrande vattendrag
Meandrande vattendrag

I områden med mycket fint sediment kan raviner bildas genom att ett vattendrag skär sig ner i marken och eroderar bort stora mängder sediment. Raviner har branta väggar och är ibland utbildade till stora förgrenade ravinsystem. Raviner förekommer i hela landet, men är särskilt vanliga i sydvästra Sverige.

Meandrande vattendrag kan finnas på sträckor med liten lutning och lätteroderade sediment. I vattendragens ytterkurvor eroderar sedimenten och i innerkurvorna avlagras de. Detta ger vattendraget ett slingrande lopp som är i ständig förändring. Meanderlopp är vanliga i Sverige och några de mest kända finns i Byskeälven, Öreälven, Lögdeälven och Klarälven.

Vid SMHIs mätstation Heåkra i Skåne län.
Vid SMHIs mätstation Heåkra i Skåne län.

Delta

Där ett vattendrag når en sjö eller havet kan det bildas ett delta. Material som transporterats med vattendraget avsätts och det bildas flera mynningsarmar kring öar och sandbankar. Exempel på deltan i Sverige är Klarälvens mynning i Vänern och Indalsälvens mynning i Bottenhavet.

Bifurkation – när vattendraget delas upp

Det vanliga är att vattendraget går från en källa till en mynning, men tillfälligt kan ett vattendrag delas upp i flera olika grenar. En förgrening som för med sig vatten från ett vattendrag till ett annat kallas bifurkation. Den största och mest kända bifurkationen i Sverige är Tärendöälven, som för över ungefär hälften av Torneälvens vatten till Kalixälven. 

Läs mer om bifurkationer.