Bättre tillgång på fisk med fiskodling på land, fördjupning

Tillgången på fisk i Östersjön kan bli osäker i takt med att bland annat klimatförändringar påverkar fiskens livsmiljöer i havet. Så kallade akvaponiska system är ett sätt att odla fisk på land i slutna system och samtidigt nyttja fiskvattnets överskott på näring till växtodling.

Varmare temperaturer och högre intensitet av nederbörd påverkar de arter som lever i Östersjön, och därmed vår försörjning av fisk. Fiskar är växelvarma djur, vilket innebär att deras kroppstemperatur bland annat beror på temperaturer i sin omgivning. De är också anpassade till omgivande vattens salthalt. Därför har dessa arter ofta inte en stor geografisk spridning utan är anpassade till den miljö de befinner sig i. Förändring i havstemperatur och salthalt gör att vissa fiskar som lever idag inte kommer kunna klara sig i ett ändrat klimat, vilket påverkar fiskerisektorn i Sverige.

Klimatförändringars effekter på fiskebestånden i Östersjön

I Norden innebär klimatförändringar varmare vintrar med minskad isläggning, varmare somrar och minskad nederbörd sommartid i södra Sverige, ökad intensitet av nederbörd och ökad avrinning till Östersjön. Dessa faktorer tillsammans påverkar salthalten i Östersjön som kan sjunka med 1–2 promilleenheter under de kommande hundra åren. Sker en minskning med 2 promilleenheter så kommer salthalten i ytterdelen av Stockholms skärgård motsvara den i Umeåtrakten.

En minskning av salthalten innebär att inte alla arter överlever på en viss plats. För många arter krävs en ytterst liten förändring för att göra det omöjligt att leva och omöjligt att föröka sig. Havsvattenfiskar har fysiologiska funktioner för att i viss mån reglera sin salthalt i relation till omgivningen, men det tar också energi. En fisk som lever i saltvatten är anpassad så att den är i mer eller mindre balans med omgivningen. En sötvattensart är på samma sätt anpassad att leva i sötvatten. Både växter och djur är anpassade på detta sätt. Exempel på arter som påverkas är blåstång, blåmusslor, ålgräs men också torsken. Torsken i Östersjön lever redan på gränsen av vad den klarar av när det kommer till salthalt, och är den art som förväntas försvinna först.

Akvaponik – fisk och grönsaker i symbios

I de landbaserade anläggningarna produceras fisk och grönsaker som ett alternativ och komplement till konventionell odling. I traditionella fiskodlingar med öppna kassar finns risk för spridning av sjukdomar, läckage av närsalter samt genetisk kontaminering av omgivande biotoper. Det kan i sin tur leda till att vilda arter i hav och älvar hotas. I ett akvaponiskt system kan näringen som bildas i vattnet nyttjas till växtodling och systemet kan hållas helt fritt från antibiotika och potentiellt skadliga kemikalier.

I ett akvaponiskt system cirkulerar vatten från fisktankarna till växtbäddar, där det näringsrika vattnet – näring från fiskens avföring och kväve utsöndrat från fiskens gälar – nyttjas för att odla grönsaker.

För att kvävet från fisken, i form av ammoniak, skall kunna användas av växter måste det omvandlas till nitrit och sedan till nitrat som är ”bra mat” för växter. Det är bakterier i stora tankar som sköter omvandlingen från ammoniak till nitrat.

Stadsjords anläggning i Göteborgs Slakthuset har avsatt en tankvolym på tre kubikmeter för dessa så kallade biofilter fulla av arbetsamma bakterier. Växterna fungerar som ett mikroreningsverk och renar vattnet, som sedan kan återföras till fiskarna. Vattnet cirkuleras mellan bassängerna vilket gör att det krävs ytterst lite tillsättning av vatten till systemet. Det solida materialet från fiskarnas avföring fastnar i ett filter och samlas upp i en tank. Detta kan används som gödningsmedel i frilandsodlingar. 

Anläggningen kräver olika delar beroende på hur det är uppbyggt. De komponenter som ofta behövs är:

  • Bassäng till fisken
  • Biofilter (för nitrifikation)
  • Växtbädd
  • Pump
Akvaponik
Näringsrikt vatten från fisktankar pumpas till växtbäddar där växterna tar upp näring ur vattnet, som sedan kan återanvändas i fiskodlingen. Illustration Julia Lindqwist

Akvaponiska anläggningen i Göteborg

År 2014 etablerade organisationen Stadsjord i Göteborg den första urbana akvaponiska anläggningen i landet. De utnyttjar övergivna industrilokaler och andra spillytor i stadsmiljön till grönsaksodling och försörjning av fisk. Spillvärme från byggnader nyttjas som uppvärmning och energiförsörjning.

I sin 50 kvadratmeter stora fiskodling i Slakthuset i centrala Göteborg producerar Stadsjord två ton fisk om året. Det ger i sin tur näring till att producera 20 ton grönsaker. Två ton fisk och 10 ton grönsaker är ungefär vad som behövs för 100 människors årskonsumtion av fisk och grönt.

I Stadsjords anläggning odlas fiskarterna clarias och tilapia, som båda är allätare och snabbväxande arter. Fiskarterna valdes utifrån att de trivs bra i sällskap med många andra fiskar. En stor del av fodret som fiskarna matas med är konventionellt fiskfoder. I framtiden är förhoppningen att mer av fodret ska komma från kvarteret, bestående av grönsaker, fiskskrov och insekter som odlas i bryggeriavfall.

