Ökad brandrisk i förändrat klimat – så stärks beredskapen, fördjupning

I ett allt varmare klimat ökar risken för bränder i skog och mark. Men Sverige har blivit bättre förberett. I spåren av de senaste svåra skogsbränderna är beredskapen förstärkt, bland annat med mer utrustning för släckning. Fler helikoptrar och vattenskopande flygplan är några exempel. Andra satsningar är bättre prognoser, liksom breddad utbildning och samverkan mellan olika aktörer.

Antalet bränder i skog och mark varierar mycket år från år. Under den senaste 20-årsperioden har det handlat om drygt 2 000 till 8 000 bränder per år i Sverige. Störst antal bränder inträffar kring tätbefolkade områden och flest insatser med släckning görs under månaderna april till och med augusti. Den främsta kända orsaken till att bränder startar är olika former av mänskliga aktiviteter, som uppsåtligt anlagda bränder, barns lek med eld, gräseldning eller grillning.

Vädret påverkar brandrisken i skog och mark. Nederbörd, temperatur, luftfuktighet, vindhastighet, åska och solstrålning har störst inverkan för hur bränder uppstår och hur de sprider sig. En torr och varm sommar ger som regel många fler bränder jämfört med en regnig säsong.

Vegetationen har också betydelse. I lövskog brinner det inte lika lätt som i barrskog, eftersom lövträden är fuktigare. Lövskogen har också en annan markvegetation som ofta är mindre brandbenägen. I skog med barrträd händer det att elden når trädtopparna och sprids mellan trädkronorna. Orsaken är ofta en intensiv, kraftig och snabb brandspridning i markvegetationen som det kan bli när det blåser mycket. Denna intensiva brand på marken letar sig då upp i träden.

Eld i skog
Antalet bränder i skog och mark varierar mycket år från år. En torr och varm sommar ger som regel många fler bränder jämfört med en regnig säsong. Foto Pavel Koubek

Storbränder gav erfarenheter

Omfattande bränder åren 2014 och 2018 orsakade stora skador, men blev också starten för att förbättra den svenska beredskapen. Skogsbranden i Västmanland 2014 föregicks av en varm och torr sommar i närområdet. Värmen tillsammans med stark vind gjorde att branden spred sig okontrollerat och de speciella väderförhållandena den 4 augusti gav förutsättningar för en mycket intensiv och extremt snabb brandspridning. Den totala ytan som brann var drygt 13 000 hektar stor och ungefär 98 procent av den produktiva skogsmarken skadades. Tallskogen klarade sig sämre än lövskogen.

Bränderna 2018 var en följd av en ovanligt lång period med torka och mycket hög värme. Många åskoväder ledde till antändningar, omkring 10 % av alla skogsbränderna startades på grund av blixtnedslag. Det är framför allt den stora sammantagna arealen som skiljer ut sommaren 2018. Den allra största ytan mark brann i skogsbränder som antändes under ett litet antal dagar, mellan den 12 och 14 juli.

Sju bränder var större än 500 hektar och de var alla koncentrerade till ett område i Dalarnas, Gävleborgs och Jämtlands län. Att skogsbränderna denna sommar var exceptionella visas också av det faktum att det var den största insats som gjorts inom EU:s civilskyddsmekanism. Sverige fick hjälp av Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Litauen, Norge, Polen, Portugal och Tyskland.

Ovanliga bränder har också inträffat i vårt närområde under vintersäsong. I januari 2014 var det omfattande bränder med snabb spridning i två områden i Norge. Storbränderna fick okontrollerade förlopp bland annat genom att det var snöfritt och att marken var mycket torr, samtidigt som det rådde starka vindar.

Brandrisksäsongen blir längre och mer intensiv

Ett varmare klimat leder till att risken ökar för bränder i skog och mark. Beräkningar för den framtida brandrisken baseras i huvudsak på ändrade förhållanden för markens fuktighet, en avgörande faktor för hur det kan brinna.

