Resuspension kallas den process när sedimentpartiklar från bottnarna virvlar upp och blandas med ovanliggande vatten. Detta kan ske på naturlig väg genom att vågor och strömmar verkar på bottnarna, men också på grund av mänsklig aktivitet såsom t.ex. trålning eller muddring.
Studierna är viktiga för att öka förståelsen om de processer som släpper ut näringsämnen från bottnarna och som därmed påverkar övergödningen. Vid undersökningarna används avancerad utrustning som släpps ned i havet (bottenlandare) och automatiskt utför mätningar och provtagningar på plats på havsbotten. Resultat hittills visar att varken flöden av näringsämnen mellan sedimentet och vattnet eller nedbrytninghastigheten av organiskt material påverkas av resuspension. Däremot ökar syrekonsumtionen tydligt.
Organiskt material, t.ex. döda alger, plankton, rester ifrån växter, fekalier från zooplankton och fiskar, som virvlar upp från botten till ovanliggande vatten påverkas av vattenströmmarna och kan med dem transporteras till nya områden. Denna transport av organiskt material kan vara en viktig effekt av resuspension som leder till omfördelning av t.ex. kväve och fosfor i Östersjön. Dessa processer undersöks med hjälp den ekologiska modellen SCOBI kopplad till havscirkulationsmodellen RCO.
Referenser
Almroth, E., Effect of resuspension on solute fluxes and organic carbon degradation in marine sediments, 2008, licenciate thesis, Department of Chemistry, Gothenburg University, Sweden.
Almroth, E., et al, 2009, Effects of resuspension on benthic fluxes of oxygen, nutrients, dissolved inorganic carbon, iron and manganese in the Gulf of Finland, Baltic Sea, Continental Shelf Research, doi:10.1016/j.csr.2008.12.011.