Det samlade vattenflödet från ett område i naturen kallas avrinning. Den specifika avrinningen, dvs. avrinningen per ytenhet, är ett mått på vattentillgången i området, och uttrycks ofta i mm. Avrinningskartor ger en generell överblick av vattentillgången under det gångna året respektive per säsong. Säsongerna indelas enligt: vinter (december, januari, februari), vår (mars, april, maj), sommar (juni, juli, augusti) och höst (september, oktober, november).
Hydrologisk modell beräknar
Underlaget till kartorna är beräkningar gjorda med en hydrologisk modell. Sverige är i detta fall indelat i ca 37000 delavrinningsområden och beräkningar görs för varje område. Modellen är kalibrerad för att ge en generell bild över avrinningen från Sverige. Hur stor avrinningen blir bestäms främst av nederbördens storlek, avdunstningen och hur mycket vatten som magasineras i ett område t. ex. som snö. Temperaturen har alltså stor betydelse eftersom både snösmältning och avdunstning beror av den.
Vinter
Vintern var torr eller mycket torr i stora delar av landet. Det gjorde att avrinningen var låg. Undantag var Norrlandsfjällen som fick mycket nederbörd. Dock föll nederbörden som snö och avrinningen var låg även här.
Vår
Det nederbördsfattiga vädret fortsatte under våren i större delen av landet och avrinningen var låg.
Sommar
I södra delen av landet var det torrt och avrinningen var fortsatt låg på de flesta håll. I norra Sverige var det hög avrinning på grund av både nederbörd och snösmältning.
Höst
Höstens nederbördsmängder var på många håll nära eller något över det normala. Avrinningen steg och var relativt hög i princip hela landet.
