En vecka in i februari vände vinden för en fyra veckor lång påfyllning av Östersjön. Kallt, salt och syrerikt vatten strömmade in genom Öresund och Bälten. Totalt handlade det om runt 100 kubikkilometer vatten, vilket återställde Östersjöns vattenstånd till normal nivå.

Varför är inflöden viktiga?

Färskvattentillförseln till Östersjön från alla floder och älvar bildar ett 60–80 meter tjockt lock med bräckt vatten som isolerar djupvattnet från allt utbyte med ytan. Den stora tillgången på näringsämnen ger hög biologisk produktion i ytskiktet. När algerna dör sjunker de ner i den stora komposten i djupet, nedbrytningen gör slut på det syre som funnits där. Det enda sätt som djupvattnet kan ventileras är då tungt, salt och syrerikt vatten från Nordsjön flödar in genom Öresund och de danska Bälten. Det sker vanligtvis på vintern eller tidigt på våren, då en period med högtryck och ostlig vind följs av hårda västvindar.

En del av det vatten som rann in i Östersjön i början av året hade dessa önskvärda egenskaper som potentiellt skulle kunna förnya bottenvattnet i centrala Östersjön. Det var kallt och salt, och därmed tillräckligt tungt för att glida in under det lättare och sötare ytvattnet. Dessutom bar det på en hel del syrgas från sin tidigare tillvaro ute i Nordsjön, något som de djupare delarna i Östersjön sedan länge lider brist på.

Lång väg till liten förbättring

SMHIs regelbundna utsjöresor med forskningsfartyget Svea har månad för månad visat hur långt inflödet genom Öresund i februari har nått in i Östersjön. Sakta rinner det österut utmed botten, vägen leder förbi Bornholm vidare mot Gotland i centrala Östersjön. Framåt mitten av mars syntes de första spåren av förnyelse i Bornholmsdjupet, då en tunn kil med Nordsjövatten allra närmast botten börjat lyfta undan det syrefria vatten som länge legat där.

Det skulle dröja två månader innan det syntes någon skillnad öster om Gotland, där vattnet från 80 meters djup ner till botten vid 200 meter vanligtvis är helt syrefritt. Mätprofilerna den 8 maj från stationerna till havs öster om Gotland visade en ökning av syrehalten i intervallet 100–120 meters djup. Med bara 0,5 milliliter syrgas per liter havsvatten är det långt under den undre gräns på 4 milliliter per liter som behövs för livet i havet. Och vid nästa besök med forskningsfartyget Svea veckan före midsommar var även den lilla skvätten på väg att ta slut.

Helt annorlunda ser det ut i Bornholmsdjupet, den som mest 100 meter djupa sänkan i havet öster om Bornholm. Där har syrehalten i det undre lagret från 60 meters djup och nedåt ökat successivt från runt 2 milliliter syrgas per liter havsvatten före inflödet till 5–6 milliliter per liter nu i juni 2026. Så positivt besked för livet på bottnarna i södra Östersjön, men till de centrala djupområdena runt Gotland räckte inte syret denna gången.

Lättare vid ytan, tyngre vid botten

Men hur kommer det sig att den lilla volym Nordsjövatten som trots allt lyckades ta sig till området öster om Gotland blev hängandes i ett slags limbo någonstans mitt emellan ytan och bottnen? På sin väg från Nordsjön har det spätts ut och hamnade till sist på en salthalt något mindre än vattnet i de djupaste delarna av Östersjön. Men fortfarande saltare än det utsötade ytvattnet så det hamnade på den mellersta hyllan i Gotlandsdjupet, bara aningen djupare än Bornholmsdjupet.