Forskning visar på att förändringen blir störst i de områden som i dagens klimat är mest utsatta, särskilt Östersjölandskapen. För södra Sverige ökar den årliga brandrisksäsongens längd i genomsnitt med cirka 50 dagar till sekelskiftet, och i norra Sverige med mellan 10 och 30 dagar. Framför allt sker en tidigare start på säsongen.

Brandrisksäsongen blir längre, men också mer intensiv. Frekvensen av så kallade högriskperioder, sammanhängande dagar med hög brandrisk, ökar i hela Sverige. Högriskperioderna blir också längre. För Östersjöregionen inträffar högriskperioderna under två av tre år i dagens klimat, medan de beräknas inträffa varje år i framtiden. Öland och Gotland uppvisar de mest extrema brandriskförhållandena i ett förändrat klimat.

Förutom ett varmare klimat kan den framtida risken för bränder naturligtvis också påverkas av en rad andra förhållanden, som förändrad skogsskötsel, förändrad vegetation och fauna, förändrad bebyggelse och fordonstrafik, eller förändrade mönster för människors aktiviteter i naturen som friluftsliv.

Beredskapen stärks

Med erfarenheterna från de senaste årens stora skogsbränder väcktes behovet av en stärkt svensk beredskap för att kunna möta riskerna på ett bättre sätt. Flera statliga utredningar tillsattes för att bland annat analysera lagstiftning och de operativa räddningsinsatserna vid bränderna år 2018. Utifrån utredningarna beslutade riksdagen om förändringar i lagen om skydd mot olyckor. Syftet var att skapa bättre förutsättningar att förebygga olyckor och minska skador till följd av olyckor.

Förändringarna innebar främst en tydligare styrning av kommunernas verksamhet genom att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, fick utökad föreskriftsrätt, det vill säga ansvar för att utforma bindande regler på området. Det innebar också att MSB gavs större befogenheter att prioritera och fördela resurser. I samband med förändringarna fick MSB även ansvar att se till att kommunerna följer lag och föreskrifter.

bränd skog, brandman
Efter de senaste årens stora bränder har beredskapen stärkts, med syfte att bättre förebygga olyckor och minska skador. Foto MSB

Utökade insatser

Idag driver MSB ett brett utvecklingsarbete med många inblandade aktörer som kommunala räddningstjänster, länsstyrelser, SMHI, Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket, Försvarsmakten, Polismyndigheten, Kustbevakningen samt frivilligorganisationer som Röda Korset och Hemvärnet.  

”MSB stärker den nationella beredskapen successivt och för varje år blir vår förmåga att förebygga och hantera omfattande skogsbränder bättre än föregående säsong.”

Detta behövs för att stärka beredskapen:

  • bygga upp kunskap för rätt beteende och förmåga att bekämpa bränder
  • utveckla bästa möjliga prognoser och verktyg för att förhindra att bränder uppstår och förbereda för insatser
  • förbättra förmågan att snabbt upptäcka bränder och bekämpa dessa

Vid sidan av MSB sker utvecklingsinsatser av ett flertal aktörer, såväl inom offentlig sektor som inom näringslivet. Nedan redovisas några av de viktigaste hjälpmedlen som har tagits fram under senare år.

Bättre prognoser och karttjänster

Prognoser och kartor för förväntad brandrisk ger direkt vägledning för kommunala räddningstjänster att förbereda sig. Prognoserna är också underlag för MSB att planera och dirigera gemensamma, nationella släckningsresurser till de kommunala räddningstjänster som är berörda vid varje tillfälle. Prognoserna är även hjälpmedel för att utfärda eldningsförbud, vilket sker av kommunerna och länsstyrelserna. Andra viktiga användningsområden är för skogsbrandsbevakande flyg och skogsbruk samt information till allmänheten, exempelvis via webben och i appen Brandrisk Ute, vilka beskrivs nedan.

Brandriskprognoserna är under ständig utveckling, alltmer information tillförs till de avancerade beräkningarna vilka också görs på alltmer detaljerad geografisk nivå. Prognoserna som sträcker sig upp till fem dygn framåt uppdateras flera gånger varje dygn.

