Ovädret Lilian rörde sig norrut över Sverige och Norge fredag den 23 augusti med kraftigt regn och hård blåst. Vattnet i Skagerrak trycktes upp mot land så att samtliga vattenståndsstationer vid Bohuskusten fick nya högstanivåer för augusti, en till tre decimeter högre än tidigare uppmätta under den månaden.
Rekordvärdena kan delvis förklaras med att det korta men intensiva förloppet inträffade samtidigt med tidvattentoppen på eftermiddagen den 23 augusti. Mer om vattenståndsrekorden finns i den närliggande bloggen ”Några mycket blåsiga juli- och augustidygn”. Men här ska vi istället använda den av Lilian förstärkta pulsen för att få en tydlig bild av hur tidvattenvågen rör sig in i en fjord eller upp längs en älv.
Fjordarna innanför Tjörn och Orust
Öster om de stora öarna Orust och Tjörn går en serie med sammankopplade fjordar. Från mynningen vid Marstrand går den breda Hakefjorden upp till en smal passage vid Tjörnbron intill Stenungsund. Vidare norrut kommer ytterligare ett par smala passager, innan Havstensfjorden fortsätter innanför Orust upp till Uddevalla.
Vid Marstrand orsakade ovädret Lilian kortvarigt högt vattenstånd med en meter över medelvattenståndet. När vattnet i det öppna havet började sjunka, så fortsatte impulsen som en våg inåt i fjordsystemet med ytterligare högre nivåer ju längre in som vågen nådde.
Efter det att vattenståndet nått sin högsta nivå började vattnet rinna ut i havet igen. Det sjönk med samma hastighet som det stigit, ungefär 25 cm per timme. Det är friktionen i den relativt trånga kanalen som fjorden utgör, som sätter begränsningen för hur mycket vatten som kan flöda genom den.
Upp längs Göta älv
Även älvar och andra vattendrag kan påverkas av högvattenhändelser till havs. Här tittar vi på Göta älv, en av Sveriges vattenrikaste älvar som rinner från Vänern till Göteborg. Först skickade ovädret Lilian upp vattenståndet vid Vinga i Göteborgs ytterskärgård till en knapp meter över medelvattenståndet innan det spred sig in mot kusten.
På samma sätt som i fjordarna i förra stycket orsakade vattenståndshöjningen i älvmynningen en vågrörelse som spred sig uppströms in i älven. Efterhand som älven blev smalare så blev vattenståndsmaximum också högre. Vid Agnesberg en dryg mil upp i älven nådde vattenståndet 25 cm högre än vid Vinga. Och precis som i fjordarna var det transportkapaciteten i älvfåran som styrde hur högt det egentligen blev.
Tiderna i diagrammen är angivet i UTC, för svensk sommartid lägg till två timmar.
//Jörgen Öberg, oceanograf