HazardSupport: Värmebölja i Stockholm

Presentation av delprojekt Värmebölja i Stockholm i projektet HazardSupport. 

Klimatförändringarna väntas leda till att klimatet blir varmare framöver. Inte minst kan vi vänta oss värmeböljor som blir längre och inträffar oftare i framtiden. SMHI har beräknat att extremt varma tillfällen som hittills inträffat vart tjugonde år i genomsnitt, kan inträffa vart tredje till femte år i slutet av århundradet.

Våra städer är speciellt utsatta. Bebyggda områden skapar högre temperaturer än sin omgivning. Detta beror bland annat på att stadens hårdlagda ytor absorberar mer solljus och lagrar mer värme än grönytor. Under natten avgår denna värme och höjer lufttemperaturen. Under dagen ger den begränsade växtligheten mindre avkylning (genom växternas transpiration) jämfört med omgivande landsbygd och hårdlagda ytor ger ifrån sig värmestrålning som höjer den upplevda temperaturen för människor i staden. Spillvärme från uppvärmning och avkylning av fastigheter, transporter och olika verksamheter utgör ytterligare en värmekälla. Den förhöjda temperaturen i bebyggda områden kallas den urbana värmeöeffekten.

I ett samarbete med Stockholms stad har SMHI undersökt hur stadsplaneringen påverkar klimatet i staden. Stockholms stad ville veta hur expansionsplaner för 2030 och 2050 påverkar stadsklimatet och hur man kan planera för värmeböljor genom att använda till exempel grön infrastruktur, takfärg och vatten i stadsmiljön. I samarbetet har SMHI tagit fram scenarier för Stockholms utbyggnad fram till 2030 och 2050, som referens användes sommaren 2014 (se figur 1). Scenarierna tar inte hänsyn till den pågående klimatförändringen utan visar endast hur en förtätning och utbredning av Stockholm kan förväntas påverka lufttemperaturen.

Bild saknas
Figur 1. Medelvärde av lufttemperatur i Stockholm 2 meter över marken under sommaren 2014. Det syns tydligt att bebyggda områden är varmare och kan ge upphov till en översvämning i samhället.

I scenarierna kan vi se förändringar på upp till ca 1.5 grader i de områden som förtätas mest. I första hand avser detta naturmiljöer eller grönområden som omvandlas till bebyggd mark. Den huvudsakliga slutsatsen från scenarierna är dock att påverkan på lufttemperaturen från förtätning är relativt lokal. Ingen signifikant effekt på medeltemperaturen under sommaren ses på avstånd över ca 2 km, trots omfattande förändringar över stora områden. Detta kan t.ex. ses i de mest centrala delarna av Stockholm, som redan är tätbebyggda och där ingen större minskning av grönytor därför kan väntas. Inom detta område ses heller ingen större förändring av lufttemperaturen (se figur 2). En förklaring till detta är att luftutbytet med närliggande vatten- och naturområden är relativt stort.

Bild saknas
Figur 2. Beräknad förändring av lufttemperatur i Stockholm vid planerad utbyggnad a) 2030 b) 2050 och c) nattetid 2050.

För att minska hälsoeffekterna av en värmebölja ökar kraven på både beredskap (sociala myndigheter, kommunal beredskap, vård) och fysisk planering. Beredskap handlar t.ex. om råd kring hur man bör agera inom vården under en värmebölja. Även den varningstjänst för värmebölja som infördes av SMHI under år 2014 är ett led i beredskapsarbetet. För fysisk planering behövs förståelse och information kring hur temperaturförhållandena upplevs i olika delar av den bebyggda miljön, och hur dessa påverkas av byggnader, material, växtlighet och vatten.

Vår studie visar att klimatmedveten planering gör det möjligt att uppnå ett bra stadsklimat även i framtidens växande svenska städer. Åtgärder inom stadsmiljön för att minska sårbarheten vid värmebölja bör i första hand ha fokus på direkta effekter inom närområdet – t.ex. närhet till grönområden och skugga. Riktigt höga temperaturer förekommer endast ett fåtal dagar om året. Ett bra underlag för klimatplanering tar hänsyn till temperatur (luft- och strålningstemperatur), vind och nederbörd under olika delar av året.