Akvaponik
Fisk inom släktet Clarias i fiskodling. Foto Stadsjord

Stadsjords grönsaksodling sker i 30 centimeter djupa vattenfyllda bassänger. På ytan flyter frigolitflottar med hål där växterna placeras så att rötterna kan hänga fritt ner i vattnet. Några av de grönsaker som Stadsjord odlar är pak choi, tatsoi, zucchini, mangold, chili och tomater.

Grönsaksodling i akvaponi
Grönsaksodling i akvaponi. Foto Stadsjord

Akvaponiska anläggningen i Härnösand

Utanför Härnösand ligger en anläggning med fokus på kommersiell produktion. Peckas Naturodlingar har byggt upp en 8200 kvadratmeter stor anläggning och har lång erfarenhet av fiske- och kretsloppsodling.

På anläggningen odlas olika sorters tomater och fiskarten regnbåge. Hela produktionen ligger i en växthuskonstruktion med ett täckt tak över fiskodlingen. Fiskyngel importeras och flyttas över till en större bassäng när de väger 40 gram. Det tar då ca ett år för fisken att bli 1-2 kilogram då den kan skördas. Vattnet går genom en trekammarbrunn innan det når växterna. I växtbädden finns grus som fungerar som ett biofilter.

Fisk i akvaponik
Fiskarten regnbåge. Foto Peckas Naturodlingar

Det krävs ungefär en person per 1000 kvadratmeter för att sköta produktionen på anläggningen. Uppskattningsvis kan 400 ton tomater skördas per år, beroende på vilken sort som odlas, och upp till 20 ton fisk per år. De mogna tomaterna skördas på morgonen och levereras omgående till butikerna. Produkterna säljs till olika matbutiker, restauranger, caféer och storkök från Luleå ner till Stockholm.

Tomater i akvaponik
Tomater odlas i Akvaponi Foto Peckas Naturodlingar

Utmaningar och erfarenheter

En utmaning som Stadsjord jobbar aktivt med är att få konsumenter att byta ut vilken typ av fisk människor vill ha på sin tallrik. Den svenska matkulturen gällande fisk bygger mycket på exempelvis lax och torsk, fiskar högt upp i näringskedjan. För att komma över barriärerna har Stadsjord serverat deras fisk vid olika högtider och använts av erkända kockar.

Det tekniska underhållet av systemet har varit utmanande då reservdelar ibland kommer från utlandet. Dessutom har det krävts många försök för att utveckla robusta lösningar som går att skala upp och ner.

För Peckas Naturodlingar har utmaningen främst bestått i att kunna skala upp produktionen och samtidigt behålla samma kvalité. De problem som har uppstått under tiden har de dragit lärdomar av, till exempel vad gäller bästa tajming för att flytta över ynglen till bassängen.

Om produktionen ska hålla bra standard blir produkterna något dyrare än till exempel storskaligt fiske. Utmaningen ligger därför i att förmedla mervärdet av att konsumera den dyrare produkten.

Mervärden

Akvaponiska anläggningar kan ge mervärden för samhället genom att öka den lokala livsmedelsförsörjningen ytterligare. Fisk och grönt behöver inte importeras och transportsträckorna blir kortare. Detta leder till minskade utsläpp och minskar sårbarheten i livsmedelsförsörjningen vid extrema väderförhållanden. Proteinstationer i städerna ökar tillgången till näringsrik och närproducerad mat.

Systemet kan byggas upp i spillytor om flexibla anordningar finns, så som utrymme som tidigare hållit stor teknik som nu tar mindre plats (till exempel värmesystem). Till exempel skulle en yta på 416 kvadratmeter kunna hålla 52 containrar där 260 ton fisk kan produceras årligen. Det ger en intäkt på ungefär 39 miljoner kronor, enligt Stadsjords beräkningar.

Etablering av akvaponiska anläggningar i bostadskvarter är ett sätt att ta till vara på matsvinn i området. Idén bygger på att producera fiskfoder av matsvinnet, det biologiska avfallet, i kvarteret och på så sätt bygga slutna kretslopp inom området. I Sverige uppkommer 1 miljon ton matsvinn per år där del av detta kan utnyttjas till att skapa ny mat i en kretsloppsodling som akvaponik.

Information och tillstånd

Det är viktigt att se över vilka tillstånd som krävs när en anläggning ska etableras.

Övergripande information om vad som gäller för odling av fisk, kräftdjur och blötdjur: www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/olikaslagsdjur/fiskarochandravattenbruksdjur/odlingavfiskkraftdjurochblotdjur.4.53b6e8e714255ed1fcc3ed.html

Information om tillstånd- och anmälningsplikt enligt miljöbalkens krav: www.havochvatten.se/hav/vagledning--lagar/vagledningar/provning-och-tillsyn/vattenbruk/vattenbruk-omfattas-av-miljobalkens-krav.html

Fler exempel på klimatanpassning

Detta är ett av många exempel på klimatanpassning. I idésamlingen, som byggs upp av Nationellt kunskapscentrum för klimatanpassning vid SMHI, finns fler. Idésamlingen syftar till att sprida erfarenheter och ge idéer för alla som arbetar med klimatanpassning. Exemplen beskriver konkreta åtgärder och utmaningar inom flera ämnesområden. De visar hur olika aktörer har arbetat med att anpassa sina verksamheter till de klimatförändringar som redan märks idag och de vi inte kan förhindra i framtiden.