Globala klimatmodeller ger en översiktlig bild över klimatutvecklingen i hela världen. Regionala klimatmodeller räknar om informationen från de globala modellerna och ger en mer detaljerad beskrivning av klimatet i en region.
Med större och snabbare superdatorer går det att utveckla de globala klimatmodellerna. Då kan de ge mer detaljerad information om till exempel storskaliga svängningar i atmosfären, regional klimatinformation och extrema förhållanden.
– Vi har länge arbetat med att göra regionala beräkningar av resultaten från klimatscenarier från de globala modellerna. Nu kan vi ta nästa steg och göra de globala modellerna mer detaljrika, för att lära oss nya saker om klimatförändringen, säger Ralf Döscher, forskare på SMHIs klimatforskningsenhet Rossby Centre.
Globala klimatmodeller med högre detaljeringsgrad
För att få bättre kunskapen om framtida klimat kan forskarna arbeta på två sätt, som kompletterar varandra. Dels med fler modellsimuleringar för att få ett säkrare resultat. Dels med högre upplösning i modellerna för att få fler detaljer.
SMHI deltar i tre nya projekt inom EUs forskningsprogram Horisont 2020 för att förbättra klimatmodellerna. Skalor, detaljer och extrema väderhändelser är i fokus.
Globala klimatmodeller ska förfinas från en skala med 100 km upplösning ner till 25-40 km upplösning. Forskarna ska beskriva samspelen mellan olika processer i atmosfär, mark och hav bättre. Dessutom ska väder- och klimatprognoserna för extrema väderhändelser förbättras.
Forskarna ska också analysera hur förändringarna i modellerna påverkar resultatet från klimatscenarierna, särskilt med inverkan på klimatet i Europa. De ska även se till att de nya klimatscenarierna från jordsystemmodellen EC-Earth går att arbeta vidare med i regional nedskalning.
Målet är att klimatmodellerna ska producera nya klimatscenarier till det globala arkivet CMIP6, vilket kan vara underlag till FNs klimatpanel IPCCs nästa klimatrapport. IPCC släpper en klimatrapport vart 6-7 år. Den senaste gavs ut 2013-2014.