Vid en genomgång av aktuell forskning ses starka bevis för att förändringar i atmosfären är den enskilt största faktorn som påverkar isen. Bland annat har vindmönstren och hur isen rör sig förändrats. Det ger ett större luftutbyte över Arktis, där varm, fuktig luft förs in och kall luft förs ut från området.
Vattnets betydelse
Ett ökat inflöde av varmare havsvatten från Norska havet påverkar havsisutbredningen i Barents hav, norr om Norge. Inflödet värmer även upp vattnet på större djup under den arktiska isen. Men det finns inga tydliga tecken på att isen skulle påverkas av ökande havstemperaturer på större djup. Samtidigt ökar avrinningen av färskvatten från land till havet i Arktis.
– Det färskvatten som kommer från land är lättare än det salta havsvattnet och lägger sig som en skyddande hinna mellan isen och havsvattnet. Färskvattnet har också lättare att frysa till ny is, förklarar Ralf Döscher.
Reflektion och värmeupptag
Fram till i början av 1990-talet var den allmänt rådande uppfattningen att isens minskning i Arktis förstärktes då en den ljusa ytan minskade och därmed mindre effektivt reflekterade solens strålar. Det omgivande havsvattnet kunde istället ta emot mer solstrålning, och energin från solens strålar lagras i form av värme i havet. En varmare omgivning fick isen att smälta. Forskarna kan nu alltså konstatera att detta bara är en av flera orsaker till den minskade ismängden.
– Orsakerna är flera och processerna betydligt mer komplexa än tidigare var känt. Det är bland annat återkopplingar genom moln och vattenånga och atmosfärisk cirkulation som också spelar en stark roll, säger Ralf Döscher.
Kunskap om de processer som styr minskningen av havsisen i Arktis utvecklades med start under 1990-talet, och har fördjupats under 2000-talet. De bottennoteringar av sommarisens utbredning som varit 2002, 2005, 2007 och 2012 har lett till ökad kunskap.
Minskning av isens yta är också synlig denna vinter. Ett nytt lägstarekord i den årliga maximala utbredningen nåddes i februari 2015.