De totala regnmängderna i Sundsvalls-området den 8-10 september var av samma storlek som de kring den 27 augusti, men föll under en något längre tid. Marken var nu mättad, varför dessa regn orsakade nya översvämningar.
Från Räddningstjänsten, som arbetade med översvämningarna och dess följder rapporterades bl a följande: Ett antal dammar i området hotade att brista, bland dem Sidsjödammen, som var illa ute redan i augusti. Högsjödammen brast natten till den 11 varvid mindre vägar översvämmades. Även E4 var tidvis avstängd.
Vid Sättnaån, ett oreglerat vattendrag, drabbades närliggande hus. Ån förde med sig träd och skräp så att proppar som bildats av bl a grov skog måste röjas upp. Områdena runt sjöarna Selångersfjärden och Marmen var översvämmade liksom områden vid tillflöden till Ljungans nedre del där militär fick utföra invallningar. I Sundsvall orsakades skador för ca 32 miljoner kronor på de allmänna vatten- och avloppsanläggningarna.
Dessa översvämningar är dock inte unika i Sundsvalls historia. Den 1-3 maj 1919 orsakade ett häftigt regn med centrum i trakterna norr om Sundsvall våldsamma översvämningar varvid tre människor omkom. Detta regn isolerade Sundsvall under några dagar när vattenmassorna hade spolat bort broarna.
Anna Johnell och Carla Eggertsson Karlström
(Källa: Väder och Vatten, oktober 2001)