Fenomenet uppstår då solljuset bryts och reflekteras i små iskristaller formade som hexagonala plattor. För mer exakt strålgång se länken till Atmospheric Optics i högerspalten.
När solen står vid horisonten befinner sig bisolarna 22° till vänster respektive till höger om solen. Vid ökande solhöjd ökar vinkelavståndet något.
Ofta är bisolarna gulaktiga ljusa fläckar, men de kan både vara lite utdragna och nästintill regnbågsliknande. I det senare fallet är den röda färgen närmst solen.
Bisolarna är som starkast när solen står lågt, vilket bidrar till att de vanligen observeras under vintern. Bland alla halofenomen är bisolar bland de mest frekventa.
Bimånar - paraselener
När detta halofenomen uppträder med månen som ljuskälla kallas de inte för bi-solar utan för bi-månar.