Grannsamverkan kring grundvatten på Gotland

Problem med vattentillgång under flera somrar ledde till att sex markägare på Gotland samverkar kring ett vattenprojekt. Utgrävning av diken och våtmarker innebär att vattnet samlas bättre och utflödet till Östersjön fördröjs.

Vattentillgången sommartid har länge varit ett problem för de boende i Gammelgarns socken på Gotland. När de egna brunnarna sinat har man fått hämta vatten i Katthammarsvik. Det är en både besvärlig och tidsödande situation, särskilt för de markägare som behöver vatten till sina djur.    

Sinande vattentillgång

På Gotland finns omkring 13 000 fastigheter som är beroende av enskilda vattentäkter för sin vattenförsörjning. De flesta är bergborrade, men många är beroende av vatten från jordbrunnar grävda i tunna jordskikt.

För markägarna i Gammelgarn blev perioden med vattenbrist allt längre för varje sommar. Under 1990-talets början hade man problem med vattentillgången under cirka en sommarmånad. Den perioden utökades successivt till nästan hälften av året.

I Katthammarsvik tas vatten från Gutenvikskällan som också började visa tecken på mindre vattentillgång. Under sommartid kördes därför kommunalt vatten med tankbil till Katthammarsvik.

Studiecirkel om vatten

Våtmark som börjar växa igen
Våtmarken ”Madammen” september 2016. Grävdes ut 2005 och agen har börjat etablera sig igen. Förstora Bild

Sex markägare startade en vattenstudiecirkel för att förstå vilka förutsättningar som fanns för att förbättra situationen och bestämma åtgärder. De bildade också en ekonomisk förening och sökte efter finansieringsformer.

Gotland har många områden med våtmarker som dikats ut för att skapa jordbruksmark. Det har också pågått en naturlig igenväxningsprocess av våtmarker som gör att de idag ofta inte har någon öppen vattenyta. Det vassliknande halvgräset ag etablerar sig vanligen och bildar stora sammanhängande bestånd i blöta, öppna våtmarker. Agen har traditionellt använts som taktäckningsmaterial.

För att återskapa öppna vattenytor prövades slåtter av ag, men året efter visade det sig inte ha haft någon effekt. Mer genomgripande åtgärder behövdes.

Att fånga vatten

I projektet har man utgått från det naturliga vattensystemet i landskapet. Markägarnas insatser bestod i att återskapa och gräva ut befintliga våtmarker och förbinda dem med diken. Idag är det åtta små dammar sammanbundna till utloppet mot Ängmansviken. Våtmarkerna har grävts ut till cirka en meters djup och lera har använts för att täta sidorna längs med utloppen. En viss höjning av kanten på dammarna har också utförts. På detta sätt har man samlat vatten och fördröjt utflödet till Östersjön. I och med att vattennivån hålls uppe i våtmarkerna sjunker inte vattennivåerna i brunnarna lika fort som tidigare.

Mer vatten och ökad granngemenskap

Projektet har lett till betydligt mindre problem med vattentillgången och till större gemenskap mellan grannarna. Markfrågor brukar ofta leda till diskussioner om gränser och ägoförhållanden. Vattensystemen däremot hänger ihop i området och kräver därför att alla hjälps åt. Det blir en fråga om vårt vatten – inte ditt och mitt.

Hösten 2016 konstaterar de boende i området att de haft vatten under hela torrsäsongen samtidigt som det varit vattenbrist runtom på Gotland.

Utmaningar

Eftersom våtmarker och diken lätt växer igen krävs mycket underhåll. Det är dock svårt att finansiera de åtgärder som behövs. De stödformer som finns avser, som regel, åtgärder för att minska näringsbelastningen från intensivodlad jordbruksmark till sjöar och vattendrag. Det finns idag inga direkta stödmedel för att öka tillgången på vatten till enskilda brunnar.

En annan utmaning som kvarstår är att förbättra vattenkvalitén. Ett problem som delas med ca 40 % av de enskilda vattentäkterna på Gotland enligt Region Gotlands undersökningar. Under sommaren då ingen grundvattenbildning sker kan vattenkvalitén periodvis bli sämre. För det aktuella området kan förhöjda halter av humus och bakterier förekomma ibland.

Finansiering

Våtmarken ”Madammen” på 2 250 m2 anlades år 2005 med stöd för Landsbygdsutveckling, till en kostnad av 63 000 kronor. Två andra våtmarker restaurerades år 2006 av respektive markägare med egna medel. Resten av de tillskapade våtmarkerna, dikessystemen, samt restaurering av befintliga våtmarker finansierades via ett Leader-projekt och kostade 1 miljon kronor.