Ett problem för den marina miljöövervakningen är fånga den naturliga variationen i havet.
– Idag kan vi ha algblomning i havet som vi inte får med i miljöövervakningen, eftersom den kan ske på olika ställen och kan ha ett så snabbt förlopp att hela blomningen sker mellan provtagningstillfällena, säger Bengt Karlson, forskare på SMHI.
Tar hjälp av ny teknik
Nu ska ny videoteknik användas för att undersöka utbredningen av algblomningar under expeditioner med forskningsfartyget R/V Aranda. För att utöka provtagningsfrekvensen används dessutom oceanografiska mätbojar i Östersjön och Västerhavet, profilerande flöten samt ett så kallat Ferrybox-system på lastfartyget TransPaper.
Bio-optiska sensorer ger nya möjligheter att studera algblomningar. Under projektet kommer teknik för automatisk växtplanktonanalys användas.
– Vi ska använda olika ”Imaging Flow Cytometers”, avbildande flödescytometrar. De kan beskrivas som en sorts automatiska undervattensmikroskop. Med dem kan vi räkna och identifiera olika växtplankton, och då är vi mest intresserade av skadliga alger, förklarar Bengt Karlson.
Även molekylärbiologiska metoder, bland annat så kallad bar-coding, används under projektet.
Studie vid musselodling i Bohuslän
– Nästa höst ska vi göra en intensivstudie vid en musselodling på Bohuskusten. Då ska vi undersöka kopplingen mellan skiktning av vattenmassan, strömmar, förekomst av skadliga alger och förekomst av alggifter i musslor, säger Bengt Karlson.
Mätning av koldioxid och andra parametrar med anknytning till havets försurning är en annan viktig del av projektet. Fysiska processer i havet ska också behandlas.
SMHI arbetar även med modellutveckling samt med observation av ytströmmar i Skagerrak med radar.
Projektet JERICO-NEXT har sin bakgrund i EUs havsmiljödirektiv. Projektet startade 1 september 2015 och ska pågå i fyra år. Det är finansierat genom EUs forskningsprogram Horisont 2020. Inom projektet ingår 33 olika institut.
SMHI kommer att ha ett nära samarbete med bland annat Finlands miljöcentral (SYKE), Havforskningsinstituttet Norge och Norsk Institutt for Vannforskning (NIVA) samt med Woods Hole Oceanographic Institution i USA. Projektet leds av IFREMER i Frankrike.