En webbaserad karttjänst, ”Brandbränsleklassificering”, ger underlag till kommunal räddningstjänst och länsstyrelser med flera, om hur brandbenägen skogsvegetationen är.

Förstärkningsresurser för släckning

MSB har nationella förstärkningsresurser i form av bland annat luftburet släckande stöd med flygplan och helikoptrar samt så kallade skogsbrandsdepåer, se nedan.

Det finns numera minst tio släckande helikoptrar till förfogande som kan placeras på olika platser baserat på aktuell brandriskprognos. Beredskapen har också förstärkts till fyra vattenskopande flygplan. Piloter utbildas fortlöpande. Länsstyrelserna har tagit fram ett underlag som visar vilka sjöar och vattendrag som är lämpliga för skopning av vatten.

MSB förfogar över dryga tjugotalet skogsbrandsdepåer som kan användas när räddningstjänstens egna resurser är uttömda. Depåerna innehåller olika typer av utrustning för släckningsarbete som brandslang, motorsprutor, vattenspridare, terrängfordon, motorsågar med mera. Utöver depåerna finns också två högkapacitetspumpar som ger möjlighet att transportera vatten långa sträckor.

helikopter som sprider vatten över skog
MSB har nationella förstärkningsresurser i form av bland annat luftburet släckande stöd med flygplan och helikoptrar. Foto MSB

Förstärkningsresurs för stöd till ledning

MSB ger numera stöd till myndigheter, regioner och räddningstjänster för samverkan och ledning vid krävande situationer. Resursen även kallad FSOL - Förstärkningsresurs för stöd till Samverkan och ledning - består av personer med erfarenhet och kunskap inom krishantering och syftar till att förstärka ledningsförmågan.

Några exempel är att vara stöd för att upprätta en stab eller gå in i rollen som stabschef, underlätta arbetet i olika stödfunktioner i en stab eller krisorganisation, samt för kriskommunikation på olika nivåer i en organisation.

FSOL har varit mest nyttjad i samband med skogsbränder, men kan även användas vid andra typer av räddningsinsatser. Bland annat finns bred kompetens i geografiska informationssystem, vilket särskilt lämpar sig för olyckor som berör större geografiska ytor som översvämningar, ras och skred.

Tidig upptäckt av vegetationsbränder

Det är viktigt att upptäcka bränder i ett tidigt skede, och därför sker skogsbrandsbevakning med hjälp av flygplan. Det är länsstyrelserna som beslutar om var och hur de ska användas för bevakning. I viss mån kan även drönare vara hjälpmedel. Under sommaren 2022 togs även detektion från satelliter i bruk som ett nytt och viktigt komplement till skogsbrandsbevakande flygplan.

Utbyggd samverkan, utbildning och information

Rätt kunskap, både för att undvika bränder och för att släcka bränder, är en väsentlig del i utvecklingsarbetet. MSB stöttar andra aktörer och genomför löpande möten och utbildningar tillsammans med länsstyrelser, räddningstjänster och andra myndigheter. Kurser som är särskilt inriktade för räddningstjänster sker också kontinuerligt på flera platser i landet. MSB har även utvecklat Fortbildningstjänsten som är en avgiftsfri digital plattform med webbkurser och övningsmaterial.

Information till allmänheten ansvarar huvudsakligen kommuner och länsstyrelser för. MSB har tagit fram stöd och material för hur man kan arbeta med kommunikationen.

Direkt information till allmänheten är även tillgänglig i MSB:s app Brandrisk Ute som hjälper privatpersoner att hålla koll på brandrisken i skog och mark. Appen visar prognos för aktuell och kommande brandrisk i det område man befinner sig. Här ges också råd och information om man exempelvis planerar för att planera att elda och grilla i skog och mark. Ytterligare verktyg är brandriskkartor, kartor som kan infogas på alla webbplatser och zoomas in på aktuellt geografiskt område.

