Temperaturen i Arktis har de senaste decennierna ökat dubbelt så snabbt som den globala medeltemperaturen. Stora minskningar av de globala koldioxidutsläppen krävs för att begränsa uppvärmningen. Men det finns också möjlighet att få positiva effekter för klimatet genom att minska klimatpåverkande luftföroreningar som sot och metan.
– Begränsningar av dessa föroreningar gynnar klimatet snabbare än vad begränsningar i koldioxidutsläppen skulle kunna göra. Det får dessutom stora bieffekter i form av förbättrad luftkvalitet, säger Joakim Langner, forskare på SMHI och medförfattare till en studie som idag publicerats i tidskriften Nature Climate Change.
Kartläggning av luftföroreningars ursprung
Studien är den första större kartläggningen av Arktis klimatförändring utifrån regionala utsläpp av klimatpåverkande luftföroreningar. I studien inkluderas sot, svaveldioxid, kvävedioxid, lättflyktiga organiska föroreningar, organiskt kol och troposfäriskt ozon.
– Vi ser att de största bidragen till påverkan på klimatet i Arktis är från utsläpp i asiatiska länder på grund av den stora mängden utsläpp där. Men Arktis är mest känsligt per mängd utsläppt förorening sett till de utsläpp som sker inom Arktis närområde, säger Joakim Langner.
Luftföroreningar påverkar på flera sätt
Olika luftföroreningar har olika effekt på klimatet, vissa värmer medan andra kyler. Till exempel så bidrar utsläpp av sot till uppvärmning, medan utsläpp av svaveldioxid kyler.
– Det är ett problem när det kommer till åtgärder eftersom det finns goda skäl att även minska svavelutsläppen ur ett hälso- och miljöperspektiv, säger Joakim Langner. Ett kvarvarande problem är också en betydande osäkerhet i uppskattningarna av hur luftföroreningar påverkar klimatet. Särskilt gäller detta påverkan på moln samt hur nedfall av sot på snö och is påverkar avsmältning.
Tekniskt genomförbara begränsningar
Långtgående globala, men tekniskt genomförbara, begränsningar av utsläppen av klimatpåverkande luftföroreningar under perioden 2015-2030 skulle kunna minska uppvärmningen med 0,2 grader år 2050, i ett scenario som fokuserar på minskning av sotutsläppen. Det motsvarar knappt ett årtiondes temperaturökning med nuvarande ökningstakt i Arktis.
På längre sikt är minskade utsläpp av koldioxid den enda möjligheten att hejda temperaturutvecklingen.