Den största fördelen med detta sätt att arbeta är den personliga kontakten vilket även möjliggjorts av den långa projekttiden. Det ger forskarna bättre förståelse för vilken kunskap som faktiskt behövs och användarna får ökad förståelse för osäkerheter och hur resultaten kan användas vilket är viktigt när man ska diskutera med exempelvis politiker som fattar besluten. De resultat vi fått kommer att förfinas även efter projektet då forskning och kommunikation och forskning tar tid. Även om projekt avslutas kan förhoppningsvis samarbetet fortsätta i framtiden.
Forskare tar oftast fram ganska generella resultat, det är sällan fokus på specifika resultat som i det här projekt. Resultaten är viktiga för planering på lokal nivå, men kan vara svåra att generalisera. Ett exempel på generalisering är de värmesidor som finns på SMHIs webbplats där resultatet från Stockholmsstudien har skrivits i mer generella termer för att det ska kunna användas av andra kommuner.
En diskussionspunkt var hur arbetssättet kan spridas till fler intressenter än de som har möjlighet att delta i forskningsprojekt. Här ser man en roll för facilitatorer eller mellanhänder som kan vara de som har förståelse för både forskarvärlden och kommunernas behov. Med ett bra urval av kommuner i ett projekt så kan man få en bättre förståelse för hur kommunarbete ser ut generellt, detta skulle öka förståelsen för skillnader och olika kapaciteter.
Det finns delvis en intressekonflikt mellan forskare och praktiker där båda sidorna har fått anpassa sig till varandra. I ett projekt som detta är det viktigt att hitta ett spår som är intressant för både forskare och slutanvändare. I inledningsfasen av projektet identifierades forskningsfrågorna. Det kan sedan vara svårt för forskare att byta fråga eftersom det ofta tar minst ett par år att producera forskningsresultat. Detta innebär att när man har valt spår så jobbar man färdigt med det och det kan vara svårt att byta inriktning. En konsult kan vara mer interaktiv och jobba kortsiktigt med mer specifika frågor.