Bevattningsdamm för jordbruk, fördjupning Gotland

På Gotland finns goda förutsättningar för jordbruk men brist på vatten kan minska produktionen.  Flera lantbrukare har skapat eller planerar att skapa dammar för att få bättre möjligheter att bevattna grödorna och ge djuren vatten.

Klimatet på Gotland är för svenska förhållanden gynnsamt för jordbruk. Läget i Östersjön gör att vattnet kyler på våren och värmer på hösten. Det skapar sena vårar och milda samt långa höstar. För odling innebär det bra förutsättningar för sent utvecklade kulturer som lök, morot, majs och jordärtskocka. Antalet soltimmar på ön under vegetationsperioden är stort vilket också är en gynnsam faktor för växterna.

Nederbörden för perioden 1961-1990 var ca 500 mm längs kusten och ca 600 mm för de inre delarna av ön. Perioden juli-januari är som regel nederbördsrikare än februari till juni, men med stora variationer mellan åren.

Berggrunden täcks av lösa jordlager eller vittrat grus. Det betyder att marken har liten förmåga att lagra vatten och att grundvattennivån kan variera snabbt. Berggrundens spricksystem utgör det huvudsakliga grundvattenmagasinet. Det är vanligt med kontakt mellan yt- och grundvatten.

Den mest förekommande jordarten är kalkhaltig moränlera som är mycket bördig. Förutom moränleran brukas på Gotland sand, morän, mulljord och bleke (gyttjeblandad kalk som bildas i sjöar).

Jordbruket på Gotland

I Sverige sker en långsam minskning av arealen åkermark, men på Gotland går trenden mot en ökad areal brukad åkermark.

Jordbruksnäringen på Gotland är förhållandevis stor. I jämförelse med Sverige totalt har Gotland 3,3% av åkermarken och 5,6% av betesmarken. Samtidigt bor på ön endast 0,6% av Sveriges totala befolkning. Vallodling dominerar eftersom länet är animalierikt och år 2015 odlades fodervall på 47 procent av den totala åkerarealen. Spannmålsproduktionen är också stor. Gotland är även känt för produktion av rotfrukter som potatis, morötter och lök.

Vegetationsperioden ökar

De beräkningar som SMHI gjort för framtida förhållanden visar på en allt längre vegetationsperiod. Det är en positiv faktor för jordbruket, men för att optimalt kunna använda denna ökade produktionspotential krävs tillgång på vatten och näring till växterna. SMHIs beräkningar för Gotland visar att antalet dagar med låg markfuktighet har ökat 1991-2013 i jämförelse med 1961-1990. Denna tendens ser ut att fortsätta enligt klimatberäkningarna trots en ökad nederbörd. Det beror på att växterna är aktiva under längre perioder och att temperaturen höjs. Därmed ökar avdunstningen.
Växtsäsongens längd Gotlands län
Markfuktighet Gotlands län

Möjligheter och risker

På webbplatsen Gradvis beskrivs hur jordbruket kan komma att påverkas av ett förändrat klimat. Rådgivare från olika Hushållningssällskap ger där också regionalt anpassade råd om anpassningsåtgärder. Man ser flera positiva effekter av varmare klimat och längre vegetationsperiod. För Gotlands del kan nya grödor introduceras, skörden kan ske tidigare och en ökad avkastningspotential ses för höstgrödor liksom för vall. Angrepp av fuktighetskrävande svampar förväntas minska.

De risker man ser gäller nya skadegörare, ogräs och virus men också vattentillgång. Rådet är att se över bevattningskapaciteten och vattentillgången för bevattning.
Gradvis.se

Bevattning ger jämnare produktion

På Gotland används främst vatten från dammar till bevattning av grödor och inte grundvatten eller ytvatten från vattendrag. Det finns över 100 dammar.

Bevattningsdamm
Del av den stora bevattningsdammen vid Stora Tollby gård.