Riktlinjer för skogsbruket

Aktörer inom skogsbruket utvecklar hjälpmedel för att förebygga att skogsbrand uppstår och för att förhindra spridningen. Uppdaterade branschgemensamma riktlinjer ger stöd för planering, samråd, kompetens, larmrutiner och utrustning. Skogsbrukets råd och riktlinjer presenteras på hemsidan för Skogforsk, det svenska skogsbrukets forskningsinstitut, finansierat av skogsnäringen och staten.

Att använda så kallade naturbaserade lösningar kan vara ett långsiktigt arbete för att minska brandrisken. Naturvårdsverket har utformat vägledning för lövskog och för våtmarker. Bränder i lövdominerade skogar blir mindre intensiva och sprids långsammare. Våtmarker kan med sin förmåga att hålla kvar vattnet i landskapet också bidra till att begränsa brandrisken. Att anlägga, bevara och återskapa våtmarker i skogslandskapet är på så sätt en möjlighet.

Ansvar och roller för skogsbrand

Beredskapen för bränder i skog och mark består av ett sammanhängande system på lokal, regional, nationell och EU-nivå. Grundberedskapen för släckning och förebyggande arbete utgörs av kommunal räddningstjänst som kan förstärkas av andra. Exempelvis kan staten och andra länder inom EU stötta med extra resurser och funktioner för att hantera en skogsbrand. Fler aktörer arbetar även förebyggande för att förhindra att bränder bryter ut eller sprider sig.  

Att utvärdera för fortsatt utveckling

Efter de omfattande skogsbränderna 2014 och 2018 fick MSB i uppdrag att stärka skogsbrandsberedskapen, vilket bland annat resulterade i en mängd åtgärder som redovisas ovan. Ett fortsatt löpande utvecklingsarbete pågår för att Sverige ska stå bättre rustat.

Efter varje räddningsinsats är de berörda kommunerna ansvariga för att undersöka olyckan för att i skälig omfattning klarlägga orsakerna, olycksförloppen och hur insatsen genomförts. MSB sammanställer kommunernas undersökningar och vid särskilda händelser kan också speciella analyser eller studier göras. MSB presenterar erfarenheter av olyckor, tillbud och insatser dels i form av statistik, dels i form av utredningar, rapporter och olika databaser. Utredningarna i kombination med löpande dialog med räddningstjänster och andra aktörer är underlag för fortsatt utveckling.

Finansiering

Huvuddelen av finansieringen för insatserna är offentliga medel – från staten, kommunerna och även EU-medel.
 

Erfarenheter

  • Tidigare svåra skogsbränder visade att samhällets aktörer behöver stöd för att både förebygga och hantera skogsbränder. Behovet förstärks när riskerna ökar i ett förändrat klimat.
  • Mer kapacitet för att släcka bränder är viktigt, men lika viktigt är att minska riskerna för att bränder ska uppstå.
  • Bra prognoser är nödvändigt underlag för att förbereda aktuella insatser. De är också verktyg för att få en uppfattning om bränderna kan bli extrema i spridning och intensitet.
  • Det gäller att upptäcka och begränsa bränder snabbt. Små bränder kan växa till stora och omfattande bränder.
  • Ständiga utbildningsinsatser krävs för att hålla kunskap levande.
  • Samverkan mellan samhällets aktörer är nödvändigt, exempelvis mellan kommunerna och andra aktörer som berörs av skogslandskapet.
  • Kommunikationsinsatser mellan samverkande aktörer och ut till allmänheten är mycket viktigt under en krissituation.

Fler exempel på klimatanpassning

Detta är ett av många exempel på klimatanpassning. I idésamlingen, som byggs upp av Nationellt kunskapscentrum för klimatanpassning vid SMHI, finns fler. Idésamlingen syftar till att sprida erfarenheter och ge idéer för alla som arbetar med klimatanpassning. Exemplen beskriver konkreta åtgärder och utmaningar inom flera ämnesområden. De visar hur olika aktörer har arbetat med att anpassa sina verksamheter till de klimatförändringar som redan märks idag och de vi inte kan förhindra i framtiden.