Storskaliga svängningar i väderläget är oftast förklaringen till varför det periodvis blir kallt eller milt vintertid. Den nordatlantiska oscillationen, NAO, är en naturlig svängning i atmosfären över nordatlanten. Det är alltså en oscillation i atmosfären, inte havet. Den manifesterar sig i att tryckskillnaden mellan det stadigvarande lågtrycket över Island och högtrycket över Azorerna varierar.
Just nu är tryckskillnaden mellan dessa tryckområden liten, eller negativ. Det resulterar i att lågtryck som bildas kan ta en bana söder om oss och lämnar öppet för kyligare luft från Ryssland eller Arktis att svepa in över oss.
NAO är ett typiskt vinterfenomen, även om det råder även under sommaren blir inte effekterna lika tydliga, bland annat beroende på att cirkulationen i atmosfären inte är så kraftig som på vintern.
Tidigare har vi i Skandinavien under en rad år tvärtom haft en positiv fas som gav milda och blöta vintrar. Men förra året vände trenden och som vi minns var den gångna vintern mycket kall och snörik. Den negativa fasen har bestått sedan dess. Men det finns ingenting som säger att det nödvändigtvis kommer att vara så hela vintern, utan det kan snabbt ändra sig igen. Med andra ord går det inte att säga något om hur resten av vintern ska bli utifrån nuvarande läge.
För att kvantifiera väder- och klimatfenomenet NAO används vanligtvis någon form av NAO-index som baserar sig på tryckskillnaderna mellan Island och Azorerna. Det finns observationer som sträcker sig tillbaka till 1800-talet där man kan studera de naturliga variationerna.
Idag finns inget känt samband mellan NAO och den globala uppvärmningen. Just nu är 2010 ett av de varmaste åren globalt sett.