Kulturväxterna behöver ca 3 mm vatten per dygn för optimal produktion. Det innebär ca 90 mm per månad att jämföra med en normal månadsnederbörd på 30-50 mm. Eftersom de gotländska jordarna som regel har låg vattenlagrande förmåga behöver vatten tillföras. Genom att magasinera vintervatten kan det användas för bevattning under säsongen.

Vattenspridare
Rörlig vattenspridare för bevattning av jordärtskockor vid Stora Tollby gård.

Under den torra sommaren 2016 hade de odlare som anlagt bevattningsdammar stor nytta av dessa. Potatis är exempelvis en gröda som kräver bevattning på de flesta jordar. Kvalitén på den gotländska potatis som bevattnades under 2016 anses god.

Potatis i en låda
Tvättad potatis. Tvättvattnet lagras i bevattningsdammar.

För att leda bort tillfälliga överskott av vatten krävs i vårt klimat att åkerjorden är dränerad. För framgångsrik rotfruktsodling är bra dränering en nödvändighet. Temporärt klarar kulturväxter mycket vatten, men potatis förstörs efter ett dygn i vattenmättad jord. Förutom tillgång till bevattning är alltså frågan om bra dränering lika aktuell.

Exempel

Anläggningar på tre olika gotländska orter är beskrivna; Stora Tollby gård, Nyplings gård och dammen i När. På gårdarna bevattnas marker med grönsaker och rotfrukter. Dammen i När används även för att ge kor dricksvatten. De tre exemplen har byggts under olika tidsperioder och därmed är kostnaderna inte direkt jämförbara. Initiativtagarna har själva lagt ned mycket arbete, framförallt vad gäller projektering och arbetsledning. För de nyare dammarna har bidrag sökts via Länsstyrelsen.

Bevattningsdam med torra stränder
Bevattningsdamm vid Nyplings. Fotot taget i september 2016 då de grundare delarna av dammen är torrlagda. Till vänster syns en skyddsvall mot väg.

Lagstiftning

Det är inte självklart att få anlägga bevattningsdammar, även om det gäller egen mark. För vattenverksamhet gäller tillstånds- eller anmälningsplikt. Skillnaden mellan tillståndsplikt och anmälningsplikt finns beskrivet i förordningen om vattenverksamhet (1998:1388) i 19 §. Vanligen räcker det med en anmälan om vattenverksamhet.
Förordningen om vattenverksamhet (Sveriges riksdag)

Miljöbalkens 12:6 § -samråd finns för tillfällen då åtgärden man tänker göra inte självklart är tillstånds- eller anmälningspliktig, men ändå riskerar att påverka naturvärden. Exempelvis om en damm är tillstånds- eller anmälningspliktig enligt 11:9 § men man vill tillämpa undantag enligt 11:12 §.

För Gotlands del är det också rikt på fornlämningar, vilket kan utgöra hinder för att få anlägga dammar. Det finns även andra aspekter såsom risk för skador på fisk. Bevattningsdammar är i sammanhanget likställda med våtmarker.
Miljöbalk (1998:808)

Ekonomi

Att bygga bevattningsdammar är stora investeringar. Att söka EU-bidrag är en möjlighet att minska kostnaden. I det nya Landsbygdsprogrammet 2014-2020 skiljs våtmark och dammar för biologisk mångfald från dammar och våtmarker för växtnäringsretention. Ett poängsystem används för att värdera objekten. Traditionella bevattningsdammar har mycket svårt att kvala in för att få bidrag, även om det finns mycket växtnäring i vattnet. Med en mer biologisk profil ökar chanserna, exempelvis slänter med lutning 1:7. Dessa dammar tar mer mark i anspråk och kan vara dyrare per mängd vatten att bygga, oftast mycket över maxbeloppet 200 000 kronor per hektar.
Landsbygdsprogrammet 2014-2020 (Jordbruksverket)